Nils Ekström, i mitten, med en rekordstor jordgubbe i hand.
Nils Ekström går i förskoleklass. Om bara någon minut ska han framföra ”Jordgubbsvisan” inför de cirka femhundra elever och föräldrar som samlats på gräsplätten bakom skolan den här förmiddagen. Det är skolavslutning. I handen har han en jordgubbe som skulle platsa i vilken rekordbok som helst.
– Det var kul att sjunga men volymen var väldigt hög. Roligt, men också lite jobbigt, säger Nils när vi träffar honom efteråt.
Sammanlagt går 301 elever på Klinteskolan i årskurserna F – 9. En av dem är Mustafa Madhok som går i tvåan. Just nu sitter han i det brunbrända gräset och ser sammanbiten ut. Något som snart kommer att ändras.
Mustafa Madhok väntar på att få äntra scenen tillsammans med sina klasskompisar.
Väl på scen lyser han upp och skiner i kapp med solen i papper som sitter fäst på en blompinne.
Klart man ska spexa lite på skolavslutningen.
– Det känns bra i dag! Det är kul att stå på scen! Många kan se en och man kan se sin mamma och så, säger Mustafa.
Mustafa Madhok njuter av stunden i rampljuset.
Han förklarar att han gillar att vara ledig.
– I sommar ska jag bada, gå på stan, resa till min mammas familj i ett annat land, och käka minst 100 melonglassar!
Solen gassar oförtrutet över gräsplätten bakom skolan. Hettan är påtaglig. I tur och ordning går de olika klasserna upp och sjunger sina special-intränade sånger inför den jublande publiken. Någon som också njuter av dagen är rektor Jessica Nilsson som tagit plats i skuggan lite snett bakom scenen.
Rektor Jessica Nilsson njuter av elevernas framträdanden under skolavslutningen i Klinte.
– Jag känner sån lycka för eleverna och personalen som har genomfört ännu ett år, med fantastiska resultat! Men det klart att det är blandade känslor en sån här dag. Det känns alltid svårt att säga hej då till niorna som nu ska vidare ut i livet, så det är både vemod och glädje. Jag håller ihop i dag men vi hade avslutningsmiddag i går kväll och då var det mycket tårar, säger Jessica och ser stolt, rörd och glad ut på en och samma gång.
En som är på väg, från Klinteskolan och ”ut i livet” är Tina Rahmani som dagen till ära förberett ett tal som är både vackert och känsligt, samtidigt som det river ned en hel del skratt, både bland publik, lärare och elever.
Tina Rahmani ville tacka klasskompisar och pedagoger med ett tal.
– Jag ville tacka min klass och alla pedagoger för allt dom gjort för oss, det kändes viktigt. Men jag höll på att bryta ihop, förklarar Tina.
Hon berättar att hon gått på Klinteskolan sedan tredje klass och att det känns både roligt och tufft att gå vidare. Över sommaren kommer hon att ha tre olika jobb och till hösten har hon sökt handelsprogrammet på Visbygymnasiet.
– Om jag skulle titta tillbaka på den här dagen och den här tiden om tio år så kommer jag att känna mig stolt över mig själv och min klass. Jag hoppas att jag kan hålla kontakten med många även framöver.
Skolavslutning, Klintehamn
Den här dagen är onekligen ett avslut för vissa och en början för andra. Rania Dugu är en av många ukrainska elever som går på Klinteskolan. I dag är första gången hon är med på en svensk skolavslutning och hon tycker att det är stor skillnad från det hon är van vid.
Rania Dugu har flytttat till Sverige från Ukraina. I dag är hennes första skolavslutning i Sverige.
– Här i Sverige deltar barnen mycket mer än i Ukraina. Det känns roligare och friare på det här sättet, förklarar hon.
Den 27:e juni förra året kom hon hit och nu går hon ut sjuan. Sommarplanerna är inte helt satta ännu, men om hon själv får önska så finns det en sak som står högst upp på listan.
– Jag vill gärna hitta ett sommarjobb men jag är osäker på om det går. Det spelar egentligen ingen roll vad det är för typ av jobb, vad som helst som kan passa en tonåring, avslutar Rania.
Avslutningen börjar lida mot sitt slut. Tillsammans sjunger alla ”Den blomstertid nu kommer”. Sista versen klingar ut. Jubel och applåder.
– Ha ett fantastiskt sommarlov nu allihop, ropar Jessica Nilsson och vinkar från scenen.
Långsamt töms gräsplätten bakom Klinteskolan. I den stekande solen rör de sig ut mot sommaren. Till hösten är vissa tillbaka. Andra inte. Sånt är livet.