Det är ingen som lyssnar på kassettband längre. Inte i sin freestyle, inte i bilen, inte hemma. Därför minns vi i dag musikkassetterna. Och all denna bandsallad.
Jag har slängt de flesta av mina gamla kassettband. När jag hade som flest var de flera hundra, LP-skivor bandade av kompisar och inspelningar gjorda från radio.
Mina första gjordes under programmet ”Tio-i-topps” sista år, 1974. Kvar finns ett gult Agfa C60-band som hyser Albert Hammond, Chicory Tip, Grand Funk och Pugh Rogefeldt; ”Dinga Linga Lena”.
Sedan tog ”Poporama” vid, liksom ”Discorama”, Kvällstoppen”, ”Skivspegeln” och ”Europatoppen”.
Minnen av en tid då det mesta jag hade fingrarna till var att trycka på REC och PLAY.
Kassettbandet lanserades 1963 av nederländska teknikföretaget Philips, ett analogt magnetiskt lagringsmedium för ljud och data.
De fanns vanligen i tre format, vilka kallades C60 (sextio minuter, trettio på var sida), C90 och C120. Dessutom i type I, type II, type III och type IV. Vad som var vad och varför var det aldrig någon som riktigt förstod.
Kassetterna tog över efter rullbanden och kom att ha sin storhetstid från slutet av 1970-talet till början av 90 då cd-tekniken tog över och kassettbandspelarna förpassades till vindsförråd och återvinningsanläggningar.
Till en början var vi hänvisade till hemmet men när företaget Sony uppfann sin Walkman kunde vi plötsligt gå runt med den lilla bandaren i fickan, lurar i öronen och lyssna på exempelvis Huey Lewis and the News, om man spelat in den från någon polare.
Frihet. Aldrig blev vi mer fria än då.
Vad tänker du när jag säger ”kassettband”? Torsten Flemming, grundskolechef: Att man var tvungen att vara alert med rec-play-knapparna för att slippa få med Kaj Kindvalls röst.
Kaj Kindvall, ja. Denne radioikon utbildade helt enkelt min generation i popmusik, men också i den östgötska dialekten.
Ingen som var med kan säga ”Heta högen”, namnet på ”Poporamas” topplista, utan att härma det östgötska ö:et.
Där satt jag vid min kassettradio och försökte trycka igång inspelningen i exakt rätt sekund för att undvika hans prat på tejpen. Ofta gick det sådär.
Därför frågan till denne gigant, som efter ”Poporama” startade långlivade ”Tracks”:
Har du en aning om hur många C60-band runt om i Sverige din avhuggna röst finns på?
– Ja, det ligger väl en hel massa i garderober och vindskontor, kan jag tro. Ett tag fick jag väldigt många brev att jag inte skulle prata i intron och så, sade Kaj i en intervju jag tidigare gjort med honom.
Kassettbandet är historia sedan länge. Agfa, Maxell, Lectra, Philips, Tracks, Basf. Lectra trasslade alltid. Bandsallad. Tejpen fick lirkas ur bandarens drivhjul och sedan snurras tillbaka in i kassetten med en sexkantig blyertspenna.
Mitt favoritmärke var Maxell, på dessa bandade jag massor av LP-skivor, ett album på var sida; Hall & Oats på den ena, Kaipa på den andra.
I dag görs spellistor på Spotify, varför det måste funnits en tid mellan kassetterna och det digitala då det helt enkelt inte gick eller åtminstone var ganska svårt att göra egna blandningar. Så tänker jag, men jag kan inte riktigt minnas den.
Ett blandband var också, inbillade vi oss pretentiöst, ett sätt att visa vilka vi var. Att ge bort en kassett med en mix av sin musik, vad kunde vara en mer genuin kärleksförklaring.
Vad tänker du när jag säger ”kassettband”? Jenny Hederstedt, polis: Då tänker jag på min tonår när jag satt på mitt rum och spelade in favoritlåtar från radion. Vad otroligt ambitiös man var. Jag har några kassettband kvar i gömmorna där det står ”Jennys blandat”.
Kjell Häglund var på 80-talet popmusikskribent i Gotlands Tidningar, han gick vidare till Aftonbladet och är i dag editorial director på kommunikationsbyrån Make your mark i Stockholm.
Kjell – som givit ut sin egen musik på kassett (vi kommer till det) – minns sina kassettbandsår med värme:
– När jag till exempel inte tyckte att China Crisis var värda att köpa spelade jag in samtliga deras album på kassett, hemma hos China Crisis-nörden i gänget. Jag var rätt metodisk, kom hem till kompisarna med extrakassettdäck och inspelningssladd, minns han.
Ljudminne. Rasslet av en spolande kassett, rewind, långsamt i början, snabbt mot slutet. Och så det snärtiga stoppet innan trycket på play och en svajande låt. Och i bilen: där gick endast att spola åt ett håll, den som ville bakåt på sida A fick vända och spola framåt på B-sidan.
