I Visby hamn fortskrider bygget av kryssningskajen och det är inte mer än drygt ett år kvar innan fartygen kan börja anlöpa nybygget.
I måndags samlades deltagarna i kryssningsnätverket i Domkyrkan för en guidning och för en lägesrapport från projektledaren Moncia Frisk. Hon är nyss hemkommen från en USA-resa och möten med rederier i Miami, Los Angeles och Seattle.
Hur går då arbetet med att marknadsföra ön som destination? Det korta svaret lyder: ”Vi följer tidsplanen”.
Men det finns förstås mer att säga.
– Efter starten på projektet i höstas har besöksnäringen och Region Gotland formulerat avsiktsplaner för de olika parternas ansvar. De är ganska konkreta och fungerar som checklistor, menar hon.
I nätverkets projektplan finns arbetsgrupper för infrastruktur, guidning, stadsmiljö och handel, produktutveckling, samt pr och marknadsföring.
– Där måste vi nu bli ”hands on” och formulera tydligare mål, fortsätter Moncia Frisk och ger några exempel:
– Det behövs många fler och bra utbildade guider, inte minst tyskspråkiga. Det behövs besökarprogram som på ett vänligt sätt berättar om hänsynsfrågor för besökare som vandrar i ett världsarv. Och företag som hoppas dra nytta av kryssningsresenärerna behöver vässa sitt utbud.
När det gäller transporterna från kajen, är du besviken över att det inte blir någon broförbindelse den närmaste tiden?
– Nja, men om jag ska ha en generell åsikt om samarbetet med Region Gotland så är det viktigt med transparens och samverkan. Och att man kan se det hela ut ett kundperpektiv, fast givetvis med hänsyn till stadens miljö.
Företag inom besöksnäringen utanför Visby, hur ska de kunna dra nytta av kryssningstrafiken, som ju är dagturism?
– Det kan handla om lanseringen av det man har att erbjuda; skyltning, annan information – men också om själva produkten. Hur blir den intressant för dagsturister som kanske bara hinner ägna någon timme åt besöket på anläggningen, gården eller butiken.
Hon tillägger att eftersom Gotland redan är ett så populärt mål för inhemska turister så måste människor ta sig ut på landsbygden om öns resurser ska klara den förväntade ökade tillströmningen.
– Kryssningsbesök har vi för övrigt redan haft i ett trettiotal år, ökningen i och med kajen är grädde på moset.
Och både för såväl landsbygdsföretagen som för de i Visby har Monica Frisk ett starkt råd, baserat på vad hon hör i kontakterna med rederier och researrangörer:
– Storytelling blir allt viktigare. Resenärerna har varit runt i världen. En kalkstensgrotta i sig är inte märkvärdigt för dem, men får de höra berättelsen om Lummelunda så är det annorlunda. Vill man besöka Bergmancentret och inte har så lång tid på sig kanske arrangören ska planera visning av filmklipp på bussen. En annan tendens är att turister gärna vill göra temabesök i mindre grupper, om säg 10–12 personer. Samtidigt som intresset för bussrundturer med 50 personer är fortsatt intressant.
– Småskalighet, lokalproducerat och genuint är andra nyckelord. ”Hur är det att leva på en ö?” är till exempel spännande att få veta för gästerna.
Basen för kryssandet i Östersjön är – och torde förbli – Köpenhamn, Stockholm, Tallinn och särskilt S:t Petersburg med Eremitaget och världsarvet Peterhof. Där stannar kryssningsfartygen med en eller flera övernattningar.
– Det kan vi inte ändra på, men Gotland är ändå en medelstor kryssningsdestination. Det är intressant att sextio procent av resenärerna är återkommande kunder – till samma rederi. Och från Norge finns erfarenheten att nära 20procent återkommer till en plats de besökt på en kryssning. Där finns alltså gästnätter att hämta hem.
I Östersjöområdet deltar 30 destinationer i ett gemensamt Network Cruise Baltic network – och det finns ännu fler städer som fartygen kan anlöpa. Det är alltså en hård konkurrens som väntar för kryssningskajssatsningen i Visby– men också vissa möjligheter till samarbete.
– Frågor som redan diskuteras i detta nätverk är till exempel hur besöksorterna ska klara gråvattenhanteringen från fartygen, kommenterar Monica Frisk.