Det blev en tumme upp från Pelle Ericksson när domen föll.
Hela Gotland är på plats när Per Erik Ericksson – mer känd som "Pelle Öland" – hör nyhetssändningen i radio.
– Det var skönt. Förbannat skönt, säger han på sin distinkta blanddialekt.
Vi befinner oss i hans och hustrun Evas vardagsrum precis när mark- och miljööverdomstolens utslag når nyhetsredaktionerna: Det blir nej på bolagets ansökan om utökad stenbrytning i Klintehamn.
Paret Ericksson bor i Bönders backe vid Lilla Snögrinde, några stenkast från SMA:s brott. De är inte överförjusta i tanken på fler tunga transportfordon längs den smala vägen.
– Vi har bott här i 54 år. När jag gick i pension hoppades jag på lite lugn och ro. Men det blev inte mycket lugn och ro. Situationen är illa nog som den är. Om SMA hade fått tillstånd att bryta tio gånger så mycket... Jag menar, det är en viss skillnad om någon spränger två gånger i veckan och två gånger om året, säger Per Erik.
– Han har inte kunnat släppa det här. Själv har jag inte orkat tänka på det, inflikar makan.
– Jag tycker bara allt gått så dåligt till. Och arrogant behandlade har vi blivit.
Även Eva Eriksson gladdes åt SMA-beslutet. "Han har inte kunnat släppa det här. Själv har jag inte orkat tänka på det."
Vad har varit det största orosmolnet för er del?
– Vi har egen brunn, så vattnet har vi varit jätteoroliga för. Sen är det trafikfrågan. Det är inte roligt att ta sig ut på vägen här. Och jag tänker på alla barnfamiljer. Om jag hade små barn skulle jag inte vilja bosätta mig här, säger Eva.
Per Erik understryker att han inte motsätter sig stenbrytning som sådan.
– Det hade varit en sak om det här var något som kom Gotland och gotlänningarna till del. Sten behövs, men nu försvinner den och pengarna iväg från ön, säger han.
Eva, tror du att han släpper detta nu? Så det blir lugnare både hemma och på vägen.
– Haha. Ja, vi hoppas det.
– Jag ska se om vi har någon flaska champagne liggande. Förhoppningsvis blir detta slutet på denna historia, säger Per Erik.
I ett hus några hundra meter bort finns Jenny Toftén. GT har tidigare rapporterat om hur hennes fönster och porslin skallrat vid SMA:s sprängningar.
Läget?
– Det är bra. Jag menar, det är bra! Det är jättebra, säger hon när GT sladdar förbi kort efter att domen blivit känd.
Pelle Öland har övertalats att följa med till grannen. Det är första gången de träffas ansikte mot ansikte, ändå blir det en spontan och hjärtlig kram när kameran kommer fram.
– Jag var hemma hos en annan granne när beskedet kom. Jag skrek bara rakt ut. Hårstråna på mina armar står fortfarande. Som vi har kämpat, David mot Goliat. Det här har tagit upp hela mitt liv nästan. Allt har satts på paus och jag har läst igenom alla domar och alla ansökningar. Ju mer jag läste, desto mer övertygad blev jag om att SMA aldrig kommer att få igenom detta. Men man vet aldrig, säger Jenny Toftén.
Efter att Pelle Ericksson tagit del av beslutet följde han med GT hem till Jenny Toftén. De har kämpat för samma sak, men aldrig träffats tidigare. Under fredagen omfamnade de varandra.
Mark- och miljööverdomstolens dom innebär dock inte att stenbrytningen i Klintehamn upphör. SMA:s verksamhet kommer att fortsätta inom ramen för det tillstånd som redan beviljats.
– Det är inte optimalt, men jag kan leva med det. Särskilt när jag tänker på hur illa det kunde ha slutat. Huset här var mitt barndomshem. Att köpa tillbaka det var länge min dröm. Nu vågar vi satsa igen och fortsätta att bygga på vårt paradis. Och nu kan vi sova igen, säger Jenny Toftén.
En annan som gläds åt beskedet är Camilla Sahlin, som bor i ett hus i kurvan vid Klinte kyrka. Hon har varit orolig över både ökad trafik och sitt vatten, men efter fredagens besked är hon lättad.
– Jag känner mig jätteglad! Det är mycket oro och en klump i magen som har släppt. Sedan vet man inte, fortsättning följer, men det kommer att ta tid. Så det känns skönt, säger hon och tillägger att även hon kanske ska fira med ett glas bubbel till kvällen.
Camilla Sahlins hus ligger bara några meter ifrån vägbanan där den tunga trafiken passerar.
Avslagsbeslutet väcker emellertid inte samma lyckokänslor hos alla. Classe Jonsson är en av dem som tycker att domstolen borde ha sagt ja i stället – för jobbens skull.
– Och regionen hade tjänat på det, alla båtarna hade ju kommit hit och betalat hamnavgifter. Trafiksituationen hade man kunna lösa, säger han.
Classe Jonsson menar att trafiksituationen hade kunnat lösas. Enligt honom borde domstolen ha sagt ja till SMA.
Även Monica Gustavsson – som bor i Fröjel – tycker att frågan om jobben är en viktig aspekt. Hon menar att miljön självklart måste värnas, men att det behövs fler arbetstillfällen. Enligt henne hade utökad brytning kunnat bidra till mer liv i samhället, där många affärer stängt de senaste åren.
Monica Gustavsson tror att samhällslivet hade gynnats av utökad brytning.