Avloppsreningsverket i Visby är numera Revaq-certifierat, vilket GT berättat om i tidigare artiklar.
Det innebär ett slam i miljömässig toppklass, vilket gynnar naturens kretslopp genom en mer hållbar återföring av växtnäring till jorden. Och på en plats som Gotland finns också ekonomiska fördelar – skulle ön slippa köra slam till fastlandet kan det spara miljontals kronor årligen.
Men det kräver naturligtvis att slammet faktiskt återförs till den gotländska myllan.
Och där tar det stopp, vilket gör att resultaten uteblir.
Intresset från lantbrukarna är nämligen mycket svalt – trots att Region Gotland satt priset lågt och dessutom ordnar med leveransen. Frågan är varför?
– Det undrar vi också. Du får gärna ta kontakt med de gotländska lantbrukarna och fråga varför intresset är så lågt, tycker Roger Lindström på reningsverket.
Andreas Nypelius, ledamot i LRF Gotland och växtodlingsbranschrådet, gör sitt bästa för att förklara:
– Intresse finns för att använda slammet. Problemet ligger i vad du ska använda grödan till och vad du ska odla på fälten i ett par år framåt. För om du använder Revaq-slam får du inte gödsla grödor som är till direkt livsmedelsproduktion om det ska användas i Sverige. Dessa regler sätts av inköpare på kvarnar, mälterier, handeln, med mera, berättar han.
Problemet ligger alltså hos själva matbranschen – trots att både Livsmedelsföretagen och Svensk Dagligvaruhandel finns med i det nationella Revaq-projektet.
– Det är en märklig situation, när vi har världens bästa slam. Enligt vetenskapen ligger vi väldigt långt från några risker, men marknaden förblir ändå orolig över vad kunderna ska säga, utvecklar Anders Finnson på Svenskt Vatten, organisationen som leder Revaq-arbetet.
En viktig köpare för de gotländska lantbrukarna är Lantmännen. Företaget vill gärna framhäva att de inte säger helt och hållet nej till slamodlade grödor – för sådant som ska bli foder eller som ska gå till export är det okej.
– Vill man dock ha möjlighet att odla för livsmedelsändamål, till exempel durumvete till pasta som vi ser en positiv utveckling för på Gotland, då kan man inte gödsla med slam, säger hållbarhetschefen Claes Johansson.
I praktiken innebär detta ett stort nej för de gotländska lantbrukarna.
– Det blir ett problem eftersom de flesta som tar emot spannmål inte kan isär hålla vart produkten ska redan vid mottagningen. Sedan får du till exempel inte ge foder som varit gödslat med Revaq-slam och leverera till alla slakterier eller mejerier heller, berättar Andreas Nypelius.
Anledningen till branschens inställning är svår att sätta fingret på. Men det verkar stämma att det ska ha med kunderna att göra:
– Vår policy för livsmedelsändamål är främst baserad på en marknadsmässig bedömning, säger Lantmännens Claes Johansson.
Ännu märkligare blir situationen av att han själv sitter med i Revaq-arbetets nationella styrgrupp. GT frågade varför Lantmännen är med i projektet om de samtidigt inte vill stå upp för slammet?
– I min roll i Revaq:s styrgrupp representerar jag Livsmedelsföretagen, är hållbarhetschefens enda kommentar till detta.
Det stora miljöarbetet verkar ha fastnat i en återvändsgränd, åtminstone för Gotlands del.
– I slutändan är det nog konsumenten som får bestämma vad det får kosta att vi sluter kretsloppet, säger Andreas Nypelius.
Men i vilket forum ska ”marknaden” ta ett sådant beslut? Anders Finnson på Svenskt Vatten sätter sitt hopp på annat håll:
– Regeringen måste sätta upp regler om att slammet ska tillbaka i marken, det är det viktigaste, säger han.