Har varit med om två ovanliga händelser denna sommar. Båda med anknytning till Visby träningscenter. Blev synnerligen förvånad när jag skulle anmälde mig till förrförra veckans Body pump. Fullbokat! Hamnade på reservbänken, men fick en plats i sista minuten. Har aldrig tidigare varit reserv. Att passet var fullspikat kan förklaras med att det regnade. Inget Toftaväder om man säger så.
Så kom då tropikvärmen. Bokade som vanligt. Ska understrykas att gymmet är utrustat med en klimatanläggning som bjuder på behaglig temperatur i alla väder. Kvällen kom och solbrynta semesterfirare hade lämnat stranden för att leva rullan i den gotländska sommarnatten. Träning var det minsta man tänkte på. Jag blev ensam på passet. Funderade på att skolka och istället ta en längre kvällspromenad med Bella och grannen och sedan kolla på kryssningsfartygen från utsiktsstenen tjugo meter norr om väderkvarnen Plågan.
Hann inte tänka tanken fullt ut innan hurtfriska ledaren Petra Hjalmarsson svävar in och drar igång musiken. ”Vi kör, du och jag!” Ska sägas att Petra inte bara är den mest entusiasmerande instruktören, utan också den mest vältränande. Hon tog plats bredvid mig på golvet och vi vände redskapen mot spegelväggen. Kändes inte helt bekvämt, ska erkännas. Är van att stå gömd längst bak i lokalen. Kan fuska lite när det tar emot och så är det kort bit att gå när prylarna ska coronasaneras och återställas.
Nu vet jag inte om hon höll igen, eller ville köra skiten ur mig. I vilket fall som helst så blev det ett mördande pass. Bröstövningen rena pinan. Förutom bänkpress så handlar det om armhävningar, armhävningar och åter armhävningar. Nio av tio gör dem på knä. Petra gör dem på tå. Jag ville inte vara sämre, dumt nog. I normala fall hinner man återhämta sig medan hon åskådliggör nästa övning. Nu gick det i ett. Passet som annars tar 60 minuter var avklarat på 50. Kvällspromenaden blev kort, mycket kort…
Framför Lummelundagrottan ligger en westerninspirerad restaurang vars grillade utbud kan rekommenderas. Besökte saloonen tillsammans med yngste sonen Janne som ville demonstrera sin amerikanska monstertruck, en Doge Ram. Det var som att spisa i kulisserna till en vilda västern-film. Och käk rådde ingen brist på. Trots tappra försök mäktade vi inte tömma faten. Lämnade stället med en dog bag i handen och hade mat till mig och Bella i ytterligare två dagar.