Elin Andersson har gÄtt frÄn mjölkgÄrd till kyrkogÄrd och satsar framÄt mot en artistkarriÀr. Hon Àr redan en god bit pÄ vÀg, och som klockare inom Klinte pastorat Àr det inte ovanligt att hon sjunger pÄ sÄvÀl dop som vigslar och begravningar.
Du&JAG
För en vecka sedan sjöng Elin i Visby Sankta Maria domkyrka, som solist i den kör som satts samman för Marie Nilsson Linds begravning.
Ett kÀnslosamt ögonblick, sÀrskilt har Maries pappa Allans visor och texter alltid funnits i hennes liv. GutamÄlet, gotlÀndskan, ordvÀndningarna, glimten i ögat.
â Det var hedersamt att bli tillfrĂ„gad. Och en vĂ€ldigt fin stund i kyrkan, sĂ€ger hon.
Vi Äterkommer dit i den hÀr intervjun.
Vi trÀffas i församlingshemmet tvÀrs över vÀgen, sett frÄn kyrkan i Klinte. Det hÀr Àr hennes arbetsplats, Ànda sedan 2017, kan man sÀga.
DÄ, under hennes studier pÄ musikestetiska programmet pÄ Wisbygymnasiet, började hon sommarjobba inom pastoratet, dÀr hon sedan sommaren 2020 har en fast tjÀnst.
Det Àr hÀr, i Klinte, hon har sin utgÄngspunkt som samordnande klockare, men i sjÀlva verket har hon tio kyrkor i trakten att hÄlla reda pÄ.
â Jag Ă€r vĂ€l egentligen som en vanlig vaktmĂ€stare, sĂ€ger hon.
âŠmen tillĂ€gger att tjĂ€nsten Ă€r vĂ€ldigt bred. Pappersarbete inomhus ibland, just den hĂ€r dagen ska hon förbereda en kommande renoveringen av kyrkan i Fröjel liksom den lilla hamnkyrkan i Klintehamn.
Elin Andersson trivs med bredden inom klockaryrket, sÄvÀl pappersarbete som praktiska göromÄl.
En hel del arbete sker utomhus, till vÄren ska det rÀfsas pÄ kyrkogÄrdarna och planteras penséer och det grÀvs gravar nÀr sÄ krÀvs. Dessutom nÀrvarar hon ofta pÄ dop, bröllop och begravningar dÀr hon emellanÄt ocksÄ sjunger.
â Det Ă€r det bĂ€sta med det hĂ€r. Att det Ă€r sĂ„ brett och att man verkligen jobbar med livet och döden, vilket gör att man ocksĂ„ hĂ„ller sig nĂ€ra livet.
Hur dÄ, menar du?
â Det blir tydligt hur fort det kan ta slut. Och att dĂ„ möta mĂ€nniskor i olika Ă„ldrar, det Ă€r fint. Barnen i barngrupperna och Ă€ven de allra Ă€ldsta. Det gĂ€ller att ta vara pĂ„ den tid man har.
LĂ€tt sagt, ju?
â Jo, men jag tror jag Ă€r ganska bra pĂ„ det. Jag tycker till och med om att mĂ„ dĂ„ligt och vara ledsen ibland, dĂ„ vet man hur skönt det blir att sedan mĂ„ bra!
Och dessutom, sÀger hon, tar hon vid de tillfÀllena verkligen vara pÄ de melankoliska kÀnslorna och kanaliserar dem till sin musik och de sÄnger hon skriver och sjunger.
Kor och lantbruk Àr en stor del av Elin Anderssons uppvÀxt, det har lÀrt henne att jobbet mÄste göras för att komma framÄt.
âŠoch vi ska ta oss till musiken, den som fĂ„ngat henne sĂ„ starkt, Ă€nda sedan hon var liten. Ett sĂ€tt att uttrycka kĂ€nslor, berĂ€tta och beröra. Men först ska vi till platsen dĂ€r hon var just liten och sedan vĂ€xte upp: GĂ„rden StjĂ€rnarve i Eksta.
Det Ă€r hemma, det. Ăven om flytten inom kort gĂ„r till en egen bostadsrĂ€tt i Hablingbo.
