Tio arbetstagare har redan gå hem från Lövstakooperativet och fler står på tur. I maj finns bara ett tiotal anställda kvar på företaget, men eftersom det inte är säkert att kooperativet rider ut krisen är det just nu ingen som sitter säker.
– Alla mår dåligt, säger Christoffer Carsbo, som jobbar i fönsterverkstaden.
– Möjligen kan vi fortsätta, men det blir i så fall i mycket begränsad skala, säger handledaren Mikael Gustavsson.
Lövstakooperativet har blivit en fast punkt i tillvaron för ett 30-tal personer. Några har funktionshinder, andra kämpar med diagnoser eller missbruk och har haft svårt att få jobb. De tror inte att de kommer att ha hjälp av den starka arbetsmarknaden.
– Jag har sökt massor av jobb, men arbetsgivarna säger alltid nej för jag har en hörselnedsättning, säger Monica Andreasson som arbetar med administration.
För Andreas, som har depressioner, blev jobbet på kooperativet en vändpunkt. När han kom hit kunde han släppa både sitt boendestöd och sin medicin.
– Jag kände mig för första gången accepterad som den jag är, förklarar han.
Allt raserades när han blev uppsagd. Nu går Andreas hemma och mår dåligt. Han har tvingats återuppta kontakten med psykiatrin och måste gå till socialen för att klara sin försörjning.
David Pettersson är i samma sits:
– Jag hade egen lägenhet men har fått flytta hem till mamma igen. Jag är tillbaka på ruta ett. Det är jäkligt tråkigt att bara gå hemma.
Ingen av arbetstagarna förstår hur två försenade skatteinbetalningar kan få så stora konsekvenser.
– Jag fattar inte hur de kan vara så omänskliga. De förstör ju människors liv, säger Andreas.