Den gamla linbanan för utskeppning av kalk i Katthammarsvik fanns fram till 1920-talet. Här fotograferad från Borgvik. Härifrån skeppades kalksten till både svenska fastlandet och tyska hamnstäder.
Den gamla kalkpatronsgården Borgvik mitt i Katthammarsvik har anor som går tillbaka till 1500-talet. Pensionat har det "bara" varit sedan 1922.
Gården, en av de större på Östergarnslandet, var länge säte för kalkpatroner under storhetstiden för kalkbrytningen i Östergarn, som började svalna mot slutet av 1800-talet och helt hade upphört 1921.
Det året köpte Thure Jakobsson gården av Gotlands kalkverk och startade Pensionat Borgvik 1922. Gården hade tidigare titulerats Hallvide och namnet Borgvik hittades på med inspiration av den mur och de portaler som finns kring (borg-)gården.
– Vi är glada över att de här gamla husen fått stå kvar, säger Björn Håkansson, 75, som tillsammans med frun Ellen, 72, har drivit pensionatet i 42 år. Björns föräldrar köpte det 1943 och tog över driften.
Huvudbyggnaden vid Borgvik har byggts om och till i många omgångar. Nyast är konferensvåningen och det lilla utsiktstornet på toppen.
Björn och Ellen bev ett par 1972 och tog över pensionatet 1980. I alla år har det i huvudsak varit ett sommarviste för besökare som letar efter lugnet.
– Många har en dröm om att driva pensionat, men många av dem orkar bara hålla på i några år och vill sedan byta bransch. Det har inte vi gjort, konstaterar Björn.
Han har i regel eftermiddagspasset i receptionen medan Ellen tar förmiddagen, vid sidan av två sommaranställda som också jobbar.
De bor själva i den gamla länsmansgården ett stenkast från pensionatet.
Ellen och Björn Håkansson har drivit pensionat Borgvik sedan 42 år. Framöver hoppas de kunna lämna över stafettpinnen till nya krafter. Kanske till barnbarnet Theodor, snart 14 år, till vänster.
Björn har sprungit runt på Borgvik sedan han föddes 1947. Det historiska intresset har alltid varit starkt och han arbetar på en bok om Borgvik som går under arbetsnamnet "100 år av panghistorier", med ett innehåll kopplat till de tusentals gäster som passerat pensionatet, "panget", genom årtiondena. Bland de mest långvariga finns gäster som återkommit 30 år i sträck.
– Hade det inte varit för Björns intresse för att bevara historien hade vi aldrig stått här i– dag, eftersom vi också haft andra jobb resten av året, säger Ellen.
De främsta glansdagarna för pensionatet som rörelse, menar både Björn och Ellen, var nog ändå på 50-talet. Då hade gästerna full uppassning nästan hela sin vakna tid.
Björn Håkansson i en av matsalarna på övervåningen i huvudbyggnaden.
– Det var trekvartspension som det hette, med frukost-lunch halv tio med sill och omelett eller köttbullar, kaffe klockan 13, och vid halv fem serverades pensionatsmiddag med en bestämd varmrätt plus efterrätt. Vid åtta på kvällen blev det te till vuxna och varm choklad till barnen. 1957 fick man betala 14:50 för detta inklusive logi, och halva priset för barn, säger Björn.
Någon alkohol serverades aldrig utan det var väl som mest svagdricka det kunde handla om till maten, berättar Björn.
Fram till 60-talet tvättade man sig i havet och på rummen var det potta och en hink vatten som gällde.
I dag finns 95 bäddar där alla boenden har eget badrum och självhushåll.
Stranden i Katthammarsvik tillhör Borgviks ägor. Det är ett aktivt val att Borgvik inte anlagt någon pool utan istället hänvisar sina gäster till att bada i havet.
Trots sitt toppenläge i Katthammarsvik med restaurang, logi och egen strand har ambitionen aldrig varit att försöka bli östra Gotlands stora publikmagnet. Snarare att skapa en lugn oas, och att bevara platsen och byggnaderna med dess historiska karaktär.
– Det här med att följa trender har aldrig varit vår grej. Istället är Borgvik en fristad mot puls och suget efter att det ständigt ska hända något. Det ska vara lugnt och skönt att bo här vilket många tycker om, säger Ellen, som menar att många väljer pensionatet just för lugnet och det enkla levernet.
– Någon kallade oss till och med för "Lilla Toscana".