Kjell köpte även kassett-rariteter på postorder från England och USA, det var alltid en högtidsstund när dessa damp ner på hallmattan, minns han.
Men det är länge sedan, nu.
I dag är hans musiklyssnande till nittiosju procent digitalt, han har tiotusentals album sparade i iTunes. Någon enstaka vinylkväll blir det för nostalgins skull, LP-skivor finns i den mängd att de täcker en vägg i Nacka-villan och härom året köpte han en ny vinylspelare.
– Cd och kassetter har helt upphört att existera i min värld, säger han.
Andra köpte kassetter istället för vinyl, kanske för presentkort de vunnit i radioprogrammet ”Ring så spelar vi” där rätt svar belönades med ”presentkort på en LP-skiva eller en kassettinspelning””.
Praktiskt taget alla artisters inspelningar gavs ut även på just musikkassetter.
Men även långt fram i tiden var det möjligt att lyssna på nya releaser på band. Dels obskyra inspelningar av indie-band, men även mer folkliga akter som Lasse Stefanz och Torgny Melins, vilka så sent som 2006 gav ut sina senaste album på kassettband parallellt med cd.
Bandet Sonic Youths Thurston Moore till CBC radio 2010: ”Jag lyssnar bara på kassetter”. Thomas di Leva i låten ”Svarta pärlan i London”: ”Säg har du köpt David Bowies senaste kassett?”. Och Eddie Meduza gav som alter egot E. Hitler ut sina allra snuskigaste låtar enkom på kassett.
Kjell Häglund, ja. Hans eget band Biljardakademin gav ut sin musik på kassett, distribuerad av kassettbolaget Enjoy. Bakom detta stod hans bror Stefan Wesley.
Stefan hade själv under gymnasietiden i en första release 1982 givit ut experimentella hemmainspelningar under namnet Control Addicts.
Därefter rullade det på, bland annat med egna bandet Season’s Greetings.
Två kassettdäck kopplades ihop, därefter kopierades musiken på ett dubbeldäck: dubbel hastighet och automatiskt sidbyte.
– Vi hade inte råd att ha något lager så vi gjorde alla releaser lika långa. Jag köpte en låda med hundra blanka C30-kassetter och kopierade efterhand som beställningarna kom, berättar han.
Kunderna hittade han bland radannonserna i Schlager, 80-talets ledande musikmagazin, och till omslagen användes urklippta bilder, lim och gnuggbokstäver vilka sedan fotokopierades på biblioteket på Hästgatan.
Uppåt 30 utgivningar kom det att bli, med lokala band som Trumslagarpojkarna, M.O.M.S, Eucalypso och Alfie.
– Via ett brittiskt kassettbolag fick jag kontakt med ett par engelska artister som jag gav ut, en av dem var Monty The Moron som nu sedan ett antal år spelar keyboard med The Damned, berättar Stefan Wesley.
Eran varade i tio år, men 2005 återupplivades det hela, nu som skivbolaget Bendi med syfte att återutge alla kassetter digitalt.
Det har gått lika trögt som i början av en snabbspolning. Hittills finns bara några fåtal att finna på exempelvis Spotify.
Vad tänker du när jag säger ”kassettband”? Hanna Westerén, riksdagsledamot: Saftdisco och tryckare, men också på kassettsagor under barndomens bilsemestrar.
Fortfarande finns det musik som inte ges ut på anat sätt än via kassett, på Gotland dessutom.
Här har Kalkatraz Cassettes sett dagens ljus, lanserat av tonsättaren Theodor Kentros. Han menar att kassetter är det i särklass bästa sättet att få ut alternativ musik.
– Jag tröttnade på att aldrig få svar när vi kontaktade olika skivbolag så jag startade det här kassettbolaget istället, har han sagt till Gotlands Allehanda.
För faktum är, även om jag insinuerade detta i textens gryning, att kassettbandet inte helt dött ut. Förra året såldes 129000 musikalbum på kassett i USA, rapporterar Billboard.
En försvinnande liten del av de 200,8 miljoner album som såldes totalt, förvisso, men ändå en ökning med 74 procent jämfört med året före, enligt den rapport från Nielsen Music som Billboard hänvisar till.
Ökningen förklaras främst av att populära album med Justin Bieber och The Weeknd givits ut på kassett.
Och begagnade kassetter säljs förstås fortfarande, även om det inte direkt är någon rusning.
När det här skrivs saluförs exempelvis ”Dansparty” med Vikingarna, Curt Haagers och Wizex för nio kronor på sajten Tradera. Dock ska vi då ha i minnet en liten spricka i plastasken.
8 oktober är kassettbandets egen dag, Cassette store day, vilken högtidlighålls sedan 2013 då bandet fyllde femtio.
– Fördelen med kassettformatet är att man tvingas lyssna från början till slut, i den ordning som artisten tänkt sig, har musikern och kassettbandsentusiasten Anna-Karin Brus sagt till Upsala Nya Tidning.