Men hemma: Landsbygden pÄ södra Gotland, för detta klappar hjÀrtat och hÀr finns hennes hjÀrta överallt. För lugnet, hemkÀnslan, tillhörigheten.
Att bo i VisbyâŠnja, knappast. PĂ„ fastlandet? Icke. Inte i det skede av livet hon Ă€r nu, det Ă€r ett som Ă€r sĂ€kert.
â Jag pluggade ett Ă„r pĂ„ folkhögskola i Kalix, lĂ€sĂ„ret 22-23, och det var fint pĂ„ alla vis. Naturen, bergen, till och med mörkret om vintern var charmigt, det fick en att gĂ„ ner i varv och vet du!
Nej?
â Jag fick se en Ă€lg! Jag hade aldrig sett en Ă€lg förutâŠdet var mĂ€ktigt.
Elin Andersson arbetar med livet och döden som klockare pÄ Klinte pastorat.
Men hemma var det alltsÄ inte, snarare blev det under det Äret Àn tydligare att hon hör hemma pÄ södra Gotland. Och om hon alltsÄ inte hade sett Àlg förr sÄ hade hon minsann sett kossor. I mÀngd.
Pappa HÄkan driver mjölkgÄrden StjÀrnarve med 120 mjölkande kor och tvÄ robotar. DÀr har Elin, och hennes tre Är Àldre bror Daniel, fÄtt sin fostran.
â Född mitt i skiten, som hon uttrycker det.
Och för Elin Ă€r det nĂ„gon positivt. Ănda sedan hon var liten har hon gĂ„tt i stövlar i ladugĂ„rden och lĂ€rt sig det tankesĂ€tt det innebĂ€r att vara bonde.
Församlingshemmet i Klinte Àr utgÄngspunkten för Elin Anderssons jobb som klockare.
NÀr hon med tiden tog steg för steg in i artisteriet har hon insett att lantbruks- och estetvÀrlden krockat en aning. Som att de har sina skilda universum.
Hur tÀnker du?
â Jag skulle sĂ€ga att grundmentaliteten skiljer sig en del. Inom det estetiska mĂ„ste man ha god kontakt med sina kĂ€nslor medan man inom lantbruket snarare mĂ„ste lĂ€gga dem Ă„t sidan för att orka. Djuren och jobbet prioriteras framför allt annat.
Synen pÄ matindustrin kan ocksÄ skapa konflikt, menar hon. För den som inte vuxit upp med djur och natur blir det som visas i media enda sanningen medan lantbrukaren har den ibland oglamourösa verkligheten framför nÀsan.
Björn Skifs blev tidigt Elin Anderssons stora idol och förebild, tack vare hans breda artisteri.
Det gÄr inte att ligga i soffan och vÀnta pÄ inspiration, menar du?
â Nej, precis. Det som mĂ„ste göras, det mĂ„ste göras. Och det har nog verkligen format mig. Inget kan tas för givet, det krĂ€vs att man gör jobbet och ta vara pĂ„ det man har. Det har jag med mig.
Du Ă€r bara 22 nu, men Ă€ndĂ„âŠvem var du nĂ€r du vĂ€xte upp?
â Jag har alltid varit vĂ€ldigt mĂ„linriktad, drömmen har tidigt varit att bli bĂ„de bonde och artist. Jag har insett att det Ă€r en svĂ„r kombination, sĂ€rskilt som jag blivit allergisk mot pĂ€lsdjur. Men vem vet, det kanske kan gĂ„, jag har inte givit upp den drömmen Ă€n.
Landsbygden och framför allt södra Gotland finns i Elin Anderssons hjÀrta.
Hon fick med sig sitt tankesÀtt frÄn pappa och gÄrden, det dÀr om att jobbet mÄste göras, men Àven musiken kommer hemifrÄn.
Det har alltid spelats och sjungits, mamma Margaretha Lindqvist var pÄ 90-talet med i sÄnggruppen Macapella och i slÀkten finns ocksÄ Wilhelm Lindqvist, hennes kusin som gÄr under artistnamnet Will Oaks.
