Rolf Segerlund säljer sitt hem i Kräklingbo för att flytta till lägenhet i Visby. Där har han träffat en ny kärlek och alla pengar han får in från loppisen går oavkortat till Ukrainas folk.
I mer än en veckas tid har Rolf Segerlund släpat grejer. En skottkärra saker i taget har fyllt hela hans garage och gräsmattan utanför.
– Man måste våga ta steget, säger han och berättar om de jobbiga åren sedan han blev ensam.
2014 flyttade Rolf och hans fru Maj-Britt till huset vid Hagrummet 170, i skogen mellan Torsburgen och samhället i Kräklingbo. Maj-Britts stora intresse var trädgården och själv inredde Rolf snickeri i ett uthus. Efter fyra år gick Maj-Britt bort 2018.
– Jag har "Pricken", säger han om sin bästa kattkompis som hållit honom sällskap de fem senaste åren.
Att skänka pengarna han får in på loppisen, menar Rolf Segerlund, kostar honom inte något. "Det är ju pengar jag aldrig har sett."
Dubbdäck till en släpvagn och en sparkstötting? "Det kan ju komma snö", skrattar Rolf Segerlund om de för säsongen udda prylarna.
På Gotland är Rolf Segerlund en välkänd profil inom bowlingen. Han startade som 15-åring i Tofta och grundade 1972 BK Rosen. Han är inne på sitt andra knä, och efter en operation är han tillbaka på banan igen. Det var dock hans andra stora intresse som gjorde att han vågade tro på kärleken igen.
– Jag håller på med släktforskning och fick hjälp av en tjej som är duktig, säger han och berättar att hon är året yngre än han, och att de trivs så bra ihop:
– Vi har samma intressen, pratar om allt och har varit på resor tillsammans.
De första åren efter Maj-Britt var tomma och fyllda av sorg, men också en osäkerhet.
– Jag var rädd att göra bort mig, men det gick över, säger Rolf Segerlund.
Hans råd till andra som drabbas av sorg och ensamhet är att våga öppna upp sig och att prata.
– Vi har roligt tillsammans, det var så det började. Man måste kunna skoja om mycket, även om det som gör ont.
Tisdag, onsdag och torsdag håller Rolf Segerlund sin loppis i Kräklingbo. Det som blir kvar skänker han till en idrottsförening. Att göra skillnad för andra menar han känns bra.
Stenkakor och en skivspelare kan hamna hos en nostalgiker med intresse för musiken från förr.
Mer än en vecka har Rolf Segerlund ägnat åt at kånka fram grejer och prismärka. Alla pengarna går oavkortat till stöd för folket i Ukraina.
På fredag är det visning av huset och Rolf Segerlund har redan köpt en tvåa, en bostadsrätt. I Visby bor också hans nya kärlek, som är orsaken till att han nu tar steget att lämna Kräklingbo – även om han tror att han kommer att sakna friheten och lugnet i skogen.
Under tre dagar, tisdag till och med torsdag, ska det mesta Rolf inte behöver i stan säljas på loppis. Efter att ha hjälpt Ukraine Help Center Gotland att frakta en hjälpsändning till Järna utanför Stockholm var beslutet enkelt att ta var pengarna från försäljningen skulle hamna.
– När jag kom till hjälpcentret kände jag bara, wow vilken grej och att pengarna måste gå dit, säger han.
På tv har han följd nyhetsrapporteringen från kriget och sett städer och människors hem bombas sönder.
– Jag tycker att det känns fruktansvärt. Man börjar nästan gråta och jag blir så ledsen att någon kan göra så. Krig är rått. Det enda vi kan göra här hemma är att hjälpa till, säger han och konstaterar att kriget i Ukraina efter två år hamnat i skuggan av andra konflikter men att hjälpen som drogs i gång i början behövs minst lika mycket nu som då.
Rolf Segerlund flyttar från Kräklingbo och håller loppis. Pengarna går oavkortat till folket i Ukraina och i Visby spirar kärleken återigen.
Det var Rolf Segerlunds fru som var den som drev på trädgårdsarbetet. Nu säljer han krukor och det mesta av det han inte behöver i en tvåa i stan.
På centret i Järna lastas hjälpsändningar för Caps and Candles for Ukraine. Allt sker ideellt för att stötta sjukvården och civilsamhället i Ukraina.
– När jag var där var ett helt lass med värmekaminer på väg, och kläder och skor, säger Rolf Segerlund.
På väggen i hans garage finns lappar med olika färg för olika varugrupper. Mängder av prylar ska säljas från en femma och uppåt. Hur mycket hans försäljning ska ge vågar Rolf Segerlund inte gissa, men han hoppas på 20 000 kronor. En summa som han menar att det känns bra i hjärtat att kunna bidra med.
– Det känns skönt. Vad skulle jag annars ha gjort med alla de här prylarna i en tvåa i stan? De här pengarna vet jag ju inte att jag har, jag ser dem inte och då gör det ingenting att jag swishar iväg dem.