I dag är det Centerpartiets dag i Almedalen. Är jag orolig över vad Annie Lööf ska säga? Jajamensan. Det är svårt att veta vilken sida det mångfacetterade partiet tänker visa upp i dag. Jordnära pragmatism? Utopistisk liberalism? Småföretagsvurm? Landsbygdspartiet? Eller det verklighetsfrånvända urbana Stureplanspartiet?
En sak vet jag. Annie Lööf har under den här mandatperioden definitivt börjat sätta jaget framför laget. Måna om Alliansen, det är det bara andra som ska göra när det passar Annie Lööf. I ena stunden kan hon och partiet bestämma sig för att stödja den rödgröna regeringen i att ge 9 000 asylsökande utan asylskäl uppehållstillstånd, i strid med den officiella migrationspolitiken och i strid med de bedömningar som gjorts av vederbörliga myndigheter. I nästa stund är hon fullt kapabel att skamlöst hävda att Alliansen måste hålla ihop, när Moderaterna föreslagit Socialdemokraterna än blocköverskridande uppgörelse om just migrationspolitiken.
Men det finns, som alltid, en annan sida av Centerpartiet. Den sida jag såg i går vid ett C-seminarium modererat av Lars Thomsson där före detta jordbruksministern Eskil Erlandsson och Martin Moraeus från LRF:s förbundsstyrelse diskuterade äganderätten och hur denna i dag är satt på undantag till förfång för landsbygden och kanske främst skogsbruket och skogsägarna. Minnesgoda kommer kanske i håg när Martin Moraeus, i samband med en skribentutbildning, för några år sedan praktiserade på denna sida.
Erlandsson och Moraeus var i hög grad eniga om hur problemen ser ut och vad man kan göra åt dem. Under en passiv regering tillåts myndigheterna löpa amok enligt egna aktivistiska agendor. Exempelvis biotopskyddet används i stor skala och på ett sätt som aldrig var tänkt. Ägarna hindras att bruka sin egendom, ofta utan att överhuvudtaget få någon ersättning. Mark blir omöjlig att värdera och belåna när det är osäkert om den överhuvudtaget får användas. Investeringar som skulle varit till gagn för landsbygden och skapat arbetstillfällen och avkastning blir aldrig av. De gröna näringarna som ska ersätta de fossila bränslena kvävs i sin linda.
Eskil Erlandsson tryckte bland annat på att det första en ny regering måste göra är att styra upp tre vilsegångna myndigheter – Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Och framtidens naturskydd måste i största möjliga utsträckning baseras på frivillighet och att markägarna ska få ersättning för den mark som inte ska få vara produktiv.
Det finns en sund och jordnära kärna i Centerpartiet som Eskil Erlandsson i hög grad är en representant för. Partiet som det kan vara när det inte går vilse i sökandet efter en ny tendensiös identitet och snubblar ur sig legaliserat månggifte eller globalistiska drömmar om hur migrantlandet Sverige skulle kunna växa till att räkna 30 miljoner invånare.
Jag skulle vilja känna igen Centerpartiet. Det vill nog en och annan centerpartist också, åtminstone mellan skål och vägg.