Som en del av socialnämndens tuffa besparingar ska Region Gotland försöka att avveckla sitt stöd till fyra av öns sociala företag. Tanken är att företagen från januari 2018 ska klara sig utan det kommunala bidrag som finansierar hyror och handledartjänster. För regionen innebär det slopade bidraget en besparing på 4,3 miljoner kronor. För flera av de sociala kooperativen innebär det en ovisshet om de kommer att kunna fortsätta. Suderviljan i Klintehamn och Lövstakooperativet i Roma tror att de kan få det riktigt tufft.
Sociala företag drivs ofta i form av kooperativ och sysselsätter personer som har svårt att få ett vanligt jobb på grund av exempelvis missbruk, arbetsskador eller psykiska problem. Det sociala företaget kan fungera som en brygga till ett annat jobb, men här kan man också jobba kvar i många år.
Tommi Björnström och Christoffer Carsbo är två av de anställda på Lövstakooperativet. De ingår i kooperativets fönsterrenoverargrupp. Christoffer har varit missbrukare och Tommi har en arbetsskada som tvingade honom att lämna sitt jobb som vägarbetare. Båda vet hur nedbrytande det är att gå hemma och inte ha någonting att göra.
– Det tär på en, förklarar Tommi.
– Det finns inte så många andra ställen där man kan kliva in och få jobb utan utbildning. Genom kooperativet får vi utbildning och därmed chans till jobb, säger Christoffer.
Ann Sjöblom, 47, förstår inte hur politikerna resonerar när de är på väg att dra in stödet till Suderviljan, där hon själv har jobbat i nio år. När Ann kom hit hade hon nyligen blivit drogfri. På Suderviljan fick hon inte bara lära sig hur man driver upp plantor och hanterar en röjsåg, utan här fick hon också möjlighet att växa på ett personligt plan. Successivt kom hon in i arbetet och rutinerna och med tiden vågade hon vara social och prata med kunder.
Arbetet gav henne fasta rutiner och en riktig lön, men jobbet har också hjälpt henne att hålla sig drogfri. I sitt nya liv har hon både träffat en man och återfått vårdnaden om sin dotter.
Nu är Ann Sjöblom flygfärdig. Efter årsskiftet öppnar hon ett eget café i Roma.
Rösten bär nästan inte när Ann Sjöblom sammanfattar det hon vill säga till politikerna:– Utan Suderviljan hade jag aldrig klarat mig. Jag har Suderviljan att tacka för allt.
Aina Lindgren är handledare på Suderviljan och Mikael Gustafsson är handledare på Lövsta. De har många gånger fått se hur människors liv har fått en helt ny vändning när de fått ett arbete där de är behövda och en del i ett sammanhang.
Som handledare stöttar de när det blir tungt och peppar när någon inte mår bra. Varken de själva eller de anställda tror att kooperativen fungerar utan handledare och de förstår inte hur kooperativen ska kunna finansiera deras löner.
– Som det är nu går det jämnt upp, säger Mikael Gustavsson.
På Lövstakooperativet och Suderviljan ifrågasätter man hur samhällsekonomisk socialnämndens besparing egentligen är.
– Vad ska man göra med alla människor? Om det här försvinner blir det socialen igen för mig och de har ju ingenting som hjälper en upp, säger Christoffer Carsbo.
– Här är alla med och jobbar och vi drar vi in det mesta själva. Om socialbidrag är alternativet kommer det att bli mycket dyrare för regionen, säger Mikael Gustafsson.