Det är kanske inte särskilt smickrande, men jag måste erkänna att jag ibland har som allra roligaste när jag sitter helt ensam. Och skriver. För språket tycker jag är något som kan vara så helt omåttligt vanvettigt roligt!
Vuxna brukar klaga och säga att ”tänk om bara någon lärare i skolan hade sagt det här till mig då”. Jag hade just den läraren. Smaklösa-Pelles pappa Bo Sundberg. Knastertorr och allvarlig tillsynes. Men med ett enormt hjärta av glädje och kärlek till det skrivna språket. En gång skulle vi skriva uppsats, som skulle handla om byggnadshistoria – gotikens spetsbågar kontra den romanska stilens rundbågar. Mest för att driva med min lärare flippade jag ut. Jag skulle skriva om fängelset. Jag började berätta om en man, med rundbågade glasögon. Som hängde på en fläta av lakanstyg, vilken förde tankarna till de gamla romarna, ut genom ett germanskt spetsbågat fönster. Med bultande hjärta satt jag ett par veckor senare i klassrummet och väntade på den rättade uppsatsen och min dom, som jag var övertygad om skulle leda raka vägen just till fängelse. Men min lärare blev alls inte arg. Tvärtom. Med bullrande skratt försökte han läsa högt inför hela klassen ur min uppsats. Det gick dåligt, för att han skrattade så mycket. Jag tror att det var där och då som språket och insikten om humorns betydelse kom till mig.
Grattis, om du läst ända hit har du säkert som jag – hittat glädjen i språket. Du kanske också tillhör den generation som vuxit upp med Eva, Magnus och Brasse – och ”Fem myror är fler än fyra elefanter”. Vi fick lära oss att det är O:et i ordet som gör det. Humor med stort O – där språket har så många variationer och nästan allt faktiskt kan bli roligt. Jag har sällan så kul som när jag skriver. I min vardag är det mesta nyhetsrelaterat, och så att säga inte helt fritt fram att panga på och fläska i hur man vill när man skriver. Utom en dag om året. Aprilskämten har länge varit årets glädjepiller, tills omvärlden blev så upp och ner att aprilskämt kändes osmakliga.
I år hade jag tänkt bjuda på den här, men låter bli: En aggressiv variant och nära släkting till mykoplasma sprids just nu i landet.
– Psykoplasma, som ger yrsel och främst drabbar intellektet, säger överläkare Kim Becill vid virrologiska enheten på Folkohälsomyndigheten.
Professor Bo Rudis säger att ett annat symtom är trötthet, något som nya studier ska analysera. Svenska doktoranden Siv Larsson kom till Max Plank-universitetet för att inleda ett samarbete med österrikiska forskaren Wolfgang Gutt, de två blev sedan ett par.
– Vi har sett stora förändringar i de insjuknades sömncykel, säger Siv Gutt till Helagotland.
Ett annat år skämtade vi om husbockens nära släkting, murbocken. Aggressiv som inget annat, och invandrad från södra Europa, hade den nu hittats i fastigheter på Klinten. Samt dessvärre även i ringmuren. Hela området måste genast flygbekämpas. Men det fanns absolut ingen anledning till oro för de boende, skrev vi. Folk ringde ändå oroligt till redaktionen. Medan andra med bättre fattning säkert skrattade högt.
Nu är trenden med aprilskämt på utdöende. I tider av krig och konflikter i en värld med fakenews, där det mesta av sanning vänts upp och ned, är det mindre kul att driva med påstådda händelser. Verkligheten överträffar ofta tyvärr ändå dikten. Som tur är har vi ändå språket kvar. Där de små nyanserna kan få mig att skratta högt. Och du, tänk på att skillnaden mellan att vara lätt störd och lättstörd bara är ett mellanslag.