FN har alltså en dag för att uppmärksamma det enorma globala haveriet. Att män använder sig av olika former av våld mot kvinnor och flickor. Globalt utsätts drygt var tredje kvinna världen över för våld av en man. I de länder där kvinnor knappt har något värde vet vi inte ens hur statistiken ser ut eftersom det oftast inte är straffbart utan snarare en del av en kultur att använda våld som maktmedel.
I samma länder har kvinnan inte en chans. Hon har ofta inga egna pengar att ta sig någonstans med och skulle hon ha det, så har hon inte rätt att ta sig särskilt långt från hemmet utan sin makes tillstånd eller följe.
För flera år sedan tog jag emot kvinnor som arbetade för människorätt från bland annat Iran, Irak och Afghanistan på mitt arbete på polisen. När jag berättade hur vårt system ser ut när en kvinna blivit utsatt för våld, det vill säga att hon uppmanas att anmäla till polis, att hon kan få ett skyddat boende om hotbilden är stor och att hon kan få stöd från jourer så satt de nästan förundrade. Om en kvinna skulle behöva fly sitt hem av rädsla för att bli dödad av mannen hon levde med så fanns endast ett alternativ: det var att sätta henne i fängelse. Inte som ett straff utan för att det var det enda skyddet. Och där var risken stor att hon istället skulle bli utsatt för sexuella övergrepp av vakter eller fängelsepersonal.
Det är klart att det med det perspektivet är lätt att se Sverige som ett föregångsland. Och på en hel del sätt är vi det. Vi har, i jämförelse med andra länder, några av de mest progressiva lagarna i världen på kvinnofridsområdet. Och det är såklart bra, men vad händer när lagen inte efterlevs? Vad händer när rättsväsendets kapacitet inte räcker till alla de som behöver den? Eller när det är kvinnorna som tvingas leva gömda medan männen fortsätter med sina liv? Det kan idag ta flera månader upp till ett år innan hon ens blir kallad till förhör efter en anmälan (så länge förövaren inte blir frihetsberövad). När utredningen väl är i hamn och hon en av dem vars ärende går vidare (endast cirka två at tio gör det) så kan hon få vänta månader, upp till år för att få sin sak prövad. Under den tiden har mycket hunnit hända. Oftast inte till det bättre.
Idag anmäler två kvinnor i timmen misshandel från en bekant. En kvinna anmäler en våldtäkt i timmen, varje dag – året runt. Nästan hälften av kvinnorna i Sverige har någon gång upplevt allvarligt våld under sin livstid. Den 25 november är alltså en dag av 365 där mäns våld mot kvinnor uppmärksammas, medan det borde ske varje dag.
Ingen vill såklart vara del av våldet. Ingen vill vara en våldtäktsman eller en kvinnomisshandlare. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk. Tre i timmen kan vara det. Så vad jag önskar med en sådan här dag det är att vi alla, du och jag, funderar på hur just vi kan bidra. Hur just vi kan minska våldet, påverka så att det inte sker och stoppa det om det väl sker.
Här är några saker du kan göra. Idag, imorgon och alla andra 363 dagar:
1. Lär dig mer om våld! Ju mer du kan desto lättare är det att känna igen signaler och vad du kan göra.
2. Våga fråga! Ställ frågan till din kollega, lagkompis, familjemedlem eller vän. Berätta vad du sett eller uppmärksammat och att du är orolig. Fråga hur det är, om någon gör något mot hen, om någon får hen att känna sig otrygg. Ta upp frågan på medarbetarsamtal och hälsosamtal.
3. Knacka på hos grannen! Berätta att du hör dunsar, skrik eller gråt och att du vill kolla att alla är okej. Ring polisen först vid akut, hotfullt och pågående våld. Knacka på och gå därifrån om du inte vill stå kvar tills polisen kommer. Ta hjälp av fler så att ni kan gå ihop!
4. Visa att du finns där! Erbjud ditt stöd eller berätta var det finns att få. Familjefrid kan ge både stöd och hjälp. Kvällar, nätter och helger finns socialjouren. Polisen tar emot anmälningar och kvinnojourer kan stötta.
5. Ifrågasätt beteenden! Om du hör eller ser att din vän, familjemedlem, lagkamrat, kollega eller chef uttrycker sig nedvärderande om kvinnor eller har en sexistisk jargong – säg till och sluta skratta med. Eller om du får en dålig känsla i magen när du möter honom med sin partner – agera! Fråga hur de har det, om han har svårt att kontrollera sin ilska, om han utsätter henne för våld. Berätta att du frågar därför att du har sett något som gör dig orolig. Både för henne och för honom. Berätta att det finns hjälp att få hos Välj att sluta.
6. Prata om våld! Genom att lyfta frågan vid fikarum och omklädningsrum blir fler uppmärksammade och det är första steget till förändring. Och kom ihåg att prata med unga som kanske precis ska ha eller har sin första relation! De kvinnor som är mest utsatta är unga. Många går fortfarande på gymnasiet. Så kom för all del ihåg samtal kring middagsbordet ikväll också!
Ingen kan göra allt – men alla kan göra något. Vi kan få stopp på våldet – om vi gör det tillsammans!