–Jag hade helt enkelt inget jobb att gå till vilket gjorde att jag hade en stor diskussion med mig själv. Sedan bestämde jag mig för att skaffa det som behövdes för att kunna göra mycket av det jag gjort och lärt mig på kliniken, säger hon.
Det innebar modern teknik med bland annat en portabel röntgenkamera, ultraljud och endoskop. Nu har hon tagit ytterligare ett steg genom bygget av en hästmottagning hemma på gården.
–Det är även en plan för att kunna jobba i framtiden, man orkar inte kuska runt på Gotland hur länge som helst när man blir äldre.
Den nybyggda anläggningen gör att Viktoria Sporre kan kombinera sin mobila verksamhet, där det är hon som åker ut till kunderna, med det motsatta. Det vill säga att kunderna kommer till henne.
–Det betyder att jag, till exempel, kan ta hit kolikhästar som jag har koll på via en övervakningskamera, göra hält- och tandutredningar här hemma när tvångsspiltan, som inte är klar ännu, väl är på plats, säger hon.
Hon skrattar gott när jag frågar vilken utrustning hon drömmer om.
–Du menar vilka leksaker? Kanske en blodprovs-maskin, men jag måste alltid väga in vilken kostnad det blir och vad det ger. Dessutom ska man göra det man är bra på och vissa saker ska man lämna till andra som har kompetensen.
Vi återkommer flera gånger till hur situationen ser ut när det gäller hästvård på Gotland. För några år sedan slog ATG-kliniken igen, där Viktoria och flera andra veterinärer jobbade. I dag drivs, sedan cirka 1,5 år tillbaka, den verksamheten av Evidensia AB som äger flera hästkliniker i landet. Sedan finns distriktsveterinärerna i Roma, där Jordbruksverket står bakom vilket gör att de har ett statligt uppdrag att ha jourverksamhet. Därutöver finns det ett flertal privatpraktiserande veterinärer så möjligheten för hästägare att få vård för sina hästar är god, enligt Viktoria Sporre. Jag föreslår en liknelse med ett lapptäcke där de olika aktörerna lappar över varandra och Viktoria nickar.
–Jo, det stämmer bra. Den servicen djurägarna får i dag, tillgängligheten, så bra har det nog aldrig varit på Gotland! Jag ser det inte som att vi konkurrerar utan vi kompletterar varandra.
Viktoria tycker det är bra att det finns så pass många veterinärer på Gotland. För de flesta är det ett ensamt jobb, men man kan alltid ta kontakt och fråga en kollega. Med jämna mellanrum anordnar hon därför veterinärträffar hemma på gården. Hon säger att hon gillar folk och att hela tiden utvecklas och lära sig mer. För ett tag sedan drog hon ihop ett gäng veterinärer som ville lära sig mer om att avliva en häst på bästa sätt.
–Jag är rätt social av mig och gillar samarbeten. Jag har god kontakt med andra veterinärer. Det händer att jourveterinärerna ringer mig för hjälp med något, men lika gärna att jag hänvisar till någon annan, kanske till djurkliniken eller en hovslagare, säger Viktoria och förklarar bestämt att det viktiga är ändå att se till att det blir bra för själva hästen.
–Jag har inga problem med att säga om en kollega är bättre än jag på en viss sak, det tjänar man på i längden, eller att jag ringer och frågar någon om råd. Man drivs ju ändå av att man vill hjälpa djuren.