– Det har varit mer eller mindre mjölkkris under hela den tid jag jobbat. Jag har märkt hur det tär på många och att det varit tufft på många gårdar, säger hon.
Majoriteten av de gårdar som Hanna Nilsson jobbar med är gårdar som växt och investerat de senaste 10 åren, flera använder sig av robotmjölkning. Det innebär en hel del rådgivning kring foder, robotar och management, men också en allt mer efterfrågad rådgivning om strategi för företagsutveckling och företagsledning.
– Jag tror på framtiden i den här branschen! Vi har visserligen tappat mjölkproducenter i Sverige och på Gotland, men gårdarna är större och därför ligger mjölkmängden relativt stabil. I dag är det cirka 165 gotländska mjölkproducenter.
Att mjölkpriset gått upp är något som direkt avspeglas i de möten Hanna Nilsson har med sina kunder.
– Nu råder det definitivt en helt annan anda. Många börjar känna att det är roligt igen!
Att mjölkpriset i september ligger på den absolut högsta nivån för i år är välkommet, men Hanna Nilsson är lite rädd för att med stigande priser så ökar intresset för att investera i mjölkproduktion runt om i världen, i länder där produktionskostnaderna är lägre. Det kan på sikt leda till en överproduktion på världsmarknaden och då är risken att priset börjar sjunka igen.
– Klart jag önskar att våra mjölkbönder får så höga priser som möjligt, men jag ser gärna ett stadigt pris på en bra nivå under lång tid, än höga toppar och djupa dalar.
Hanna Nilsson vill vara tydlig med att hon tror att det nu krävs flera goda år så att mjölkproducenterna kan kunna komma ifatt.
– När det äntligen ljusnar så hoppas jag att det håller sig så ett tag. Nu när mer pengar kommer in så finns det ett oerhört behov att investera och underhålla. De flesta har fått snåla på allt.
De råd hon vill skicka med till alla lantbrukare är att se till att göra så kloka investeringar som det bara går, satsningar som verkligen ger nytta tillbaka till företaget.
– Om man vill vara raljant kan man säga att man inte ska satsa på blänkande traktorer i första taget utan istället göra smarta investeringar som minskar kostnaderna på sikt. Till syvende och sist är det dem man måste få ner, utan att man tappar vare sig djurhälsa eller produktion.