Malin Ericsson i Klintehamn och hennes son Hugo ryckte ut för att rädda livet på den lilla igelkotten.
Det var när Malin Ericsson i Klintehamn skulle möta sin son Hugo på väg hem från skolan på onsdagen som han berättade att han sett den lilla kotten som låg hoprullad och andades.
Då tog räddningsinsatsen sin början:
– Jag ringde Gotlands igelkottfond och fick råd hur jag skulle göra, berättar Malin Ericsson.
De gick hem, hämtade en kartong, en handduk och fyllde ljummet vatten i en petflaska för att igelkotten skulle kunna hålla värmen. Försiktigt lyfte de sedan igelkotten till kartongen varvid Lissa Sigrén, som driver jourhem för igelkottfonden, så småningom tog över räddningsinsatsen.
Hon kontaktade i sin tur veterinär Lotta Persson som bedömde att kotten var frisk men behövde äta upp sig en aning från sina 400 gram till åtminstone 500 gram.
Lissa Sigrén, som tidigare kämpat för utsatta kottar i kvarteret Riggen när det nu ska rivas, berättar:
– Den får helt enkelt vara vaken ett tag här hemma. På kvällen åt den med god aptit och när den gått upp i vikt flyttar jag den till ett kallt rum, där får den själv bestämma om den vill sova eller inte.
Fram mot våren kommer den att släppas ut i de omgivningar där den hämtades, men också då måste den till en början stödmatas.
– Så det är lite pyssel, men det är fint för varje djur man kan rädda, säger hon.
Lissa Sigrén är aktiv i Gotlands igelkottfond, här med en annan kotte än den som på onsdagen hittades i Klintehamn.
Som räddare i nöden agerade Malin och Hugo Ericsson helt enligt reglerna. Gotlands igelkottfond ska alltid kontaktas om en kotte antas behöva vård, en privatperson får handha en kotte i max 48 timmar.
– Det var andra gången jag tog hand om en igelkott, den första klarade sig inte. Hoppas nu verkligen att den här gör det, säger Malin Ericsson.
Den lilla Klintehamnskotten som hittades utomhus får nu tillbringa vintern i en källare hos Gotlands igelkottfond.
Igelkotten, som är Gotlands landskapsdjur och sedan 1972 är fridlyst i hela landet, bygger normalt sitt vinterviste av hårt packade löv och torrt gräs, gärna under en buske eller en trappa.
Där ligger den hoprullad från oktober till mars-april, även om den ibland vaknar till och rent av byter bo någon gång under vintern. En kall vinter dör många igelkottar när det upplagrade fettet inte räcker till. En mild vinter kan kotten hoppa över dvalan om den hittar mat.