Texten från bilagan Lantbruk
Det ångar från vattenkokaren som just plingat till, Inga-Lill Andersson ställer fram tre koppar och en burk snabbkaffe på bordet. Hon frågar om det går bra utan mjölk och sätter sig sedan ned på en stol bredvid kollegan Jannike som just förklarar hur sitt efternamn stavas.
– V O E S T och det uttalas Fåsst.
– Va? Jag har alltid sagt Vest. Holländska är ett obegripligt språk, säger Inga-Lill Andersson.
De känner varandra sedan många år tillbaka och tre dagar i veckan arbetar de tillsammans i spinneriet i Fardhem.
Gotlands spinneri ägs av en ekonomisk förening och verksamheten drivs av en handfull företagare som tar betalt per timme. Det är bland annat Christina Eriksson Rosén (inte med den här dagen) som sorterar ullen, Jannike Voest som tvättar den och Inga-Lill Andersson som i första hand sköter maskinerna på spinneriet.
Ullen tvättar Jannike Voest hemma på gården Hemmor i Garda, i det gamla brygghuset. Den blötläggs i stora tunnor, den ska bli ren men fortfarande behålla lagom fett, vilket inte är en helt lätt balansgång. Bästa materialgrund för spinneriets maskiner är en mix med ull från får som klipps en gång per år och ull från får som klipps två gånger per år.
– Det blir en blandning som håller ihop bra, säger Jannike Voest.
Som mest under ett år har spinneriets maskiner tagit hand om 1,4 ton ull.
Det nya ulltvätteriet i Endre som vi skrev om i förra numret av Lantbruk är, enligt Jannike Voest, ett välbehövligt komplement till det egna tvätteriet som endast levererar till Gotlands spinneri, som inte har kapacitet för mer.
– Vårat garn är så nära handspunnet garn man kan komma, säger Jannike Voest och visar en rulle med tråd, den är inte helt perfekt jämn utan ser mycket riktigt ut som om den är tvinnad för hand.
Ull från gotlandsfår är extra svårt att spinna, Jannike kallar det hantverksmässigt garn.
När vi kommer in i spinnerilokalen kommer jag inte osökt att tänka på gamla lokomotiv. Maskindelarna består av kugghjul av gjutjärn i alla dess storlekar, rullband som ser ut som en träjalusi och lite längre bort ser jag två cykelhjul i vardera ändå av en ihålig cylinderformad rulle.
De äldsta maskinerna är från 1928, de yngsta från 1950/60-talet. Sammanlagt har de varit på fyra olika ställen. De köptes från Sotenäs spinneri vid västkusten och sattes upp i Hablingbo spinneri, en verksamhet som i början av 2000-talet blev till salu. För att se till att maskinerna blev kvar på Gotland bildades ”Nya Hablingbo spinneri” genom vilket ”Suderlamm ekonomiska förening” sålde andelar till ägare som sedermera bildade ”Hablingbo spinneri ekonomiska förening”. Medan allt det här pågick stod maskinerna magasinerade och 2002 flyttades de till nuvarande lokal, ett före detta snickeri i Fardhem. Där vill föreningen vara kvar, inte bara för att det är en väl fungerande lokal.
– Man flyttar dem inte gärna igen, säger Inga-Lill Andersson som man nog kan kalla för föreningens maskinist.
Försäljningen sker mestadels via postorder men det finns också en butik på plats. Mest ruljangs är det sommartid, men så gott som varje dag kommer det in beställningar via hemsidan. De kunder som kommer till Fardhem kan få en visning av spinneriet.
Senaste åren har det talats om en stickningsboom och det kan både Inga-Lill Andersson och Jannike Voest skriva under på.
– Fler och fler yngre kommer hit eller hör av sig. Det är inte bara gamla stofiler som vi som håller på, säger Jannike och sammanfattar det hela:
– Summan av kardemumman är det här skitroligt!