DANMARK
Moqi växte upp i Lärbro och har nu bott i danska Köpenhamn i snart 20 år.
Han kom flyttade dit för att gå regilinjen på Den Danske Scenkunst Skole, motsvarande Dramatiska institutet i Stockholm. Sedan dess har han arbetat som teaterregissör i Danmark, Sverige och Norge, där arbetade han senast i augusti och september.
Han bor i en lägenhet vid vattnet i Sydhavnen med sin dotter på snart elva år.
När coronaviruset kom ställdes hela hans värld på ända.
Inte nog med att Köpenhamn praktiskt taget stängdes under två månader, endast matbutiker och apotek hölls öppna.
Även han själv blev "arbetsbefriad" då två projekt försvann i mars till juni.
– Det passade å andra sidan bra då vi föräldrar blev ålagda att bedriva hemundervisning sedan alla skolor stängt, säger han från Köpenhamn.
Det blev, mitt i all bedrövelse, en chans att vara tillsammans. Tre timmar skola om dagen, därefter vistelser i naturen.
– Värst var så klart att inte kunna träffa vänner och jag kände det som en personlig inskränkning av mitt liv när gränsen mot Sverige stängdes, säger han.
På det hela taget har det varit svårt att leva som skandinav under hela corona-perioden.
– Jag är både besviken och förbluffad över den extremt bristfälliga koordineringen de skandinaviska länderna emellan. Coronan visar hur fragila vänskapsbanden är mellan länder, det är jag närmast chockad över.
Ni använder munskydd, har du vant dig?
– Ja. Jag har alltid två tyg med mig som jag tvättar om vartannat. Munskydd krävs i alla offentliga utrymmen inomhus. På teatern blir det lätt parodiskt, munskydd i den folktomma foajén, inget i repsalen.