Efter en inspektion på Visbyanstalten riktade JO nyligen mycket skarp kritik mot Kriminalvården. Kriminalvårdschef Marita Olsson välkomnar en granskning, men förvånades av en del av det som framkom.
– Jag kände inte igen mig i det som JO skriver. I vissa delar, absolut, men det finns saker som inte finns med där. Att vi inte skulle ha gjort någonting sedan den senaste inspektionen stämmer inte, säger hon och fortsätter:
– Vi jobbar ständigt med att utveckla verksamheten.
ChefsJo Elisabeth Rynning går till och med så långt, i ett uttalande, att hon finner det oacceptabelt att Kriminalvården bedriver verksamhet under de rådande förhållandena. De starka orden håller inte Marita Olsson med om.
– Visst, det ska inte vara hur långa placeringar som helst. Det måste finnas ett flöde i systemet. Jag kan tycka att efter omkring ett år så behöver man nog komma vidare, säger hon.
Trots att JO och kriminalvårdschefen i Visby är överens om detta, så placeras intagna längre tid än så. Ett av grundproblemen är att Kriminalvården inte har platser som uppfyller olika behov. Därför kan det bli så att personer som egentligen bedöms kunna sitta på en öppen anstalt, alltså säkerhetsklass 3, istället får sitta på en sluten anstalt, som exempelvis den i Visby.
– Man kan vara kvalificerad för att sitta på öppen anstalt, men det finns inga sådana platser med skyddsbehov. Det är något som man håller på och ser över på Kriminalvården, förklarar Marita Olsson.
Fängelselokalerna i Visby är de minsta i landet och just lokalernas utformning är också en grund för JO-kritik. I sitt uttalande skriver chefsJO att det ”medför en högre grad av begränsning och kontroll av de intagna än vad som är nödvändigt med hänsyn till säkerheten”.
– Jag tror inte att det har mer negativa konsekvenser här än om du sitter skyddat på ett annat ställe, men det är individuellt. Det finns de som tycker att möjligheten till skydd är värt mer än lokalerna och innehållet, säger Marita Olsson.
Men den kanske starkaste kritiken handlar om bristen på sysselsättning. Även där tycker Marita Olsson att en del av kritiken är obefogad. Hon ser ett behov av någon typ av lättare jobb, exempelvis montering eller förpackning, men sedan april förra året har åtgärder gjorts. Då utökades personalstyrkan och två kriminalvårdare jobbar nu specifikt med sysselsättningen.
– Det är i sin linda, absolut, men jag ser redan stora positiva förändringar, säger hon och tillägger:
– Allt det här som vi har gjort finns inte med i ett enda ord i JO:s protokoll.
Senast den 1 juni ska Kriminalvården svara JO.