Solen skiner över pensionat Warfsholm när GT kommer på besök. Elin Åderman och Michael Frederiksen pustar ut efter några timmars påtande i trädgården. Vid deras fötter lufsar de franska bulldoggarna Snark och Junior fram i sakta mak.
Vi slår oss ned vid trädgårdsmöblerna. Elin Åderman ställer fram ett fat med vaniljhorn – de enda som blivit kvar efter helgen.
– Jag har visst gått och blivit konditor, konstaterar hon.
– Ni ska se hur det ser ut i köket hemma, det ser ut som att det slagit ner en bomb, skämtar Michael Frederiksen.
Det har gått ett år sedan Elin och Michaels flyttlass gick från Göteborg till Klintehamn. Hon, med rötter på Västkustön Marstrand, och han, från Köpenhamn, behövde ett miljöombyte och hittade av en slump en annons där Warfsholm sökte hotellchef.
– Helt plötsligt satt vi på färjan till Gotland, säger Michael.
Planen var att de skulle arbeta halva året på Gotland, och andra halvan i Alperna.
– Vi tänkte att vi skulle komma hem nu i april och att bokningarna då skulle vara fulla, men så blev det ju inte, konstaterar Elin.
Nej, så blev det inte. För fem månader sedan meddelade deras förra chef Sanna Göthman att hon lämnat in en konkursansökan till Gotlands tingsrätt.
– Det är en sorglig dag. Vi har vuxit för stort för fort, sa Sanna då.
När beskedet kom hamnade Elin och Michael vid ett vägskäl. Kunde de bo kvar på Gotland eller skulle de behöva flytta? Orkade de ta över Warfsholm eller behövde de leta efter nya jobb?
– Vi kände oss inte alls klara med Gotland, säger Elin.
– Vi visste att vi inte ville ta över ett gammalt bolag med skulder. Om vi skulle ta över ville vi att verksamheten skulle få en nystart, säger Michael.
Och nu sitter de här. I påskas smygöppnade de pensionatets kafé.
– Vi trivs jättebra, vi har det fantastiskt här. Gotland är som att vara utomlands. Men det kan ju också bero på att folk inte förstår vad jag säger, säger Michael och skrattar.
Elin och Michael är fast beslutna om att pensionatet inte ska behöva gå samma öde till mötes två gånger i rad.
– Vi kommer att vara mycket mer försiktiga. Vi måste börja småskaligt för att hålla kostnaderna nere, säger Michael.
– Man får inte gå för länge utan att åtgärda saker som inte stämmer. Säsongen är alldeles för kort för att behålla saker som inte funkar, säger Elin.
Paret har lång erfarenhet av just säsongsarbete. Faktum är att de träffades när de båda arbetade i Alperna för resebyrån Langley. Tillsammans har de drivit hotell både i snöiga Val-D'isere och på soliga Kreta och Korsika.
– Så vi är vana vid att starta igång och driva under säsong och sedan gå ner i fart och personal när det blir mindre att göra, det har vi gjort många gånger, säger Michael.
Och, poängterar Elin, att ta över efter en konkurs låter värre än vad det är.
– Vi har väldigt bra fastighetsägare. Det mesta finns, de äger ju inventarierna, så det har underlättat för oss.
– Sedan är det så klart inte så kul att ta över efter en konkurs, risken finns att folk har kvar det i tankarna, säger Michael.
Som att inte konkursen vore nog fick paret skynda sig hem till Sverige från Alperna efter att coronapandemin fått flera europeiska länder att stänga sina gränser.
– Vi är bara glada att vi inte hunnit anställa någon säsongspersonal från fastlandet, säger Elin.
Trots den motiga starten är Michael försiktigt optimistisk:
– Jag tror att vi har gjort helt rätt i Sverige. Mina kompisar i Danmark säger att vi är helt galna här, men då frågar jag bara dem när de blev doktorer.
Planerna för Warfsholm är många, om än blygsamma. Tanken är att de till sommaren ska erbjuda logi, kafé, lunch, middag och gårdsbutik.
– I juli hoppas vi kunna ha öppet varje dag, säger Elin.
Den välkända holmen i Klintehamn har kommit att bli en klassisk scen för livemusik. Här har Eldkvarn, Carola och Pugh Rogefeldt showat loss. Men något sådant blir det inte i sommar.
– Det kanske blir någon mindre verandascen, säger Elin.
– Men i framtiden kanske scenen kommer tillbaka, fyller Michael i.
Drömmen är att någon gång kunna ha öppet året runt.
– Men till en början tänker vi försöka stretcha ut sommaren så långt som möjligt. Vi får ta ett år i taget. Eller, just nu tar vi en vecka i taget, säger Elin.
– Ja, vi får köra på säkra kort till en början, vi vill vara kvar här länge, säger Michael.