Förra helgen fick jag titta på när två lamm styckades hos min killes föräldrar. Jag fick skriva lappar och mala med köttkvarn och lägga i plastpåsar och hela tiden tänkte jag på allt jag ska laga den här vintern, stek och sadel och bogstek och kotletter och köttfärssås. Dagen därpå lagade vi en toppklassig lasagne på lammfärs och fetaost och oliver. Sen plockade vi äpplen från några av den där killens många äppelträd och kokade fem kilo ljuvligt mos.
Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid har förstått att uppskatta det där med hemkokt. När jag var liten fanns det alltid lingondricka och svartvinbärssaft men jag ville oftast ha köpt blandsaft. I kylskåpet tronade lingonsylten och hallonsylten och jordgubbssylten och blåbärssylten, så mycket sylt! Så många bär att plocka. Jag rodnar när jag tänker på det, men även när det gäller sylt var jag svårt förtjust i den köpta, fasta jordgubbssylten utan bitar. Den hemkokta hade bitar och var ofta ganska lös. Idag hade jag tyckt att det var höjden av lyx men då, vad ska jag säga. Jag var ung och dum.
I frysen låg det ofta älgkött. Någon gång var det pappa som hade skjutit men oftast var det nån bekant. När det vankades köttfärssås blev jag alltid vaksam. Är det köpt nötfärs från affären? Eller är det, hemska tanke, älg?
Jag tycker fortfarande inte om älgkött när det smakar för mycket vilt, men visst kan jag förstå hur fel jag hade. Kött från ett djur som strövar fritt i skogen eller kött från ett djur som fötts upp för att slaktas, visst finns det en skillnad. Jag borde ha varit tacksam. Men det var jag alltså inte.
Nuförtiden är jag desto mer tacksam. Både över alla fina minnen av olika sorters sylt och saft, tacksamhet över att någon klev omkring i skog och snår för att hitta de där bären, för att sedan rensa, koka, konservera. Vilket arbete. Men jag är också tacksam över det jag har i min frys idag. Äppelmoset och lammet. De omsorger som ligger bakom, allt arbete.
Så jag vet vad som krävs för att en sån som jag ska klara den här krisvintern. Det krävs en kille som har äppelträd och snälla föräldrar med välmående djur man kan äta. Det hade visserligen varit fint med en mjölkko också. Men man kan inte få allt här i världen. Och man kommer en bra bit på lammsadel och äppelmos.