Julia och Christoffer Helm var under 2021 med i tv-programmet "Var fan är storken?". Där skildrades deras kamp för att bli gravida.
Julia Helm, tidigare Svanborg, föddes utan livmoder. Tack vare stora forskningsframsteg fick hon sedermera sin egen mammas livmoder transplanterad i slutet av 2018.
Sedan dess har hon och maken Christoffer Helm fört en intensiv kamp för att bli gravida och ingått i en forskningsstudie knuten till Sahlgrenska sjukhuset. Christoffer har sedan tidigare döttrarna Ebba och Myra, som Julia är bonusmamma till på deltid, men de har drömt om att utöka familjen med ett gemensamt barn.
För ett par år sedan gick det bland annat att följa deras trägna försök i tv-programmet "Var fan är storken?", försök som där och då förblev fruktlösa.
Glädjande nog kan nu meddelas att den efterlängtade storken är siktad och planeras anlända den 31 oktober. Iakttagelsen har inte gjorts av ornitologer, utan gynekologer och andra världsledande specialister på området.
Julia är gravid i vecka 20, och ett par dagar innan midsommar fick de reda på att det är en flicka.
– När vi blev tillsammans för sju år sedan så visste vi att vi inte skulle få några gemensamma barn. Att gå från det till att sitta här nu, det är en sjukt häftig resa när man tänker på det, säger Christoffer Helm.
Efter alla försök de senaste åren, betraktar ni det här som att det var på tiden eller är det bara en stor bonus?
– Det är absolut bara en stor bonus, säger Julia Helm.
– Det är kanske lite som att gå från att ha det bra till att skrapa fram den där miljonvinsten som man gått och drömt om, säger Christoffer.
Julia berättar att det var chockartat att få beskedet om graviditeten.
– Sedan september 2019, när vi satte in vårt första embryo, så har vi försökt och försökt och fortsatt att kämpa på utan att det blivit något, säger Julia Helm.
I höstas började de fundera på om det var värt att fortsätta försöka, efter nästan fyra fruktlösa år trots idoga försök.
– Vi kände att vi inte orkade mer, så vi tänkte att vi skulle köra det som fanns kvar i frysen och sedan ta ställning till om vi orkar försöka en vända till. Men då, i oktober, plussade vi helt plötsligt.
Julia och Christoffer Helm
Att "plussa" innebär att graviditetstestet visar den så önskade plus-symbolen vilket innebär att testet är positivt.
– I en vecka så svävade vi på moln och var i extas. Jag fortsatte göra testen för att få bekräftelsen och vara säker, men en dag var plötsligt testet helt negativt.
Julia hade drabbats av en kemisk graviditet.
– Den hade fäst men den hade släppt lika snabbt igen, så det blev som ett jättetidigt missfall.
Besvikelsen som följde var givetvis stor.
– Vi kraschade totalt. Men samtidigt fick vi ändå upp hoppet och insåg att vi faktiskt kunde bli gravida, att det inte är kört.
Stärkta av det beslutade de sig för att göra en ny IVF-runda (provrörsbefruktning, red. anm.) i februari i år.
– Det innebär kortfattat att jag börjar med sprutor, man plockar ut äggen, befruktar äggen och sedan sätter man in dem. De ägg som inte sätts in fryser man ner för att sätta in senare.
Julia Helm beskriver det som chockartat när hon fick det glädjande beskedet om graviditeten.
Paret har gjort sex IVF-rundor, och sammanlagt tjugo insättningar. Och nu gick det vägen.
– När testet var positivt den här gången var jag inte lika upprymd, utan jag berättade lite avvaktande för Christoffer att jag var gravid. Vi vågade inte riktigt hoppas...
Men dagarna blev till veckor och känslan blev allt bättre. En dag i vecka sex när Julia befann sig på jobbet upptäckte hon dock att hon blödde.
– Jag tog mig hem, ringde till gynekologiska mottagningen och önskade att komma in. Mest för att få det bekräftat att det var ett missfall.
Christoffer tar vid.
– Jag kommer ihåg det här så väl, för känslan när vi åkte in till sjukhuset var fruktansvärd och jag mådde så otroligt dåligt. Vi satt helt tysta i bilen in till Visby. När vi kom in i undersökningsrummet tänkte vi att det var kört, och tankarna bara snurrade. Främst tänkte jag på hur jag skulle trösta Julia....
När ultraljudsundersökningen satte igång tog det hela dock snabbt en ny vändning.
– Då sa Christoffer plötsligt 'Jag ser det, jag ser hjärtat'.
– Det var så litet, en liten flackande våg på skärmen. Läkaren bekräftade att hon också hade sett det. Det blev en sådan lättnad i kroppen, känslorna sköljde över mig så att jag höll på att svimma, säger Christoffer.
Christoffer och Julia Helm
Under deras målinriktade resa de gångna åren har de hunnit erfara både hopp och förtvivlan, men har med tiden försökt att förhålla sig så neutrala som möjligt. De är väl medvetna om att det inte går att ta något för givet, men såhär i vecka 20 så känner de sig bekväma och lugna i situationen.
– Vi vet att det fortfarande inte går att ropa hej. Men nu syns det ju på mig att jag är gravid, det är ju svårt att dölja även om man skulle vilja. Vi har också från början av processen beslutat oss för att vara väldigt öppna, gjort tidningsintervjuer och även varit med i tv-programmet.
Julia har märkt att deras öppenhet blivit betydelsefull för andra i liknande situationer.
– Själv saknade jag verkligen någon att prata med om det som vi går igenom. På det sättet pratar jag så gärna om det för att någon annan inte ska känna sig ensam och vara tyst om det. Det är många som har kontaktat mig och öppnat upp sig för mig om att de går igenom liknande situationer. Jag har jättefin relation med många av dem och det känns jättefint att de har anförtrott sig till mig och vill ha tips och råd.
Christoffer och Julia Helms gemensamma dotter väntas födas i slutet av oktober via ett planerat kejsarsnitt.
Ett par dagar innan midsommar fick paret reda på att de väntar en flicka.
I samma livmoder som Julia själv växte som foster växer nu fostret till Julias och Christoffers gemensamma barn.
– Det är många runtom som tycker att det är häftigt att jag skaffar ett barn i samma livmoder som jag själv legat i. Och ja, när man säger det så är det ju jättecoolt men det är inget jag går runt och tänker på själv.
– Mina kollegor tycker att det är det mest fascinerande, säger Christoffer med ett leende och fortsätter:
– Faktumet att jag ska bli pappa väckte inte så mycket uppmärksamhet i sig, men att Julia har sin mammas livmoder tycker de är väldigt häftigt och lite konstigt.
Men det finns även de som haft synpunkter.
– Det finns dom som tror att det typ inte ska bli mitt barn utan snarare min mammas och då får man dra i bromsen och säga 'nämen stopp nu'. Där blir det en gräns, säger Julia med ett roat skratt och fortsätter:
– Det är bara mammas livmoder som den växer i, men inget med DNA eller så. Allt annat än livmodern är ju mitt.