Bakom en bukett champagnefärgade rosor och en praktfull lilja som hon fått av en bloggvän till 80-årsdagen i måndags fäller Ingrid Levander vant upp sin bärbara dator.
– Man kan inte bara sitta här deprimerad för att man är ensam. Man får skapa sin egen tillvaro och har inte roligare än man gör sig, säger hon och berättar om drömmarna hon hade som barn.
På den tiden när det ännu fanns simskola vid barlastkajen i hamnen i Klinte drömde hon om att gå lärarutbildning och gifta sig med sin kusin.
– Jag blev aldrig lärare och jag fick inte heller gifta mig med min kusin, säger hon och berättar hur hon istället träffade sitt livs kärlek Åke.
Han var bonde med kor och jord vid föräldragården Stenstugu i Fröjel. Där flyttade Ingrid och Åke in samma år de gifte sig, 1961. Som många andra kvinnor var Ingrid hemma medan barnen växte upp, med en längtan efter studier och nya kunskaper.
– När jag var 44 år gammal började jag plugga på Komvux. Det var jag och en till, annars kom alla direkt från gymnasiet, säger hon och berättar om sitt första arbete utanför hemmet som 46-åring på en redovisningsbyrå i Burgsvik.
Via Mälarskog, Faktab, Gotlandsflis och gick Ingrid Levander 2002 i pension från Payex.
– Åke var 13 år äldre än jag och vi ville ha några bra år ihop och kunna resa, säger hon och berättar att de hann få tio fina år tillsammans med bussresor till Gardasjön, Norge och charterresor till Kanarieöarna.
2011 hade Åke och Ingrid lämnat över gården till barnen och flyttat till lägenhet i Klintehamn. Året därpå fick Åke en stroke. Efter tre veckors vård somnade han in och Ingrid blev ensam. Men riktigt ensam blev hon aldrig. 80 år gammal är Ingrid en av öns flitigaste bloggare, med stort antal följare på nätet.
– Jag skriver oftast minst ett blogginlägg om dagen och jag har mellan 150 och 200 unika läsare varje dygn, säger hon och visar den otroliga trafiksiffran 191 819 visningar bara sedan i fjol.
Från början var bloggen också ett sätt att berätta för dottern Eva, som då bodde på Sicilien, om livet på gården vid Stenstugu med text och bilder. Bloggen har bytt namn från "Livet på Stenstugu" till "Livet efter 70", och sedan i måndags heter den "Livet efter 80".
– Jag har några år kvar till Dagny, säger Ingrid Levander och berättar att hon ibland är inne och läser vad landets äldsta bloggerska, 107-åriga Dagny Carlsson, skrivit.
17 år med framgångsrik blogg har gett Ingrid Levander vänner på nätet från Falsterbo i söder till Boden i norr.
– Många bloggvänner har varit här och hälsat på mig, säger hon och berättar att hon själv hör till de äldsta.
På Ingrids blogg finns digitala tjänster. Väderprognosen och de senaste nyheterna uppdateras automatiskt, de bästa av hennes recept blev också en bok i fyra exemplar i fjol.
– Det var inte billigt, men barnen fick varsitt exemplar till jul, säger hon och berättar hur hon lyckades bygga hemsidan själv genom att programmera rätt källkoder.
När tekniktåget går riskerar många äldre att bli kvar på perrongen. Ingrid Levander hör inte dit. Hon har både Facebook och Instagram, Swish, och digitalt kreditkort som gör att hon kan betala med mobilen. Hon använder tre datorer, en smartphone och sedan 80-årsdagen ett digitalt aktivitetsarmband som mäter puls, sträcka och det mesta i hennes liv. En av de bärbara datorerna vann hon faktiskt i en tävling om Sveriges bästa bloggare.
– Det var otroligt roligt, säger hon och berättar att det har sporrat henne att fortsätta.
Ingrid Levander menar att äldre riskerar att hamna utanför i samhället – helt i onödan.
– Man ska inte vara rädd för ny teknik utan försöka tänka att det är någonting positivt. Allt var inte bättre förr och jag tycker att man ska försöka hänga med. Annars halkar man efter, säger hon och berättar att mindre än hälften av de 109 medlemmarna i pensionärsföreningen som hon är sekreterare i har en mejladress.
Från Klinte är närmaste bank som ännu tar emot kontanter Stånga och Roma, och teknikens framfart går allt fortare.
– På tv hänvisar de ofta till hemsidor och när det är Allsång på Skansen fortsätter sändningarna på SVT Play. Många missar en hel del, säger Ingrid Levander.
Hennes råd är att inte känna sig dum utan försöka, och att våga ta hjälp.
– Jag tror att man mår bra av att hänga med i utvecklingen. Då håller man sig alert och stimulerar hjärnan. Jag känner mig inte som 80, och det är ju tur.