När vi frågade om minnesvärda turer, både roliga och lite mindre roliga, blev det ändå fokus på de båtturer där det gungade rejält. Destination Gotlands vd Christer Bruzelius kommenterar också läsarnas berättelser längre ned i artikeln.
"Min värsta resa var med en av katamaranerna, tror det var 1996, jag åkte med sonen som då var ungefär fyra år. Det blåste och gungade så typ alla utom sonen var sjösjuka, personalen gick runt och torkade spyor och jag tror att även en del i personalen kräktes. Som avslutning på den gräsliga resan när folk äntligen börjat hämta sig lite så rammar båten kajen i Nynäs så folk faller som käglor... Båten togs sen ur trafik för reparation, minns inte hur länge men sen dess är jag väldigt skeptisk till katamaraner!"
Ulrika Nilsson Qvarnstedt
LÄS MER: "Färjeresan jag aldrig glömmer"
"Som barn 1955 med Drotten då det fanns en pappask vid kojen som var avsedd för eventuellt illamående. Där fix vi när jag åkte med dåvarande sommarbarnsbyrån lägga skorna i kartongen och det gick inte så bra när jag skulle ta på mig skorna på morgonen då jag hade spytt hela natten."
Anders Hördin
"Jag och min syster åkte med min farmor hem till Gotland någon gång i början av 80-talet när sommarlovet började. Det blåste och var kallt, båten kunde inte gå in i Visby på grund av att en pråm hade slitit sig i hamnen, båten cirklade utanför i flera timmar innan den tillslut gick till Kappelshamn det luktade spyor över hela båten. I Kappelshamn fick vi ringa Knut som kom och hämtade oss, vi hade ingen bil och man fick ta sig därifrån bäst man kunde. "
Fredrik Stenström
"Det här var för cirka 33 år sen men den minns man!
Visby - Oskarshamn. Det var verkligen kallt. Båten gick allt trögare genom isen. Så satt den fast! Oj oj oj tänkte jag, nu måste Gotlandsbolaget göra nåt för sina passagerare. Unikt, men nu måste dom bjuda på nåt!
Det var tyst LÄNGE i högtalarna. Sen kom en röst "Som ni märker så sitter fartyget fast i isen. Isbrytarassistans har begärts. De passagerare som inte har hyttplats kan nu komma till receptionen och köpa hyttbiljett." Sen blev det tyst igen.
Sen tog maten slut. Och vattnet.
Dessbättre kom isbrytare och tog in båten till Oskarshamn. Stan låg i tät dieseldimma p g a alla långtradare som väntade på tomgång. Vi kom av men bilen stannade av kylan. Jag visste inte om motorn var för varm (kylargardin mm) eller för kall. Den var för kall. Vi lindade in den i handdukar och fick igång åket och tog oss dit vi skulle.
Det har blivit väldigt mycket bättre numera. Man kan nästan lita på att färjan inte startar på chans utan bara då turen kan genomföras på ett bra sätt."
Måns Hagberg
"För cirka 6 år sedan var jag uppe i Sthlm över dagen med min lilla son på 3 mån och några väninnor. På kvällen blåste det rejält. Vi sitter i bilkön i Nynäs när min man ringer och frågar hur vi löser övernattning eftersom färjan är inställd. I det ögonblicket rullar vi på färjan och jag inser att det här kommer bli en tuff resa hem. ALLA andra avgångar var inställda och jag undrar än idag varför färjan avgick för det blev en skräckresa. Jag låg på däck i förlig salong med min son bredvid mig och vi lyfte från golvet när vågorna slog. Jag fick hålla i mig för att inte rulla iväg och göra illa mig. Passagerare runt om grät och kräktes om vart annat. Brickvagnar välte, det va kaos. Jag var oerhört tacksam att jag och sonen hem till resten av familjen för jag var väldigt rädd. Jag vet att Destination Gotland blev ifrågasatta varför de körde, det stod till och med i tidningen.
Sedan dess har jag svårt att resa i hårt väder."
Lina
"Den här turen i januari 1983 var rätt kämpig för oss... vi lämnade Nynäshamn på söndag kvällen och kom iland i Visby först tisdag eftermiddag. Då hade vi tillbringat 40 timmar i sträck i en hytt under bildäck i ovädret...
Turen hade 54 passagerare ombord. MS Visby fick vända om till Nynäshamn igen och nådde hamnen i Visby efter totalt 40 timmar."
Lilian om 40-timmarsresan 1983 (se bilden på artikeln)
"Skärblacka SMU (svenska Missionsförbundets Ungdom) i Skärblacka åkte, på en Pingstresa 1964 eller 65 till Gotland, via Västervik. Vi hade hyrt tre "Folkabussar".
Vi märkte att det blåste ganska mycket, men eftersom jag lumpat på Gotland "har man ju gungat på vågorna förr" och var inte orolig för det.
När vi hade lagt ut gungade det en del och vi hade roligt åt en liten trasselsudd till hund, den kasade på golvet från styrbordssidan över till babord, vid nästa våg kasade den tillbaka till husse.
Jag skulle äta potatis och köttbullar det såg gott ut, .... jag fick i mig en köttbulle som nästan genast kom upp igen med sånt jag aldrig ätit! Resten av resan tillbringade jag och många med mig på toaletterna. När färjan svängde in mot hamn lutade den så man nästan kunde gå på väggarna.
Konstigt nog så blev jag helt pigg så snart färjan stannat, så jag fick äran att köra ena folkabussen.
Men far hade det nog värre när han låg i beredskap som vapenvägrare i Lärbro-trakten, han åkte hem före Hansakatastrofen och tillbaka till Gotland efter."
Vaktsoldat Gustafsson
Att läsarnas minnen i stor utsträckning präglas av gungande sjöfärder och illamående tror Destination Gotlands vd Christer Bruzelius har sin förklaring.
– Det är händelser som i huvudsak ligger tillbaka till tidiga generationers färjor, då fartygen inte hade de egenskaper som finns i dag med stabilisatorer. Numera har vi möjligheter att göra överfarterna mycket bekvämare, säger Christer Bruzelius.
Men med förra helgen i åtanke kan det ju gunga ordentligt fortfarande?
– Ja, men den resan gick väldigt bra. Vi drog ner på farten och körde med stabilisatorerna, och det valdes en väg som gjorde att överfarten under omständigheterna blev väldigt bra. Det är när man drar ner på farten och ska svänga in i Visby som det kan gunga till, då man tagit in stabilisatorerna. Befälhavarna brukar be passagerarna att sitta ner när den manövern ska göras.
Sen är det kanske svårt att råda över moder natur också?
– Så är det, man kommer aldrig ifrån att moder natur är med i det här.
Har du för egen del något särskilt minne som står ut?
– Den roligaste anekdoten som jag har sett är inte en tur som jag varit med om själv, utan det är ett gammalt fotografi. Jag tror att det är från 1950-talet eller möjligen 60-talet, där en cirkus skulle transporteras över. Då fanns en öppning i sidan på fartygen och där skulle den stackars styrmannen försöka få ombord en elefant, och man riktigt ser hur elefanten spjärnar emot och vägrar att gå in. Jag tycker att det är en helt fantastisk bild som beskriver hur det är att leva på en ö och hur allt måste komma med färjan, även cirkusar och elefanter, säger Christer Bruzelius.