Snacket i Klintehamn började gå när en adventsstjärna plötsligt tändes i den forna Icabutiken.
– Jag har aldrig sett så lång kö till bankomaten här utanför som när jag är framme och tvättar fönstren lite snabbt. Det märks att många är nyfikna. Och glada att det händer något, säger Amanda Ringkvist, som tog över nyckelknippan i slutet av förra året.
Så kan det ju vara i små samhällen, att minsta lilla som bryter mot det invanda mönstret blir hett samtalsstoff. Men den nedlagda Icabutiken i Klintehamn är en smula speciell.
Lokalerna har stått helt tomma sedan 2017, när affären bommade igen. Då tänkte många Klintebor – med en rad andra nedläggningar färskt i minnet – att detta var spiken i kistan. Det faktum att ingen annan hyresgäst eller ägare någonsin flyttade in tycktes bekräfta att "allt i Klintehamn går åt helvete", som det hette i en rikligt klickad artikel på Helagotland.se i oktober 2017.
– Det var ett tag där när mycket var på nedgående här i Klinte. Men vi är på väg upp nu, känner jag. Det händer plötsligt massor av saker och det finns så mycket vilja. Folk vill verkligen ha en levande landsbygd, säger Amanda Ringkvist, som flyttade till Klintehamn för fyra år sedan.
Hon har en bakgrund som sjuksköterska, med tjänstgöring vid bland annat Visby lasarett och hemsjukvårdens kväll- och nattorganisation på cv:t. Men inför årsskiftet sade Amanda upp sig från jobbet.
– Jag hade gått runt och tänkt på att jag skulle vilja göra något annat i ett års tid. Det tar mycket på krafterna att jobba kvällar och nätter, särskilt när man har familj.
"Något annat" blir alltså i hennes fall en butik och ett kafé som ska ha öppet mer eller mindre året om. Re:Market lyder namnet.
– Butiken kommer ha fokus på hållbarhet. Jag ska sälja produkter som behövs om man vill leva mer hållbart. Men det blir även en del second hand och loppisvaror. Så har jag själv saknat butiker med bra sortiment för mammor. Jag tänker på tygblöjor, olika sorters bärdon, som selar och sjalar. Det där är en hel värld, men tyvärr märks det inte i butikerna här på ön, så där ser jag ett tomrum att fylla, säger Amanda Ringkvist, som håller på att utbilda sig till bärkonsult, det vill säga expert på bärdon.
Tanken är därtill att utomstående ska kunna hyra hyllplats i butiken eller få sina varor sålda på kommission.
– Det kan vara begagnande kläder eller grönsaker, jag är öppen för det mesta. Målet är att det ska vara så enkelt som möjligt, så allt betalas i samma kassa.
Men – ännu ett fik i Klinte? Det finns ju redan flera, tänker säkert någon.
– Skillnaden mot till exempel Warfsholms bageri är att detta blir ett ställe där man bara kan sitta och ta det lugnt en stund. Min förhoppning är att det inte bara ska vara ett fik, utan även en mötesplats som är öppen för alla. Och det ska finnas något för alla, även veganer och allergiker.
Lokalerna är förstås väl rymliga för ett kafé och en butik. Den yta som blir över ska hyras ut till företag eller privatpersoner som behöver extra utrymmen för till exempel kontor eller lager.
– Det var aldrig meningen att det skulle bli så här stort. Men det är faktiskt inte så lätt att få tag på lokaler, så det här var vad som stod till buds. När jag insåg det började planerna att växa. Jag vill behålla mycket av livsmedelsbutikens ursprungskänsla, men göra det med en saluhallstwist. Och så lite kontorshotell på det. Jag har redan flera intressenter.
Har du några erfarenheter av den här sortens verksamhet sedan tidigare?
– Jag har hoppat in lite på Landa (en inredningsbutik i Klintehamn), men annars ingenting. Det är mycket nytt att sätta sig in i, men jag har ett bra kontaktnät. Jag har regelbunden kontakt med Landa och Bikeoholic (cykelbutiken i grannhuset), som ger mig stöd och välbehövliga råd.
Amanda Ringkvist skrev på hyreskontraktet i december och ännu återstår en hel del att göra innan skjutdörrarna kan glida upp på vid gavel. När GT tittar förbi står kylar och frysar från Ica-tiden kvar huller om buller, och här och var kan man hitta utgångna varor som legat där sedan 2017.
– Från början var jag inställd på invigning i mars. Nu förstår jag att det var lite optimistiskt tänkt av mig. Du ser ju i vilket skick lokalerna lämnades. Men någon gång i vår, och garanterat före sommaren, känns inte orealistiskt.