Det började med en anonym insändare i GT den 20 december, med titeln ”Tätort på väg utför?”. I denna får den ideella sockenutvecklingsföreningen Klintetraktens framtid skarp kritik. De anklagas för att ha fel fokus och för att ”slå sig för bröstet” efter insatser som andra stått för.
Föreningen har bemött kritiken – men de anonyma påhoppen har fortsatt på insändarsidorna.
– Det känns väldigt märkligt. Vi jobbar med ideella krafter för att öka trivseln i området och så får vi det här tillbaka, säger ordföranden Emilia Lindqvist.
GT träffar föreningen över en kopp kaffe i möteslokalen bredvid Röda Korset i Klintehamn.
Förutom ordföranden är även sekreteraren Britt Johansson med.
Hon har varit engagerad i Klintetraktens framtid sedan starten för över ett decennium sedan.
– Jag blev ledsen av de här insändarna, här har man slitit med det här i tio år nu, säger hon.
Föreningen kritiseras bland annat för att inte agera i hela trakten, utan enbart i Klintehamn.
– Det förvånar mig att folk fortfarande inte vet vad vi gör. Vi har till exempel varit runt i de nio socknarna häromkring och träffat hembygdföreningar och engagerade personer. Vi var remissinstans kring cykelbanan och regionens Vision 2025, ger Britt Johansson som exempel.
Det ämne som Klintetraktens framtid anses ha tagit åt sig alltför mycket av äran för är vårdcentralen i Klintehamn.
– Nej, det var inte vi som byggde den, men det var vi som drog ihop ett stort möte kring det, menar Emilia Lindqvist.
Det finns dock en annan aspekt på debatten. Då handlar det om representation. Britt Johansson har redan nämnt ordet ”remissinstans” – Klintetraktens framtid har med andra ord talat för socknen i vissa frågor.
Ett hett politiskt ämne just nu är kalkutlastning i hamnen. Enligt vissa är föreningen negativt inställd där, vilket anses utvecklingsfientligt.
– I styrelsen har vi personer som är för och personer som är emot, så vi har aktivt bestämt att vi inte tar ställning där, fastslår Emilia Lindqvist.
Samtidigt är det givet att dessa ledamöter måste få uttrycka egna åsikter också.
– Ja, och vi har personer som sitter i andra föreningar också, som kan ta andra beslut. Det är ofta ett fåtal engagerade personer som gör mycket och ibland kan deras olika roller blandas ihop.
Både Emilia Lindqvist och Britt Johansson håller med om att det blir problematiskt när föreningen blir en demokratins representant för hela samhället. Å andra sidan behövs engagemanget i sådana organisationer, för att kämpa just för lokalsamhällenas behov och intressen.
– Ja, jag tror vi har ett demokratiskt problem där, säger sekreteraren.
– Det går ju bra för alla i samhället att engagera sig i föreningen, eller komma till oss med synpunkter. Men visst, det är de som har orken som går med. De som inte har det får det svårare att föra sin talan, säger ordföranden.
Samtidigt är ledamöterna övertygade om att föreningen har en majoritet av sockenborna bakom sig.
Att de negativa insändarskribenterna snarare tillhör undantagen.
– Ja, vi får hela tiden dunkar i ryggen, folk tycker vi gör ett bra jobb, säger Britt Johansson.
– Nu senast, när vi satte upp ljusslingor runt torget, var folk närmast lyriska. ”Tack för ditt stora engagemang”, det är det vi brukar få höra, berättar Emilia Lindqvist.
De må ha blivit ledsna över kritikstormen. Men de lägger inte ner – snarare tvärtom.
– Jag kavlar upp ärmarna ännu mer, nu ska vi verkligen visa dem, lovar Emilia Lindqvist.