Göran Wahlqvist var elva år när han första gången kom i kontakt med Röda korset, då genom Ungdomens Röda kors, URK.
– Jag hade precis flyttat till Follingbo och där hade jag två saker att välja mellan: ishockey eller Röda korset, säger han.
På grund av den totala bristen på intresse för idrott föll valet på URK, som genast slog an något i honom.
För sedan dess har han varit kvar. Efter 55 år som medlem, 27 år som anställd och 15 år som verksamhetschef har Göran Wahlqvist hunnit med en hel del. Han har etablerat en HLR-utbildning för samtliga niondeklassare, vilket är unikt i landet. Han har startat Första hjälpen-grupper i hela Sverige och han har fått Röda korset Gotland att öka sin omsättning från 8,5 miljoner kronor till 20 miljoner kronor på bara sex år.
– Förut tog regionen för givet att Röda korset kunde gå in och hjälpa till. Nu har de förstått att även frivilligorganisationer kostar pengar, säger Göran Wahlqvist.
I dag ska vi prata om dig...
– Men det är det här som är jag, glädjen att få leda. Här får jag vara någon. Jag får se de nya behoven, styra resurserna och anpassa verksamheten. Det har varit ett stort förtroende.
Ett av Göran Wahlqvist första minnen med Röda korset är från 60-talet. Tv:n var ny i de svenska hemmen och där rullade bilder på hungernödens offer i Biafra i Västafrika.
– Jag minns att vi var i Wallins affär i Bro där vi fick packa påsar och bära ut dem i bilarna. För det fick vi en slant, berättar han.
Om Göran Wahlqvist måste välja ett av sina tydligaste minnen väljer han tsunamikatastrofen 2004.
– Vi var snabbt igång med att samla in pengar och förbereda oss för att ta emot de som kom hem. Jag är stolt över den trygghet vi kunde ge i en del av en världsomspännande katastrof, säger han.
En av Göran Wahlqvist största, personliga bedrifter är hur han hjälpt till att få Gotland att gå från sämsta till tveklöst bästa länet i landet när det kommer till insamlingen för Världens barn.
– När jag såg att vi var sämst så ringde jag, dum som jag är, upp ledningen och sa åt dem att ge mig jobbet, säger han.
Sagt och gjort. På drygt tio år har Gotland gått från att ge 1,77 kronor per invånare till 14,72 kronor. På andra plats ligger Kronobergs län på 7,96 kronor.
– Andra säger att det är min förtjänst, så då får jag väl tro dem, säger han ödmjukt.
Genom åren har Röda korset blivit Göran Wahlqvist identitet. Men det var ingen självklarhet att det skulle bli just så här. Tanken var att bli polis, men livet kom emellan.
Efter några år inom byggvarubranschen tog livet en tvär sväng år 1991 när hans företag gick i konkurs. Blott en vecka senare dök ett jobb på Röda korset upp och organisationen gick då från att vara en ideell kvällsaktivitet, som slukade det mesta av hans lediga tid, till hans uppehälle.
– Stundvis har jag engagerat mig mer för andra än för mig själv och min familj. Jag har åsidosatt dem. Förr skyllde jag på att jag inte hade tid, nu vet jag att det är ett val man gör. Min fru Anita har fått dra ett oerhört tungt lass. Nu ska jag ta mig tid till det jag har försakat, säger den nyblivna pensionären.
Det är inte helt enkelt att fylla Göran Wahlqvist skor. För att täcka upp efter honom har han ersatts av en hel ledningsgrupp. Han är dock noga med att poängtera att organisationen vuxit mycket de senaste åren.
– Uppdraget har varit för stort för en person. Så jag känner mig väldigt trygg med den nya organisationen, säger han.
Vad kommer du att sakna mest med jobbet som verksamhetschef?
– Att jag är någon. Jag trivs med att vara någon i det gotländska samhället. Jag kommer att tappa den typen av påverkansmöjligheter, det kommer att klia i fingrarna, säger han.
Oavsett chefstitel eller ej kommer Röda korset för alltid att vara en del av Göran Wahlqvist och han har redan gett sig själv en ny titel: senior rådgivare.
– Röda korset är en sjukdom av kronisk art. Jag kan bara inte stänga dörren, jag kommer att fortsätta spöka.