Vid Stora Vikers går kalktransporterna några meter från Lennart och Karin Perssons tomtgräns. Det bullrar, men det är dammet som är värst.
Efter många år i Huddinge ville Lennart och Karin Persson till Gotland. För fyra år sedan hittade de huset vid Stora Vikers, nära stranden vid Kappelshamnsviken. Åt andra hållet ligger dock Nordkalks kalkbrott i Klinthagen drygt en kilometer bort.
– Vi var fullt medvetna om det. Det tutar först, sedan spränger de och sedan tutar det igen. Men det är inte så ofta. Sprängningarna är en del av livet, säger Lennart Persson.
En trivsam tillvaro, ända tills lastbilstransporterna med kalksten från Nordkalk till Cementa i Slite startade i mitten av november.
Under intervjun, som görs på terrassen ut mot vägen, passerar många fordon. Motorcyklar på väg till Gotland Ring, bilar med barnfamiljer och andra badsugna som ska till Blå lagunen. Och så är det lastbilarna med kalksten, som i jämn ström passerar fram och tillbaka.
– De första kör förbi vid sju på morgonen. Sover vi med fönster öppna så vaknar vi av det. Sedan fortsätter transporterna fram till klockan 22 på kvällen. Fast på helgerna är det tyst, säger Lennart Persson.
Det är dock inte ljudet som är det stora problemet, utan dammet som yr efter bilarna lastade med kalk.
– Jag vill inte hänga tvätt utomhus när det dammar så, säger Karin och fortsätter:
– Nordkalk betalade tvätt av fönstren i april. De som putsade gjorde ett jättebra jobb, men efter en vecka var fönstren lika smutsiga igen.
Någon tanke på att flytta har Lennart Persson inte. En renovering av huset pågår och i köket är redan nya fönster på plats.
Det är dock inte så allvarligt att Lennart och Karin Persson överväger att flytta.
– Nej. Vi har hittat hem här. Jag sjunger i kören, vi har jättetrevliga grannar och är engagerade i hembygdsföreningen, berättar Lennart Persson som dock tycker att de borde kompenseras på något sätt.
Nyligen kontaktade han Nordkalk och Cementa och föreslog att bolagen skulle sponsra den upprustning av huset som inletts. Köket har fått nya fönster, och inom kort ska nya treglasfönster ut mot vägen dämpa bullret.
– Jag tycker att de kunde ha sträckt ut en hand och vara lite tillmötesgående, men det blev blankt nej, berättar Lennart Persson.
Snart ska nya treglasfönster monteras ut mot vägen. Det kommer att dämpa bullret. Lennart Persson tycker att kalkbolagen kunde sponsra en del av satsningen.
Att ersätta fastighetsägare för att det dammar är en engångsföreteelse. Det säger Nordkalks platschef Ola Thuresson, och påpekar att dammet inte kommer från lasten med kalksten.
– Transporterna med kalk är helt täckta. Dammet kommer från vägen. Vi ska ta en diskussion med väghållaren, och föreslå att man halkbekämpar med salt vintertid i stället för att grusa, säger han.
På de informationsmöten som hölls innan transporterna inleddes sades att de kunde pågå under fyra år, det vill säga även under den period som Cementa sökt fortsatt tillstånd för. Cementa räknar med att årligen transportera 65 000 ton sten från Klinthagen till Slite, vilket innebär cirka 80 rundturer per vardag under elva månader.
Lastbilar med sten mellan Nordkalk och Cementa
Om dammet är det stora besväret för Lennart och Karin Persson så finns det andra boende kring kalkbrottet som störs mer av bullret som uppkommer när stenen lastas i Klinthagen. "Ljudnivåerna som uppstår ligger långt över godkända nivåer för bullerstörningar från störande verksamhet" skriver Storugns byalag i ett brev som skickats både till Nordkalk och länsstyrelsen. Särskilt störande är lastningen kvällstid.
Länsstyrelsen har beslutat att en bullermätning ska göras.
– Vi ska se om det går att sänka nivåerna med bullervallar eller andra åtgärder på lastbilarna. Själva lastningen går inte att flytta. Högarna med sten är stora och de ligger där de ligger, säger Ola Thuresson.