Det är inte mer än sex år sedan 108 000 personer skrev på namnlistor med krav på vägpriser för Gotlandsfärjorna och 7 000 personer demonstrerade för samma krav i Visby. Den utlösande faktorn var att det hotade försämringar, bland annat i form av längre restider, i det kommande avtalet. Det rådde full stormstyrka på ön. Gunnar Bendelin, en av talespersonerna för Gotlandsuppropet, ordade om traktorer och gödselkärror till huvudstaden, som franska bönders protestaktioner.
Med ”vägpriser” menas att kostnaderna, med eller utan bil, ska vara jämställda med att färdas på allmän väg. Det resonemanget gällde 2012 och gäller även nu. 2012 översatte ”Gotlandsupproret” kravet i pengar till 90 kronor för en vuxens enkelresa, 165 kronor för en bil.
Farhågorna om längre restider undanröjdes, men striden om priserna fortsätter. Nu lever gotlänningar och tillresande fastlänningar med ett avtal undertecknat 2014 mellan staten i form av Trafikverket och Destination Gotland AB, där kontaktstiden gäller till halvårsskiftet 2027 och trafikperioden sträcker sig från februari 2017 till och med januari 2027. Kontraktsvärdet är 498 miljoner kronor per år.
Kostnaderna för att resa till och från fastlandet, med eller utan gotlandsrabatt, diskuteras ständigt.
– Det är på tok för dyrt! säger Brittis Benzler (V), vars parti drivit frågan i partimotioner i många år och även i förhandlingar om budgeten med regeringen.
Gotlands socialdemokratiska representant i riksdagen Hanna Westerén har också motionerat om lägre färjepriser.
– I mitt värv som riksdagsledamot är det här en av de främsta frågorna. Det gäller både persontrafiken och frakterna, säger hon och tillägger:
– När jag är ute och träffar väljare nu i valrörelsen är det säkert var tredje som vill prata om färjepriserna.
Johan Thomsson (L) har fått sitt partis landsmöte att ställa sig bakom kravet på vägpriser.
– I dag är Gotland inte tillgängligt för alla, på grund av de höga priserna, säger han.
I full enighet har politikerna i Gotlands regionfullmäktige för flera år sedan ställt sig bakom ett dokument med rubriken ”Gotländska ståndpunkter”. Där pekas kommunikationerna med omvärlden ut som en nyckelfråga och där sägs att ”förbindelserna med fastlandet är avgörande för Gotlands utveckling”. Eller som Hanna Westerén (S) uttrycker det i dag:
– Fungerar inte förbindelserna med fastlandet kan vi lika gärna släcka lampan.
Kommunikationernas betydelse går igen i årets valmanifest. Centerpartiet skriver att ”färjetrafiken är vår landsväg och direktlinjer på flyget är viktigt för snabba resor”. Sedan varierar det hur hårt politikerna från Gotland drivit frågan och vilket gehör de fått i sitt eget parti och hos koalitionspartners.
– Vi har drivit frågan i förhandlingarna med regeringen om budgeten och föreslagit ökade statliga anslag på 100 miljoner kronor om året, säger Brittis Benzler.
– Vi bedömer att det är fullt möjligt även med hänsyn till gällande avtal.
Men, konstaterar hon, man fick inte gehör i budgetförhandlingarna med regeringen.
Hanna Westerén säger att ”relativt många partikamrater” delar hennes uppfattning i prisfrågan.
– Men jag stöter också på invändningen ”att ni har ju båtar”, att vi fick ett bättre avtal än befarat och borde avvakta en utvärdering. Frågan är styvmoderligt behandlad.
Johan Thomasson framhåller att en ny upphandling av trafiken inte är avlägsen. Han säger att Liberalerna lägger en partimotion i höst, när den kommande propositionen om infrastruktur för 2018-2029 om 629 miljarder ska behandlas. Därmed är Liberalerna inne på samma spår som Vänsterpartiet, nämligen att färjetrafiken till Gotland inte som i dag ska behandlas som ”kompletterande kollektivtrafik”, utan som en del av den nationella infrastrukturen.
Jesper Skalberg Karlsson (M) har i sak samma uppfattning som sin (S)-märkta riksdagskollega, men har inte lagt någon motion. Han menar att förslag som syftar till att riva upp det gällande avtalet är ”alltför riskabla” och vill avvakta en tid:
– Jag bygger relationer och pratar med de som kommer att arbeta med frågan. Nästkommande regering avgör, säger han.
Oavsett valresultat menar han att det är en styrka för Gotland att ha en riksdagsledamot från ett regeringsparti och en från ett oppositionsparti, för att komma vidare i arbetet för sänkta färjepriser.