Cirka ett femtontal lantbrukare deltog i klövvårdskursen som hölls på Gotlandsmjölk i Othem. Kursen finansierades med medel från Jordbruksverket och EU. Höll i kursen gjorde djurhälsoveterinär Sara Eriksdotter och Frida Åkerström från Växa Sverige, klövvårdaren Börje Jakobson och veterinären och docenten Christer Bergsten, numera professor vid Institutionen för biosystem och teknologi, SLU.
På kursens andra dag talade Christer Bergsten under en programpunkt om vikten av att förebygga klövsjukdomar på lång och kort sikt och vad som skapar en god klövhälsa. Klövhälsan är viktig, inte bara för att den har stor betydelse för djurets välfärd utan även för lantbrukarens ekonomi. Efter första dagens utbildning granskades kursdeltagarnas kunskaper, där de fick ange diagnos via sina mobiler, som mantometrar.
– Ringa in problemen och fundera över vad man kan göra på kort och lång sikt, rådde Christer Bergsten.
– Vi har enligt djurskyddslagen skyldighet att hålla djuren i en miljö som främjar djurhälsan och Sverige har gått före på många sätt, men de hälsoproblem vi har idag kallar vi för produktionssjukdomar, sa Christer Bergsten och förklarade vidare hur djur på lösdrift får ökade hälsoproblem, främst på klövarna.
– Det beror, bland annat, på en ökad djurkontakt med ökad smittorisk. Det handlar även om att man har mindre kontroll på utfodringen på individnivå, en ökad exponering på hårda golv, en ökad exponering för dålig hygien för klövar och juver och en ökad risk för att djuren halkar eller skadar sig.
För att undvika klövskador rådde Christer Bergsten, lite skämtsamt, åhörarna till att försöka skapa det ”bästa kohotellet”.
– Optimera stallet med bra ventilation, se till att korna har tillräckligt med utrymme vid liggplatserna och att underlaget förebygger tryck och andra skador och att liggplatserna hålls rena.
Han förklarade att om korna har bekväma liggplatser så ligger de mer och står mindre vilket ger mindre tryck på klövarna. Ströet är viktigt och ger olika liggtider på olika underlag. Det optimala liggunderlaget är, enligt Christer Bergsten, djup ströbädd.
– Djupströbädd med halm är mindre vanligt i dag för det innebär höga arbets- och halmkostnader. Sedan finns det visserligen risk för dålig hygien och vissa juversjukdomar. Djupströbädd kräver hög kvalité på spån eller halm, men ett annat strömedel kan vara sand.
Något som Christer Bergsten återkom till vid flera tillfällen var vikten av att kon kan ligga rakt när de ligger i sina bås.
– Resningsutrymmet är viktigt! Det måste finnas utrymme för nacken när kon ska resa sig upp. Är exempelvis båset för brett och kort då ligger korna snett och gödseln hamnar inne i båset, inte i rännan.
Andra viktiga faktorer är golv och gångar vilka bör optimeras.
– Golven ska vara mjuka, halkfria, rena och torra. De senaste 15 åren har vi fått en teknik som gör att vi kan ha gummi på betongen, men man ska även komma ihåg att tiden är avgörande när det gäller underlag. Måste korna stå länge på hårt underlag blir de jättetrötta och risken för klövskador ökar.
– Tänk även på att om man kan spara korna från skador bara dagar efter kalvningen så vinner man mycket, betonade Christer Bergsten och visade en bild på kor med kalvar i en lösdrift med djupströbädd och fylld rikligt med halm.
I dag görs gummimattor av gamla bildäck och blir elastiska, vilket är bra eftersom svikten är viktig. Den gör också så att klövarna sjunker ner en bit och korna halkar inte.
– Kor rör sig olika på olika underlag. De går allra bäst på sand, men om de måste välja mellan betonggolv eller gummigolv så väljer de gummi. Det visar studier som gjorts. De kor som valde hård betong var halta eller skadade och orkade inte kämpa om utrymmet på gummit.
Därefter talade Christer Bergsten om klövtillväxt och hur olika golv ger olika slitage. I dag finns det olika typer av spaltgolv och vissa är lättare att klä med gummi.
– Mest slitage får man på asfalt och ny betong och minst på gummi. De allra senaste gummimattorna har en yta som ger visst slitage, men de är dyra. Man strävar efter att få en belastning på bärranden på klöven, inte på sulan, och det får man på gummigolv.
– Något annat att tänka på är att inte gå från mjuka underlag till hårda. Benskador, klövröta, sulblödning och hältor är vanligare på betong än på gummi, avslutade Christer Bergsten och innan det var dags för deltagarna att gå på lunch.
En av deltagarna lockade då alla till skratt när han slagfärdigt sammanfattade föreläsningen med att det är ”gummi, gummi, gummi” som gäller.