För 30 år sedan var ukrainaren Michailo Koziichuk soldat i
Nagorno-Karabach i sydvästra Azerbajdzjan. Han skadade benen svårt i en explosion. Sedan fem år bor han i Polen och just nu putsar han och målar om det blivande flyktingboendet i Klintehamn för sina landsmän.
Musiken flödar på hög volym från andra våningen där ukrainaren Michailo Koziichuk putsar innertak på en stege.
– Jag var soldat i kriget i Nagorno-Karabach, säger han och visar sina ben där stora ärr skvallrar om explosionen och fasorna från vad som hände 1990 i striderna i Azerbajdzjan.
52 år gammal har han bott i Polen i fem år och just nu är han i Klintehamn för att göra i ordning för sina landsmän. Där har Region Gotland och Migrationsverket skrivit avtal om 124 boendeplatser i fastigheten, där bland annat Donnergymnasiet tidigare huserat, för skyddssökande från Ukraina. Även under förra flyktingvågen användes byggnaden som flyktingboende.
Peter och Ludmila Pizetok målar och städar för fullt. Målet är att vara så färdiga det går till den 1 juni och börja kunna ta emot ukrainska flyktingar i Klintehamn.
– Det här är ett bra ställe för de som kommer. Klintehamn är lugnt och vackert med bra folk, säger Michailos polska kollega Peter Pizetok och berättar att de just nu målar om och städar ur lokalerna.
Donnergymnasiets tidigare lokaler i Klintehamn byggs nu om till flyktingboende igen, som det var även vid den senaste flyktingvågen 2015. "Klintehamn är lugnt och bra att komma till", säger Peter Pizetok från Polen som just nu målar om och städar upp fastigheten tillsammans med sina kollegor för de ukrainska medborgarna.
Region Gotland har tecknat avtal för boendet med bolaget Löjrommen Holding AB, som ägs av affärsmannen Johan Gate. Peter Skalberg är fastighetschef.
– Det här var flyktingboende 2015-2016, sedan dess har det stått tomt. Det har varit lite halvstökigt med sönderkrossade rutor. Det vi gör nu är att fräscha upp. Migrationsverket har varit här och besiktigat anläggningen, säger han.
Brandlarm säkras, vatten och avlopp gås igenom och eftersom Migrationsverket inte velat ha ett gemensamt kök måste varje familj handla och ha möjlighet att laga egen mat.
– Vi har sökt hyresgäster och det är jätteroligt att det nu blir uthyrt och kommer till användning, säger Peter Skalberg och berättar att han tror att det kan bli bra för hela samhället att nu få fler än 100 nya invånare som handlar, jobbar och går i skola.
Ett stenkast från flyktingboendet bor Inger Nilsson och Anders Johansson, här med barnbarnet Liam. "Jag tycker att det här är jättebra, annars står fastigheten bara tom. Klintehamn är lugnt och det är bra att de gör i ordning byggnaderna", säger hon.
Målet är att ha flyktingboendet i så pass skick redan till den 1 juni att det ska vara möjligt att börja flytta in. Det glädjer Inger Nilsson som bor strax mittemot.
– Jag tycker att det här är jättebra. Det har bara stått tomt och trasigt, och det är bra att de nu gör i ordning byggnaden, säger hon.
Att samhället kan ställa upp och hjälpa till, efter de grymheter hon bara följt på tv med miljontals människor på flykt, tycker hon känns fint.
– Klintehamn är ett lugnt och bra ställe att komma till. Jag hoppas att de ska få det bra här, säger Inger Nilsson och får medhåll av sin man Anders Johansson:
– Det är synd om dem, de har haft ett elände. Det är fruktansvärt och man lider med dem, säger han om de bilder som kablats ut från striderna i Ukraina.
Britt Johansson är ordförande för Gotlands södra Röda Kors-krets och ukrainarna som kommer till Klinte är hennes tredje flyktingvåg. I samhället finns stort engagemang att vilja hjälpa till, berättar hon, och hon hoppas få fler frivilliga volontärer som kan dela på arbetet. 12000 kom in i bössorna vid den senaste insamlingen för Ukraina.
På Röda Korsets mötesplats förbereder sig kretsordförande Britt Johansson. Klintetraktens framtid har redan en väl fungerande välkomnandegrupp, och samverkan med bland annat kyrkan, fritidsbanken och idrottsföreningen KIK.
– Vi hoppas att vi får fler frivilliga volontärer, det behöver vi redan i dag, säger hon och berättar att det i samhället finns en lång tradition av att hjälpa till.
Att ställa upp för någon annan kan också ge mycket tillbaka, menar Britt Johansson.
– Det här blir min tredje flyktingvåg. Det känns alltid bra att hjälpa andra, det är därför vi lever – för att vara till för varandra. En meningsfull uppgift är bra för själen och gör att man förstår meningen med livet.
En del sängar finns sedan det tidigare flyktingboendet, men mer möbler är på gång. Den här gången blir det självhushåll där varje familj handlar och lagar sin egen mat i de kök som ska göras i ordning på boendet.
Mer folk i samhället ökar också behovet av den servicepunkt, som nu förbereds i gamla vårdcentralen intill flyktingboendet.
– Alla svarta hål är tråkiga att se, den har vi varit lovade i två år, säger hon.
På Coop Klintehamn var både butikschefen Magnus Sjöberg och anställda Camilla Wiman med under den förra flyktingvågen. Den gav butiken ett klart uppsving och sedan dess har affären byggt om och blivit större. "Positivt, absolut", säger Magnus om att ukrainska medborgare nu kommer till samhället.