Uppstigning vid femtiden. Elden ska tändas för att vatten ska värmas. Sedan gör man te och börjar väcka de elva barnen; redan vid sextiden påbörjar de äldsta den fyra kilometer långa vandringen till skolan.
Efter det tar mamma Lina Ruto, tillsammans med Anna Myhr, lammen till betesmarkerna. Mjölkhinken bärs med, till stället där den lilla mjölkbilen väntar. Resten av dagen är det matlagning, tvätt, disk, ogräsrensning, vedplockning och mer matlagning. Lammen ska hämtas hem igen, sedan mjölkning, middag och få barnen i säng.
Så ser det ut, sex dagar i veckan.
– Söndagarna var annorlunda, med en tre, fyra timmar lång gudstjänst i kyrkan. Sedan kanske hälsa på hos någon, det var en dag borta från gården, berättar Anna Myhr.
Vardagsbeskrivningen gäller alltså för kvinnorna i byn, inte för männen.
– De har mer fritid och kan sitta och dricka te med en granne. Då kände Lina ändå att hon hade en bra man, som hjälpte till därhemma och inte drack. Andra kom bara hem och väntade sig mat på bordet.
Hur reagerade du på den ojämställdheten?
– Jag var lite beredd, men blev ändå frustrerad på den. Mycket är så modernt, man har mobiltelefoner och solenergi, men på andra sätt har det inte skett så mycket utveckling. Och det var svårt att förstå när även kvinnor säger att "det är bara så här, det är vår tradition".
Projektet, inom biståndsorganisationen We effect, kallas "världens tuffaste jobb". Syftet är att öka kunskapen om ojämställdhet och om kvinnors situation på landsbygden i flera utvecklingsländer.
Men gotländskan Anna Myhr fick, under de där veckorna i sydvästra Kenya – bara några mil norr om ekvatorn – fler insikter än så.
Exempelvis kring hur de senaste årens kriser slår mot andra delar av världen.
– Under corona och Ukraina har vi svenskar glömt att vi är ganska privilegierade och att andra drabbas hårdare.
Några exempel: I och med kriget kostar bränslet omkring 15 kronor litern i Kenya. Det låter kanske billigt. Men med tanke på inkomsterna på landsbygden skulle det motsvara ett literpris på flera hundra kronor hos oss.
Solrosoljan har också blivit dyr – utan att det finns så många andra alternativ.
– Fattigdom är inte bara brist på mat, det är även bristen på valmöjligheter, säger Anna Myhr.
Något tidigare slog pandemin oerhört hårt mot den viktiga, kenyanska besöksnäringen. I kombination med en hård nedstängning av samhället, där många barn fick stanna hemma utan undervisning.
Och då har vi inte ens kommit till klimatförändringarna än.
– Linas familj bor på höglandet, där det regnar en del. I andra delar av landet undrar man om det alls går att bo kvar. Torkan påverkar väldigt direkt om de klarar att överleva. Och även de som klarar sig för dagen har kanske inte något kvar att sälja; då finns det inte pengar till allas skolavgifter – och då blir det ofta bara sönerna som får gå i skolan, vilket skapar en slags inlåsningseffekt.
Med nya lärdomar i bagaget är Anna Myhr nu tillbaka i den gotländska vardagen, som regionens avdelningschef inom arbetsliv och etablering.
– Jag förstår mer av kontexten som vissa kommer ifrån, av de människor jag möter inom etableringsuppdraget. Jag ser också hur allt hänger ihop – och hur det leder till att vissa måste fly eller emigrera. Men det är även de små valen, att jag köper ett annat kaffe nu, när jag vet vad det innebär.
