Kyrkofiaskot blev en korsvirkes-hit

Kyrkan skulle bli många gånger större men av okänd anledning räckte bara orken/pengarna till ett kor. Västergarns Gudshus är ett av Gotlands minsta men populärt hos brudpar och turister.

Ännu större lär besöksmagnetismen bli efter friläggandet av den korsvirkesvägg som sedan ett okänt antal hundra år har funnits begravd bakom framsidans puts.

– Visst är det både kul och spännande. Det var först inte meningen att den skulle plockas fram, men när renoveringen började blev det nödvändigt, säger byggnadsantikvarie Pär Malmros från Gotlands museum, där han lurar iväg GT längs stegar sex, sju meter över marken.

Pär Malmros stannar framför ett parti korsvirkeskonstruktion som skymtar fram bakom täckskivor. Anfrätta bjälkar på ena sidan, nybytt virke i kors på andra.

Den nya delen är resultatet av Byggnadshyttans insatser, innan företaget gick i konkurs och en gotländsk byggnadsfirma tog över.

En överraskning väntade när en åldersbestämning gjordes av korsvirkesväggen, en så kallad dendrokronologisk undersökning där virkets årsringar räknas.

– Enligt den ska väggen inte vara äldre än från 1887 cirka, och det måste jag säga känns väldigt förvånande. Jag skulle spontant ha gissat på att den härstammar från åtminstone 1500- eller 1600-talet.

Men det kan finnas orsaker till det, fortsätter Pär Malmros. Virket kan ha varit bytt under en renovering.

Exempel på löpande underhåll finns i form av årtalen 1828 och 1637 på tornspiran ovanpå tornet i trä, den så kallade takryttaren. Båda åren anger när delar av eller hela konstruktionen har bytts, säger Pär Malmros, som vill göra ytterligare en koll av väggens ålder. Korsvirkesbygget kan vara ett sätt att försöka rädda den situation som uppstod när kyrkobygget avbröts. Utan kyrkans huvuddel stod församlingen med ett stort hål i ena vindsgaveln på koret. Inte så praktiskt. Trycka dit en korsvirkesvägg blev både snyggt och bra, verkar någon med inflytande ha resonerat.

– Det kan mycket väl ha gått till på det viset.

Spänd på friläggandet är också länsstyrelsens Anna-Karin Miller som är den som ger tillstånden som krävs för att renovera korsvirkesväggen i Västergarn.

– Jag är ju själv byggnadsantikvarie i grunden så jag tycker det här är oerhört intressant. Kul att få en inblick i metoderna som används för att återskapa den här intressanta konstruktionen.