Solen som skiner från en kristallklar himmel får frosten att glittra som silver i gräset. Gården Line i Hörsne ligger i sluttningen ner mot Lina myr med en kilometer fri framfart för sydvästlig vind. Korna betar i hagen på den äldre delen av gården och ett par 100 meter bort längs den avsmalnande landsvägen har de byggt sitt miljöhus. Hela taket och delar av väggen på södra fasaden är täckta av solpaneler, så man behöver inte tvivla på att man hittat rätt. Det är många som stannar till här av nyfikenhet, både gotlänningar och långväga gäster, berättar paret Bo och Karin Hammar. De ska sälja gården och styckade av den för drygt ett år sedan, så att de ska kunna fortsätta att bo här i det nybyggda huset. Deras drömhus, inte minst ur miljösynpunkt, som kostade ungefär 2,5 miljoner att bygga, inklusive material.
– Så här års när tiden med dagsljus krymper alltmer, får vi inte tillräckligt med solenergi. Vår förhoppning är att komplettera med vindkraft inom kort, en liten anläggning som ger 3 kilowatt, berättar Karin Hammar.
De är entusiastiska, för den 21 november – dagen innan denna bilaga kommer ut, ska de installera ett batteri stort som ett kylskåp i källaren. Både solcellsanläggningen och batteriet har de köpt från ett företag i Blekinge. Batteriet ska lagra energiöverskott under dagtid, som kan användas om nätterna då det är ett underskott på ström. Hittills har de fått köpa elen för nattens timmar, men snart kommer de vara helt självförsörjande på el, förutom att de betalar för elnätet.
Elbilen står parkerad på uppfarten till huset. Den köpte de begagnad för ett par år sedan och laddar med en kabel från en vanlig stickkontakt här hemma. När den är fulladdad kan de köra 14 mil, så längre sträckor får de köra en bensindriven bil.
– Det finns stora fördelar med elbil, säger Bo Hammar.
– Vi laddar den från takets solceller och den behöver nästan ingen service. Vi bor centralt och har nära till affärerna i Fole, Roma och Visby. Drivmedelskostnaden sjönk till en tredjedel när vi bytte till elbil.
Det har gått tio år sedan de tog det första spadtaget på platsen de valt för sitt miljöhus. Bo och Karin Hammar har byggt ungefär hälften av huset själva, det som de kunde klara av på egen hand. Murningen, putsningen och takläggningen har de fått hjälp med av en byggfirma.
– Sedan gjorde vi själva behandlingen av ytan så att den blev levande, säger Bo och stryker med handen över väggen i köket, där vi slagit oss ned.
Färgen på väggarna, både på insidan och utsidan på huset, är en silikatfärg utan plast som skyddar mot fuktskador.
– Vi har blandat till färgen själv, en burk med pigment och en med silikat, säger Bo.
Renritningen av miljöhuset köpte de av en arkitekt, berättar de, för att underlätta bygglov. Huset är byggt i ett plan, en öppen planlösning med ett stort vardagsrum, sovrum, badrum och kök. Golvbrädorna är i furu – eget virke från skogen, och vattnet får de från egen brunn. I köket har de lagt ett linoleumgolv, för hundarna Essan och Linas skull, ett klickgolv som är lätt att lägga och avlägsna från furugolvet inunder.
I det ljusa rummet, som de kallar för solrummet, frodas krukväxterna intill stora fönster med utsikt över myren. Här har Bo en kursverksamhet: jägarskola och ympkurs, där han lär deltagarna att odla nya äppelträd av gamla gotländska sorter. Det finns en värmeslinga under golvet, som de kan använda vid behov. De har även ett vindsutrymme som fungerar som förråd och en 200 kvadratmeter stor källare med ackumulatortank, kontor och verkstad, där till och med traktorn får plats.
– Vi har byggt huset med tanke på att vi blir äldre och vill slippa gå i trappor. Vi är oberoende och har värmen kvar vid ett strömavbrott. Solcellerna fungerar inte då, men vi har ett reservelverk som drivs av diesel, där vi snart ska ha ett mer miljövänligt bränsle, säger Bo Hammar.
Mitt i huset står en vedeldad murspis byggd med fem ton tegel, med fler kanaler och mer massa än en kakelugn. En hållbar och effektiv energilösning, betonar de. I källaren har de ett pelarställ, som stödjer golvet under spisen.
– Vi gör av med en vedhög om dagen och eldar bara på morgonen i ett par timmar. Då har vi värme tills morgonen därpå. Spisens massiv lagrar och släpper ut värmen mjukt under ett dygn, berättar Karin Hammar.
Huset är byggt med lecablock och hela huset är täckt med stenullsmattor som isolerar ytterväggen och lagrar värmen. Fönstren är indränkta i linolja, för att undvika röta. Innerglaset i fönstren är energiglas, som släpper in solvärmen och reflekterar tillbaka de infraröda strålarna från spisen så att värmen stannar kvar i rummet.
– Vi köpte de första energiglasen som såldes här på ön 1989, säger Bo Hammar stolt.
I slutet av 1970-talet flyttade paret Hammar från en gård i Skåne hit till gården Line i Hörsne. Bo är från Blekinge och Karin från Stockholm och de möttes vid Lunds universitet där de båda forskade inom biologi med inriktning på genetik. Paret påbörjade projektet med solcellsanläggningen 2008 och året därpå blev det tillåtet med mikroproduktion, vilket innebär att man får producera så mycket el som man själv använder till hushållet.
I källarkontoret ligger boken ”Byggekologi. Kunskaper för ett hållbart byggande” av Maria Block och Varis Bokalders, som ger råd och tips på miljömedvetet byggande.
– Boken tar upp fyra viktiga huvudområden: hur man bygger hus med sunda material och ventilationssystem, hur man hushållar med resurser såsom värme, el, vatten och avfall, hur man sluter kretsloppen på de flöden som går igenom huset och hur man anpassar huset till platsen, berättar Bo Hammar som kallar den för ”husbibeln”.