Den äldsta byggnaden vid Borgvik är packhuset från 1600-talet innehållande köttbod, skeppsbod och tjärbod. Det är troligen den äldsta byggnaden i Katthammarsvik.
Det har också varit ett aktivt val att inte anlägga någon pool på området, understryker paret.
– Vi vill hellre att besökarna badar i havet, säger Björn.
Det har funnits restaurang på Borgvik men man lade ner den för drygt tio år sedan.
– Det var svårigheter att få tag i personal och samtidigt är gästerna inte satta på bar backe, det finns gott om matställen här omkring, säger Ellen.
"Lilla Toscana" var det en gäst som sa. De stora kastanjerna skänker välbehövlig skugga över innergården på Borgvik.
Den 11 augusti firas 100-årsjubileet med öppet hus och fest där alla som någon gång jobbat på Borgvik är inbjudna.
– Den första som anmälde sig var en herre som började jobba här på 50-talet. Det är imponerande, säger Björn.
Från och med i år hålls guidade turer i Borgviks historiska byggnader, där Björn Håkansson under flera år arbetat med att bygga upp 1700- och 1800-talsmiljöer med många av de attiraljer som tillhört gården. Äldsta byggnaden, det gamla packhuset, är från 1600-talet.
Gotlands kalkverk ägde Borgvik fram till 1900-talets början, och ett av rummen som bevarats är bolagets gamla kontor på Borgvik.
För allmogenördar är visningarna en riktig historiefest där man bland annat får se Gotlands största linbastu, men också spåren av militärens annektering av pensionatet under andra världskriget. Avtrycken av soldater och baltiska flyktingar är tydliga.
– Räknar man med oss har det i år faktiskt öppnat hela tre museer här i Östergarn i år, säger Björn och nämner förutom Borgvik även Albatrossmuseet i Herrvik som nyöppnats och hembygdsmuseet vid Rodarve.
Det gamla sjusitsiga dasset är ett av Gotlands största och användes av kalkpatronerna efter middagen, där det serverades punsch medan gästerna satt på dass. Fram till 60-talet var det också här pensionatgästerna fick uträtta sina behov.
Historien har alltså fått styra på Borgvik till dags dato. Fram till 1957 var det till exempel det gamla kalkpatronsdasset med sju hål som användes som toalett av alla gäster. Även om det kunde användas av den nyfikne fram till 80-talet.
– Både Ivar Lo-Johansson och Harry Martinson har suttit där, och det sägs även att Dag Hammarskjöld gjort det en gång, säger Björn.
Men något totalt stillestånd har det inte varit. Ut- och påbyggnader har gjorts här och där. År 2000 uppfördes nya uthyrningslägenheter som rustades med den för tiden mycket moderna lösningen att regnvatten spolar toaletterna.
Ett av standardrummen på Borgvik.
– Jag vill inte skryta, men jag tror vi var bland de första på ön med det. Långt innan bidrag och allt miljötänk som kommit senare, säger Björn.
Nya stugor har också byggts vid stranden och för drygt tio år sedan kostade man på sig att bygga på huvudbyggnaden med en konferensvåning och ett tornrum med 360-gradersvy över hela Katthammarsvik.
– Annars kan man säga att i stort sett alla intäkter går åt till att förvalta och renovera byggnaderna, säger Björn.
Ellen Håkansson har hand om förmiddagspasset i receptionen på Borgvik och maken Björn tar eftermiddagen. Barnbarnet Theodor är alltiallon som hjälper till med det mesta.
Björn och Ellen börjar bli till åren och ser sig nu om efter en arrendator som kan tänka sig driva Borgvik vidare. Deras tre söner har alla jobb på fastlandet och vill inte ta över.
Därför sätts nu hoppet till barnbarnet Theodor, som förutom de två sommarjobbarna är den självklara hjälpredan på pensionatet.
– Det är kul att vara här, säger 13-åringen mellan diskpasset och blomvattningen.
Björn Håkansson uppe i utsiktstornet på toppen av huvudbyggnaden.
Ellen och Björns förhoppning är att pensionatet bevaras, men är också öppna för att någon tar över rörelsen och kanske öppnar en egen restaurang om hen så vill.
– Vi hoppas Borgvik kan drivas vidare i någon form. Men det hade varit tråkigt om hela anläggningen bara byggdes om till pizzeria, säger Björn Håkansson.