Riksdagens andre vice talman Julia Kronlid (SD).
Vi har under lång tid hört berättelsen om det upplysta Sverige. Ett av världens mest jämställda länder. Ett utvecklat föregångsland. Samtidigt som vi säger det så väljs Julia Kronlid (SD) till andre vice talman. Det innebär att hon blir den tredje i maktordningen i vårt rike.
Kronlid är emot både kvinnans rätt till fri abort och dessutom skeptisk till evolutionen. Hon ifrågasätter hur det egentligen gick till för en sisådär 4 600 miljoner år sedan då jorden av en lycklig slump började bildas och så småningom blev hem åt vad som nu sägs vara det mest utvecklade djuret hittills – människan.
Hur det nu är med den utvecklingen när vi med vårt leverne lyckats sätta jorden i brand och samtidigt låtsas som att det regnar, är en helt annan fråga och text. Utöver att inte ”tro på” evolutionen så har vår andre vice talman också vid upprepade tillfällen lagt förslag för att inskränka aborträtten. Så kan det också se ut i ett av världens mest jämställda land. Fram till 2019 var nämligen Kronlids partilinje att inskränka aborträtten till att gälla fram till vecka 12 (och inte vecka 18 som nu). Kronlid har också lagt fram förslag om samvetsfrihet. Alltså att vårdpersonal själva ska få besluta om de vill genomföra en abort eller inte. Vilket i förlängningen gör det mycket svårare för kvinnor att rent praktiskt utföra en abort.
När Donald Trump gick fram med förslag om att urholka aborträtten för amerikanska kvinnor tänkte nog många att det aldrig kan hända här i Sverige. Något år senare sitter en av de som vill inskränka aborträtten på makten. Och vi har röstat fram en partiledare i Busch som föreslog ett abortkontrakt för att ”trygga” Sveriges kvinnor. Vad sägs om att istället värna och slå fast kvinnors rätt till våra kroppar och beslut? För i USA har det gått fort. Där har maktens män lyckats radera något som kvinnor kunnat förlita sig på sedan 1973, nämligen en fri aborträtt.
I delstat efter delstat vill republikanerna inskränka kvinnors frihet och rätt att själva besluta över sin kropp och sina livsval. Och är inte det något av det märkligaste av en så utvecklad sort som vi? Det är otvivelaktigt så att det är män som gör kvinnor gravida, men det är inte krav på mäns sterilisering vi pratar om här utan att minska kvinnors rätt över att bestämma över konsekvenserna. Varför litar inte männen på kvinnor? Och varför är det alltid kvinnors kroppar som ska beslutas över, förtyckas och kuvas? Det låter i mina öron som motsatsen till utvecklad. Det låter däremot som kvinnohat.
Samtidigt som jag skriver den här texten så mördas människor i Iran. Många har redan mist livet när polisen skjuter skarpt mot egna befolkningen. Och allt för att maktfullkomliga män beslutat att kvinnors liv ska inskränkas. I Iran har Ayatollah Khamenei sedan 1979 förbjudit kvinnor från att sjunga, förbjudit dem att befinna sig på sportarenor och inte låtit kvinnor åka utomlands utan sin makes tillstånd. Kvinnorna mister också vårdnaden om sina barn om barnen är äldre än sju år vid en skilsmässa, vilket såklart gör det oerhört svårt för kvinnor att fly från en misshandlande man eller skilja sig. Det är också förbjudet för kvinnor att visa sitt hår och de tvingas bära hijab. På alla punkter i livet tvingas kvinnor till underkastelse, minskas kvinnors livsutrymmen och handlingskraft.
Den 16 september mördades Zhina (Mahsa) Amini, en 22-årig kvinna, av sedlighetspolisen i Teheran. Hon mördades på grund av att hon inte bar sin hijab på rätt sätt. Hennes hår syntes nämligen. Under fyrtio år av förtryck har de inget längre att förlora och demonstrationer utbryter i alla delar av Iran – med följd att regimen mördar människor – för att bevisa att den inte mördade Amini. Det är inget annat än kvinnohat.
Demonstration och marsch med start på Sergels torg i Stockholm till stöd för de protesterna som pågår i Iran.
I länder runtom oss, såsom Polen och Ungern, minskas möjligheterna för kvinnor att utföra aborter, genusvetenskap tas bort från universitetsutbildningar och diskrimineringen mot kvinnor på arbetsmarknaden ökar. Om vi tror att vi är undantaget allt det som sker, om vi tror att vi har kämpat oss till våra rättigheter och att de är skrivna i sten så kan vi bara se vad som sker runt omkring oss. I länder som röstat fram nationalistiska och högerpopulistiska regeringar – där minskar också kvinnors rättigheter till frihet och liv. Och det har allt med oss att göra. Med dig att göra. Ingen kvinna är nämligen fri förrän alla är fria.