En av Bodil Malmstens, tyvärr nyligen bortgången, allra sista (av många) böcker blev ”Så här gör jag – Om konsten att skriva”. Marcel Proust har gett ut en liten skrift betitlad ”Om läsning”. En bok om skrivandet och en om läsandet alltså. Olof Lagercrantz har tagit sig an både och i ”Om konsten att läsa och skriva”.
Sambandet mellan skriv- och läsekonsten är väl uppenbar. Olof Lagercrantz anser att det råder ett samarbete mellan en författare och hens läsare. Han ser alltså såväl skrivandet som läsandet som skapande processer och han ser det dessutom som en interaktiv process.
Marcel Proust betonar tvärtom att det är skrivandet som är en skapande process – inte läsandet. Han varnar till och med för att läsandet inte får ta över vårt andliga liv. Läsandet kan leda oss in i det andliga livet, men det utgör inte livet, säger han. Han går så långt att han anser att läsandet kan bli farligt och osunt om det blir till ett surrogat för livet självt.
Bodil Malmsten lämnar i sin bok otaliga tips till en skribent – tips som borde vara obligatorisk läsning för var och en som mer frekvent skriver texter! Men med tanke på bokens titel lämnar hon inte så många tips om läsandet. Vad gäller det senare hinner hon dock stoppa in en varning för läsandet av böcker om drömmar, science fiction, självhjälpsböcker och böcker skrivna på dialekt. Jag håller med vad gäller science fiction (om ”Liftarens guide till galaxen” inte räknas dit) och självhjälpsböcker. Vad hon har emot drömmar uttryckta på dialekt har jag dock svårt att förstå. Annars är hon i likhet med Lagercrantz inne på att det finns en samverkan mellan skribent och läsare. Det skrivna får, enligt henne, liv först när det läses. Hon betonar också läsupplevelsens individualitet. ”Ingen läser samma bok”, enligt henne.
Jag tycker att Proust är fel ute i sin syn på läsandet som något närmast passiviserande. Hans uttalande om att läsningen kan vara inkörsporten till något större och mer betydelsefullt är väl bevis nog för hans felsyn? Däremot köper jag inte helt och hållet synen att författaren och läsaren skulle vara någon sorts samarbetspartners. Att skriva och att läsa är två viktiga men olika konster, inte två sidor av samma mynt.
Hiss
Elisabeth Åsbrinks bok, ”1947” – Läs och bli klokare!
Diss
Flygövningarna över Gotland – känns hotfulla och skapar onödig otrygghet.