Somliga rader

Det var en gång en svensk som älskade friheten. Han älskade fri konkurrens och fri handel i ett globalt lyckorus. Och det berättade han gärna för alla; oavsett om de vill höra eller inte. 

En dag träffade han en kines och föreslog att de skulle göra affärer ihop. Han visste att kinesen levde under den största av ofriheter, men också att kineser var strävsamma och lydiga samt levererade punktligt och felfritt (att allt det hängde ihop med kinesens ofrihet kunde han överse med). Allt var frid och fröjd i den frihetsälskande svenskens liv. Hans kinesiske vän levererade snabbt och billigt det han här hemma kunde sälja dyrt.

 Hans plånbok svällde och svällde. Det gjorde inte kinesens, men denne fick i allt fall ett drägligare liv. Och en kines kan givetvis inte ha samma anspråk på det goda här i livet som en frihetsälskande svensk. Den frihetsälskande svensken kunde t.o.m. känna att han utövade en viss godhet som ”hjälpte” kinesen till ett drägligare liv.

Men så en dag fick kinesen för sig att han mycket snabbare och säkrare än den frihetsälskande svensken kunde förbättra och utveckla det han ordnade åt svensken. 

Kinesen fick också för sig att han kanske kunde sälja den rejält förbättrade produkten till andra än bara den frihetsälskande svensken. Kinesen slog sig ihop med några kompisar. De valde en ledning och körde igång – sanna entreprenörer! 

Nu blev den frihetsälskande svensken gramse och – lite mindre frihetsälskande (och det där med entreprenörskap kanske inte alltid är så bra). Kinesen måste stoppas. Efter år av frihetens lovprisande var goda råd nu dyra. Och han kom då på att han och alla andra frihetsälskande svenskar ju innerst inne vet att utlänningar är farliga och trots allt opålitliga (så farliga att sådana inte längre får komma hit). Kineser är dessutom, slog det honom plötsligt, sådana där extra farliga kommunister. 

Den här kinesens företag hade också valda chefer som inte tjänade 100 gånger mer än arbetarna – bara det är ju suspekt. Sådana ”oklara ägarförhållanden” kan man självklart inte acceptera. Kinesen och hans grejor kan äventyra hela vår nationella säkerhet. Och att värna denna säkerhet är så klart viktigare än all frihetskärlek som finns i hela världen. 

Den frihetsälskande svensken kunde fortsätta att i alla sina dagar älska friheten högt (sin frihet alltså) och samtidigt stoppa kinesen. Och så fick även denna saga sitt lyckliga slut.