Någon stress över att vara inne i slutskedet känner hon dock inte av.
– Jag känner inte att det är en massa som har påbörjats som jag måste hinna göra färdigt, men jag kan ibland känna av att det är sista gången jag gör vissa saker, säger Cecilia Schelin Seidegård.
Hur känns det, är det med både glädje och vemod?
– Snarare att det är lite vemodigt, men på ett bra sätt. Det är inte besvärande men man stannar upp och noterar det, och försöker kanske njuta lite extra av ögonblicket.
Hur upplever du tillvaron som landshövding?
– Många jag träffar påtalar att Gotland måste vara det bästa länet att vara landshövding på, och visst är det väldigt bra. Det är en väl avgränsad yta, ett speciellt län som alla känner till och som alla har en relation till. Om man säger Gotland så tänds det ofta ett skimmer i folks ögon.
Det hon då och då kan sakna är ett större mått av anonymitet.
– Här blir man igenkänd och man vet att man alltid har ögonen på sig, man kan inte gömma sig någonstans. Man måste kunna acceptera och gilla läget att man blir igenkänd när man till exempel går i affären och att man kanske förväntas hälsa på folk man inte känner.
Anonymiteten finner hon på annat håll.
– Jag har ett sommarhus på fastlandet, där kan jag vara sur när jag är i affären, gå i skitiga kläder och inte behöva bete mig hela tiden, säger hon och skrattar.
LÄS MER: Gotland kan stå utan landshövding
Känner du att det är stor skillnad att vara landshövding nu jämfört med när du tillträdde?
– Ja, jag tycker att det är en väsentlig skillnad faktiskt. Många har frågat mig om det är som jag förväntade mig, och jag måste nog säga att jag inte visste vad jag gav mig in på, säger hon och fortsätter:
– När jag kom hit så var det vissa interna problem, vi hade haft en landshövding som fick gå i förtid så det var rörigt internt och externt snackades det mycket skit om länsstyrelsen.
Det var en tid som präglades av nedskärningar och underskott.
– Jag kommer själv i håg när jag satt med ministern och bad om extra pengar och sade att "det här ska aldrig hända mer". Sedan har det faktiskt blivit bra, vi har haft en budget i balans, vi har fått en bra organisation och vi har vuxit. Med ett antal nya uppdrag så har vi gått från 100 personer till 140, vilket är en jätteökning. Det har varit en bra tid och jag är väldigt angelägen om att jag vill lämna ifrån mig en välmående myndighet, jag kommer att köra ända in i kaklet.
LÄS MER: Landshövding får kritik för uttalande om vildsvin
Cecilia beskriver hur hon med tiden blivit tryggare i sin roll.
– När någon numera uppmärksammar mig på att det finns kritik om låt säga vildsvinen för att ta ett färskt exempel, så känner jag att "kom an bara, bring it on". Men det går absolut inte att luta sig tillbaka och slappna av, jag har många nya och svåra frågor framför mig i år.
Vilka tänker du på?
– Dels har vi fått nya uppdrag. Vi är högsta civilförsvarsmyndighet och det läggs mycket tryck på att vi ska bygga upp det igen. Sedan tar vi i sommar över djurskyddet från polisen, vilket vi får pengar för men inte tillräckligt och det blir en utmaning hur vi ska lösa det.
Den ständigt heta frågan om kalkbrytningen på ön kommer också ta sin beskärda del av ansträngningar, förutspår hon.
– Det är fyra stora prövningar gällande kalkindustrin med dess aktörer som vi vet kommer innebära mycket jobb och stor debatt.
Känner du att det har stormat kring dig som landshövding någon gång?
– Inledningsvis måste jag säga att jag kom från Karolinska så jag var van vid mycket. Mitt arbete var starkt ifrågasatt av delar av politiken då så jag vet hur det kan blåsa, så jag känner inte att det har varit så farligt här. Men ibland har det ju skrivits en del.
Vad tänker du på då?
– Det tuffaste har varit Ojnareskogen.
Men hade det inte blåst hur du än hade gjort där och då?
– Jo, absolut. Men det var jobbigt den sommaren... men jag lärde mig väldigt mycket av den tiden. Dels lärde jag mig mycket om sakfrågan, dels vad man kunde luta sig emot och vad man inte kunde luta sig emot.
LÄS MER: Nordkalks anställda: "Debatten har spårat ur"
Under 2018 tycker hon att det finns flera höjdpunkter.
– Det finns mycket som jag ser fram emot. Vi har en Bergmanvecka med Bergman som fyller 100 år. Det nya regementet ska invigas, vilket också blir väldigt roligt och där hoppas vi på kunglig närvaro. Sedan förläggs landshövdingmötet hit, det blir ett bra tillfälle att visa Gotland för en tung skara människor.
Hur mår Gotland?
– Jag tycker att Gotland mår väldigt bra. Vi har en låg arbetslöshet, en hög företagsamhet och jag tycker att det finns en stor tillförsikt.
Vilka är de största utmaningarna?
– Jag skulle säga att de mest angelägna är folkhälsan och utbildningsnivån. Vi måste satsa och se till att våra ungdomar studerar, någon har uttryckt att "den bästa vaccinationen för framtiden och ett gott liv är att ta en gymnasieexamen". Folkhälsan är inte på topp, vi är överviktiga och använder mer psykofarmaka, det finns att göra mycket på den sidan. Sedan har vi en bostadsbrist men det har egentligen alla tillväxtorter, i grunden är det positivt att vi blir fler och det jobbas mycket med nya bostadsområden.
I dagsläget vet hon inte vad tiden kommer fyllas med när hennes gärning som landshövding är avslutad.
– Nej, det vet jag faktiskt inte. Jag har ju några styrelseuppdrag som jag kommer fortsätta med, jag brukar säga att man inte ska planera för mycket utan istället ta de chanser som gives. Jag hoppas att det under våren och hösten dyker upp något spännande.
Några planer på att pensionera sig har hon inte ännu.
– Jag fyller 65 på våren nästa år, men jag känner absolut inte att jag vill sluta jobba.
En sak som hon däremot vet är var hon ska bo när hon lämnar residenset efter jul.
– Jag kommer bo kvar på Gotland, det är planen. Jag har en lägenhet som jag ska flytta in i.
Min mor valde att bo kvar här på Gotland fram tills hon dog innan jag kom tillbaka hit. Vi försökte flera gånger få över henne till fastlandet och förstod inte då riktigt varför hon alltid valde att bo kvar här. Nu förstår jag henne, det är ett väldigt enkelt och kvalitativt liv här. Allting man behöver finns här och det är himla vackert. Det finns många andra vackra platser i Sverige men ingenting kan konkurrera med det här, säger Cecilia Schelin Seidegård.