På onsdagen kom Linda Axelsson i uniform till jobbet på Lantmännen i Klintehamn.
På onsdagen inföll Uniform på jobbet-dagen, en dag då hemvärnssoldater visar upp en annan sida av sig själva på sina arbetsplatser.
– Det är ganska kul – i dag ser man hur många som är med i hemvärnet, säger 50-åriga Linda Axelsson.
Det är inte första gången kollegorna på Lantmännen i Klintehamn ser henne i uniform.
– De tycker att det är coolt, det har bara varit positivt, säger Linda Axelsson.
Sedan 2016 är hon hundförare i hemvärnet och hemma i huset i Fardhem står ryggsäcken alltid färdigpackad.
– Vi har en inställelsetid på sex timmar. Jag åker i princip hem och laddar kaffebryggare och fyller termosen, för kaffe det måste man ha, säger Linda Axelsson.
Hon har alltid haft en dragning till det militära.
– Egentligen hade jag velat göra lumpen när jag var yngre, men det var inte så vanligt när jag var 18 år med tjejer i lumpen. Det har alltid varit en dröm att göra något för det militära.
Sedan dess har attityderna och normerna förändrats.
– Det blir ju mer och mer tjejer faktiskt. Det är andra tider nu, vi har blivit mer moderna och nu vågar tjejerna komma, säger Linda Axelsson och påpekar att det finns andra användbara kvaliteter än ren muskelstyrka.
Hemvärnet är dock ett bra sätt att hålla igång på, tycker Linda Axelsson.
– När man vet att man ska på övning är det bra att veta att man är i form, så det är bra för vardagslivet också.
Linda Axelsson ville gentligen göra lumpen redan som ung, men så blev det inte.
Hunden Elvis, en Australian shepherd, är hennes ständiga följeslagare.
– Han är helt galen, men jäklar vad han jobbar på bra när vi är ute – han är outtröttlig, säger Linda Axelsson om sin ivriga partner.
Men Elvis fyller också andra funktioner.
– Jag märker när jag har hunden med mig ut och det är lite jobbigt så är det många som kommer och gosar med honom. Min förra hund trodde ju att hans uppdrag var att sitta i knät på soldaterna, säger Linda Axelsson och förklarar vikten av en social hund.
– Hunden ska inte bara vara bra på att arbeta, utan tycka om folk också. Det är jätteviktigt.
Linda Axelsson, hundförare i hemvärnet, med sin hund Elvis. ”Han älskar att spåra upp och även att patrullera, särskilt när det skymmer eller är helt mörkt. Han tycker inte så mycket om att stå still.”
Hittills har hemvärnet överträffat Linda Axelssons förväntningar.
– Det positiva är att alla är så himla snälla, man var ju lite blyg i början. Det är en större kamratskap än vad jag hade trott. Man blir ju värsta teamet när man är ute ihop, ofta är det kallt och man har sömnbrist, men det verkar som att ju tröttare man är desto mer ställer man upp för varandra.
Nästa stora utmaning för Linda Axelsson och hemvärnet blir Aurora-övningen.
– Det ska bli jättespännande. Nu ska vi ut i åtta dagar istället för fyra.
Linda Axelsson hoppas att fler frivilliga ska gå med i hemvärnet.
Linda Axelsson hoppas att fler ska gå med i hemvärnet på Gotland.
– Vi saknar hundförare, sen behövs det folk som kan laga mat åt oss. Det är så kallade x-befattningar så man behöver inte ha gjort lumpen, man behöver bara göra två veckors grundutbildning, berättar hon.
Linda Axelsson hoppas särskilt på fler kokerskor, för är det något som hon tycker är negativt med hemvärnet så är det maten ute i fält.
– Det är inte alltid vi får lagad mat och då får vi leva på frystorkad mat och det är det ingen som tycker är gott.
Kanske är chanserna att värva nya hemvärnssoldater bättre nu än någonsin. Linda Axelsson upplever att inställningen till hemvärnet har förändrats bland allmänheten sedan hon gick med.
– Det sista året har det ju verkligen ändrats, men det som händer nere i Ukraina. Man känner sig uppskattad. Det känns som att hemvärnet blivit mer populärt.