Hockeytemperaturen stiger. Visby Romas bortasegrar den gångna helgen i all ära, men det är World Cup (WC) som är den betydande värmekällan. Tre Kronor träningsspelar mot Finland i dag, en resultatmässigt betydelselös aptitretare inför den ljuva varmrätten med start den 17 september.
Belackarna avfärdar WC som en ”kommersiell jippoturnering” medan de ivrigaste förespråkarna talar om ”Den bästa turneringen någonsin”. Låt oss mötas någonstans halvvägs på neutral mark.
Kommersiellt? Ja, helt klart. Jippo?
Nej, inte alls. NHL:s All Star-helg är ett jippo, som stjärnorna under flera års tid gjort sitt bästa för att slippa spela. I WC vill stjärnorna, med undantag för den ursäktade åldermannen Jaromir Jagr, unisont vara med. Och de kommer ge 100 procent.
Den bästa turneringen någonsin?
Släpp sargen och kom in i matchen. Världens bästa spelare är med och den ska bli en fröjd att följa, men WC 2016 kan inte slå Canada Cup-klassikerna eller de senaste fyra OS-upplagorna i betydelse.
Ta WC för vad det är; Ett strålande sätt att sparka igång hockeysäsongen på, men mer än försäsongshockey är det fortfarande inte.
Vissa fnyser åt konstellationerna Team Europe och Team North America (U23). Personligen tycker jag att det är ett alldeles utmärkt upplägg för att få ihop de åtta mest slagkraftiga lagen och samtliga världsspelare inkluderade.
De nordamerikanska ungtupparna kommer bli turneringens stora behållning med sin fart och kreativitet. Deras frågetecken är målvaktsspelet. Visst, Matt Murray vann Stanley Cup med Penguins i våras, John Gibson är det eviga löftet och Connor Hellebuyck är en coming man. Men ingen av dem är ännu så länge en färdig produkt som kan mäta sig med exempelvis Carey Price, Cory Schneider, Brayden Holtby eller för all del Henrik Lundqvist.
I en så här kort turnering är målvaktsspelet nyckeln till framgång (Lex Dominik Hasek, OS Nagano 1998). Således kan en överpresterande Lundqvist ta oss riktigt långt. Jag delar dock åsikt med Helagotlands kompetente hockeybloggare Carl-Johan Stålhammar, det finns en stark övertro på Rangerskeepern i vårt avlånga land.
Den svenska backbesättningen är turneringens bästa, faktum är att den förstärktes när Niklas Kronwall lämnade återbud och Hampus Lindholm kom in. Framåt är dock Tre Kronor för trubbiga.
Det tyngsta återbudet i den svenska truppen kommer för övrigt från Alexander Steen, inte Henrik Zetterberg.
Gruppindelningen har givit Kanada och USA en gräddfil, då Tjeckien och Team Europe blir turneringens slagpåsar.
Kanada är i mina ögon skyhöga favoriter, och går obesegrade igenom turneringen. De besitter absolut världsklass rätt igenom. När Jamie Benn tvingades kasta in handduken ersattes han av Stanley Cup-slutspelets poängkung Logan Couture i truppen. Kan någon skrika ”ojämna lag, dela om!”, för det här är inte rättvist...
Lönnlöven slår Nordamerikas ungtuppar i två raka finaler. Jag tror att Sverige har en 50-procentig chans att ta sig till semifinal, där i såna fall Kanada blir för svåra den 24 september.