Hennes första idol var Carola, som sĂ„ mĂ„nga andra har Ă€ven Elin studsat âHey Mickey, Mickey heyâ framför spegeln i flickrummet. Och redan i ettan pĂ„ Klinteskolan sade hon "sĂ„ngare" nĂ€r "Vi i ettan"-kameran dök upp.
GotlÀndske artisten Will Oaks, eller Wilhelm Lindqvist, Àr Elin Anderssons kusin.
âŠmen sĂ„ smĂ„ningom fann hon sin stora förebild och inspiratör: Björn Skifs!
â Vi sĂ„g ett avsnitt av âNöjesmassakernâ pĂ„ dvd dĂ€r han sjöng âVild och vackerâ. Det var helt otroligt, jag var kanske tio Ă„r dĂ„.
Det Ă€r hans bredd hon fascineras av, musiken och komiken, sĂ„ngen och skĂ„despelerietâŠhelt enkelt bröllop och begravning, ljus och mörker.
Ovanlig förebild för nÄgon i din Älder, tÀnker jag. Vet dina polare ens vem han Àr?
â Ja, skrattar hon. NU vet de, de har inte kunnat undgĂ„ det. TĂ€nk att fĂ„ sjunga med honom nĂ„gon gĂ„ng, det vore en dröm, verkligen.
Elin Andersson under talangtÀvlingen "Imagine" dÀr hon vann Gotlandsfinalen 2021
Tills vidare sjunger hon pĂ„ sitt eget spĂ„r, det som alltsĂ„ leder Ă€nda frĂ„n flickrummet i StjĂ€rnarve och in i framtiden. För övrigt anvĂ€nder hon numera âElin StjĂ€rnarveâ som sitt artistnamn.
Kanske tar hon det som âriktigtâ efternamn sĂ„ smĂ„ningom, idĂ©n finns.
Hon sÀger att hon Àr i en brytpunkt nu. Att nu verkligen ta tag i musiken, efter den dÀr genomgÄngna folkhögskolan i norr dÀr hon fick koll pÄ alla tÀnkbara delar av musikbranschen; sjunga, spela, planera, arrangera.
Ă
rskurs 1 i Klinteskolan 2008-09. Elin Andersson, i rosa hatt lÀngst ner till vÀnster, visste redan dÄ vad hon ville. "SÄngare" sade hon som framtida yrke i "Vi i ettan".
Bakom sig har hon musikgrupper som Korus och Avistia, hon har en seger i regionuttagningen av talangtĂ€vlingen âImagineâ 2021, den som avgjordes utan publik mitt under pandemin.
â Just nu skriver jag en del musik tillsammans med Dan Svensson (Dan u Kjell) och tanken Ă€r att spela in i studio, jag hoppas det kan bli under vĂ„ren.
Massor av idĂ©er har hon pĂ„ projekt som kan sĂ€tta upp pĂ„ landsbygden. Det Ă€r dĂ€r hon alltsĂ„ helst vill hĂ„lla sig. Rondo Ă€r favoritscenen av alla scener. Vilka idĂ©er som blir verklighet stĂ„r skrivet i stjĂ€rnâŠarve.
Drottning Silvia och kung Carl Gustaf guidas pÄ Fornsalen av chefen för Gotlands museum Jenny WestfÀlt under besöket pÄ Gotland den 14 juni med anledning av monarkens 50 Är pÄ tronen.
Bland allt hon gjort finns nÄgra framtrÀdanden som stÄr ut bland övriga, som nÀr hon sjöng för kungaparet i Almedalen i juni ifjol dÄ monarken besökte Gotland för att fira 50 Är pÄ tronen.
Det blev âĂndlaus veisuâ av Allan Nilsson och Jan Ekedahl och George Harrisons âSomethingâ tillsammans med Gotlandsmusiken inför en stor publik.
Maffigt, visst. Och en Àra, det ocksÄ, att bli tillfrÄgad av kapellmÀstare Erik SkagerfÀlt-Quayle.
