Det är fult att inte måla. Så sade Martin Ljung i en reklamfilm som på den tiden bara visades på bio. Jag håller med till fullo och kan dessutom tillägga att det är kul att måla. Detta apropå fastighetsskötaren Mikael Sahlstens besök för att installera ett avlopp till tvättmaskinen och i samband med detta råkade titta in sovrummet och fick se fondväggen bakom sängen. Lätt chockad backade han flera steg och var nära att sätta sig i badkaret. Oj, sade han. Jag var naturligtvis oskyldig till färgsättningen som låg någonstans mellan mörkt rödblå och svart. Du, sade han, den var inte grann. Jag mejlar direkt till Södertorgs järn så kan du hämta vad som behövs för en ommålning.
Det var alltså bara att knalla dit och förklara läget. Jag är ingen fena på färger, är i det närmaste färgblind. Kan dock skilja på blåbär och lingon. Genom att läsa på syltburkarna. Tja, vilken färg skulle man nu välja? Eftersom de övriga tre väggarna är vita, så varför krångla till det, pensla med vitt, så som Ernst brukar göra. Men det gick nu inte alls eftersom expediten Johan Jakobsson inte kände till befintlig kulör. Vitt är tydligen ett vitt begrepp.
Han började med att plocka fram en liten färgsticka som det stod ”Pudersnö” på. Den tar vi, sade polisen! Jag litar alltid obetingat på säljaren i en specialbutik. Och vad kan passa bättre i ett sovrum, som ska hålla lite lägre temperatur? Pudersnö. Perfekt! Och så skulle det lite saker för att få upp pudersnön på väggen, utan att det uppstod drivbildning. Maskeringstejp, en liten pensel för trånga utrymmen och så något som jag aldrig provat, en rulle att måla med. En rulle? Färg blandade han till för tvenne strykningar.
Det var ett jädra strul att rulla på färgen. Det var som att slå pannan mot en bankomat och inte få ut mer än dånande huvudvärk. Andrastrykningen fick bli med den lilla penseln. Det ska fan bruka redskap som kräver den färdighet man ej besitter. Måla ska man göra som på Martin Ljungs tid. Med pensel!
Har nåtts av ett rykte från Sudret som säger att Rune Nilsson i Eke har slutat röka, efter dryga sjuttio med pipa och tobak. I stället ägnar han sig åt dagliga cykelturer på bygden, ofta i sällskap med hustrun Margit. Huruvida hon trampar själv eller åker på pakethållaren framgår inte. Äger detta rykte sin riktighet så ämnar undertecknad åka närmaste vägen till Järnboden i Havdhem och inhandla cykelpump, kedjeolja, sadelskydd i äkta rävskinn och lite grejer till att fixa eventuella punkteringar. Som belöning alltså. Klokt att lägga av. Rökning kan lätt bli en ohälsosam ovana, har jag hört.