Entreprenörerna Gustaf Persson och Linnéa Kindvall i famijens Honungsbodi i Katthammarsvik. Där säljer de sina biprodukter, som hudvård och bivaxdukar, samt honung från gotländska biodlare. Här fikar de med sonen Vide, 3 år, och dottern Juni, 3 månader.
Paret hade tidigare en prisad honungsbar utanför Visby, som nu har blivit en honungsbodi utflyttad till Katthammarsvik.
– Det är en helt ny butik, med ett nygammalt koncept, säger Gustaf Persson som också producerar olika biprodukter med Linnéa Kindvall.
Den sommaröppna honungsbutiken är obemannad, men den ligger nära deras hem för att lättare kunna fylla på med burkar från ett tjugotal biodlare på ön. I boden finns tydliga skyltar om var honungen kommer ifrån.
– En del av konceptet är att man kan komma hit för att lära sig och välja sin favorit. Sedan står biodlarnas uppgifter på burkarna och då kan man kontakta dem direkt, utan mellanhand, säger hon.
– Det bästa är att hitta en biodlare i sitt närområde. Dels för det vi kallar närpollinerat, där en burk honung är ett resultat av cirka fyra miljoner blombesök, dels för att inte riskera att bli lurad, säger han.
Enligt en undersökning från EU:s antibedrägeribyrå är nästan hälften av den importerade honungen till Europa falsk.
– Honung är det mest fuskade med livsmedlet i världen. Enda sättet att vara säker som konsument är egentligen att köpa en honung som svenska biodlare har gjort. Rent generellt har vi inte ett problem med fusk i Sverige, säger Gustaf Persson.
Fuskhonung kan till exempel vara utspädd med vatten eller utbytt mot sirap från ris, vete och sockerbetor.
– I och med det går man miste om alla nyttigheter med honung. Då blir det bara socker och då kan man lika gärna köpa sirap i stället, säger Linnéa Kindvall.
Äkta honung kostar mer och kan konkurreras ut av falsk honung. Det är också en av anledningarna till att det finns ett överskott i Europa, som kallas för honungsberget.
”Man kan väl säga att all gotländsk honung är unik, för att floran och faunan inte finns någon annanstans och varje bigård, slungning och smak skiljer sig från varandra”, säger Gustaf. På hyllan finns bland annat honung från Anga, Åminne, Mästerby och Tingstäde.
– Honungsberget är all honung som vi inte blir av med och inte får sålt, säger Gustaf Persson och fortsätter.
– Vi har två jättebra honungsår bakom oss, med fulla skördar och lager. Och så har vi en svajig ekonomi efter pandemin och i krigstider samtidigt som importen av honungen har ökat, framförallt från icke-EU-länder. Så de stora uppköparna av honung, som köper i bulk eller på tunnor, satte stopp förra året. Helt stopp.
Den mättade honungsmarknaden märktes även här.
– På Gotland har vi en biodlarförening som heter Honung Gotlandica, som satte ett totalt stopp i höstas. Men de har verkligen slagits för sina medlemmar och har öppnat upp på vissa villkor, för att avlasta sina medlemmar genom att köpa in honung igen, säger Gustaf Persson.
Linnéa Kindvall påpekar att konsumenter kan göra detsamma.
– Och stötta gotländska biodlare. Om man har råd.
Vide i föräldrarnas nya honungsbutik där det bland annat säljs äkta honung från biodlare runt om på ön, som Fårö, Roma, Östergarnslandet och botaniska trädgården i Visby.
På Gotland finns få yrkesbiodlare.
– Men det är många som har mellan tio och hundra samhällen, men ofta har de ett jobb vid sidan av och är inte lika beroende av honungsintäkterna, säger Gustaf Persson.
När många biodlare vill bli av med sin honung så pressas även priserna.
– Fler och fler biodlare lägger ner sin verksamhet och det är flera gotlänningar som gör det också, som inte tycker att det är värt att lägga tid på, säger han.
– Många kanske inte förstår hur mycket arbete som ligger bakom en burk honung, tillägger hon.
Om biodlingarna minskar kan det i förlängningen snarare bli ett underskott på honung, och färre pollinatörer till växtlivet.
– Risken är att det blir väldigt tomt på hyllorna men också väldigt tomt på ängarna, säger Gustaf Persson.
Sonen Vide gillar honung precis som sina föräldrar.