â Men egentligen Ă€r det mer Ă€rofyllt och viktigt att sjunga pĂ„ vigslar och begravningar, allra helst begravningar, faktiskt. För kungen lĂ€r inte min sĂ„ng betyda nĂ„got speciellt men det Ă€r verkligen fint att fĂ„ bidra nĂ€r mĂ€nniskor tar avsked av nĂ„gon nĂ€ra.
Elin Andersson sjöng solostĂ€mman i sĂ„ngen "Ălska mig" nĂ€r Marie Nilsson Lind begravdes i Visby domkyrka fredagen den 2 februari.
För en vecka sedan, fredagen den 2 februari, sjöng hon tillsammans med den gospelkör som kantor Alma Hedlund Emilsson satt samman till Marie Nilsson Linds begravning i Visby Sankta Maria domkyrka.
Elin har under flera Är sjungit i den gospelkör som Alma leder:
â Det var varit fint att följa hennes utveckling, hon har bĂ„de styrkan och skörheten i sin röst, kĂ€nslan och inlevelsen. Det var sjĂ€lvklart att lĂ„ta henne sjunga just âĂlska migâ, sĂ€ger Alma Hedlund Emilsson.
För Elin var det en kĂ€nslosam stund. Hon kĂ€nde inte Marie men tjejerna i Ainbusk har ju âalltidâ funnits, sĂ€rskilt har hon tagit till sig att de aldrig gav upp den gotlĂ€ndska accenten.
â Det Ă€r precis vad jag ocksĂ„ vill göra. NĂ€r vi gjorde uppsĂ€ttningar i Kalix ville jag alltid behĂ„lla det gotlĂ€ndska, det Ă€r en sĂ„ stor del av mig.
Klinte pastorat har till och frÄn varit Elin Anderssons arbetsplats Ànda sedan sommarloven under gymnasieÄren.
Allra helst Ă€r det pappa Allan Nilsson som varit den stora förebilden, mycket har hon sjungit hans texter genom Ă„ren. Sorgliga, glada, underfundigaâŠsom exempelvis âĂndlaus veisuâ, den om att födas och blomma, vissna och dö, multna till jorden och ge nĂ€ring Ă„t frö liksom att âteidn star still, de jĂ€r mĂ€nnsku sum garâ.
â Han kunde göra nĂ„got fint av bĂ„de vardag och sorg, sĂ„ det var fint att sjunga alla de sĂ„nger vi gjorde i kyrkan, âĂlska migâ, âĂndlaus veisuâ och âGu natt siv guttâ.
Tidningen Expressen publicerade pĂ„ begravningsdagen pĂ„ sin webbsajt ett klipp frĂ„n sĂ„ngen "Ălska mig".
SÄ nu har du sjungit inte bara för kungen utan Àven Benny Andersson, som ju fanns i kyrkan!
â Ja, eller hur. TvĂ„ kungar!
Elin Andersson började sommarjobba inom Klinte pastorat 2017, sedan 2020 Àr hon anstÀlld som klockare. VÄren Àr den bÀsta tiden, dÄ börjar naturen spira.
SÄ sitter vi och sprÄkas i församlingshemmet, dÀr ute reser sig Klinte kyrkas torn mot himlen, trÀdens grenar Ànnu nakna, som ristar de tecken mot den vita himlen.
Snart nog knoppas de och vi ser vÄren komma som för första gÄngen, alltid lika betagande.
DĂ„ ska det fixas pĂ„ kyrkogĂ„rdarna, det Ă€r dĂ„ pensĂ©erna ska i jorden, sĂ„ smĂ„ningom ska fjĂ€rilarna landa pĂ„ gravstenarna och allt ska gĂ„ igen. Ănnu en sommar.
Och Elin ska fortsÀtta ta vara pÄ livet, dagarna som kommer, dagarna som gÄr.
â Det handlar om nĂ€rvaro, tĂ€nker jag. Att vara nĂ€rvarande i det man gör, vad det Ă€n Ă€r. Ta vara pĂ„ naturens olika skeden, som mĂ€nniskorna olika stadier, de jag fĂ„r trĂ€ffa hĂ€r. Det Ă€r fint.
DU&JAG; Elin Andersson.