Med nästan 300 miljoner sålda album och drygt 25 miljarder strömningar bara i fjol kan Taylor Swift inte beskrivas som något annat än ett världsfenomen – så omfattande att det i sin tur gett upphov till andra underfenomen.
Inför artistens tre slutsålda konserter i Solna har så kallade "swiftie dads" blivit en snackis, det vill säga fäder som är minst lika stora Taylor Swift-fans som sina döttrar.
Swiftie-papporna finns även på Gotland och Peter Edlund i Levide är en av dem. Allt började när dottern Emma var i tioårsåldern.
– Jag tyckte att den musik hon lyssnade på då var ... Inte så bra, minns han.
Vid den tidpunkten hade det gått några år sedan han hörde Taylor Swifts röst första gången på radio.
– Det var något i den. Och texterna, de hade ett syfte och ett budskap. "Fan, det är inte vem som helst som knåpat ihop det här", tänkte jag. Hon var ju ett barn då, och jag över 40, ändå talade den där musiken direkt till mig, berörde mig.
– Så när jag fått nog av det där som Emma lyssnade på gick jag helt enkelt och köpte alla Taylor Swift-album som var ute då och sa: "Det här ska du lyssna på, det är bra grejer."
Emma höll med: Det var bra grejer.
– Jag förstod ju inte vad hon sjöng om, men fastnade direkt. Skivorna jag fick ligger fortfarande kvar i bilen, säger hon.
Efter den dagen har "Taylors" musik följt Emma, snart 21, genom livets upp- och nedgångar.
– Alla säger ju det, men det är verkligen sant: Hon har blivit som en kompis. När man lyssnar på hennes texter och hör hennes röst förstår man att finns någon annan som haft samma känslor som en själv, att man inte är ensam. Första heartbreaket, då blev det mycket Taylor Swift ... säger Emma.
Pappa Peter hakar i:
– Ja, och så är hon en bra förebild med båda fötterna på jorden, trots att hon är världens största artist. Och alla personer som försökt sätta sig på henne och trycka ner henne, dem har hon knäppt på näsan.
När Helagotland tittar förbi i Levide står symaskinen framme. Det hör nämligen till att klä upp sig när man ska på Taylor Swift-konsert, och Emma har bestämt sig för att sy själv. Tre olika plagg blir det, för Emma och Peter ska så klart gå på såväl fredagens som lördagens och söndagens konsert i Stockholm.
Det räckte inte med en av konserterna?
– Haha, nej. Man vet ju inte hur länge hon håller på, och detta är trots allt första gången hon spelar i Sverige. Dessutom är det alltid någon surprise-låt, säger Emma.
Det är faktiskt inte första gången hon och Peter ser sin idol på scen. När dottern fyllde 15 turnerade Swift med albumet "Reputation". Födelsedagspresenten var given: Flygbiljett till London och Swift-plåtar, båda kvällarna. Och jo, det kan faktiskt löna sig att gå flera gånger i rad.
– Andra kvällen visste vi ju hur showen skulle bli. Vid ett tillfälle skulle hon gå genom publiken, och jag hade koll på exakt var från föregående konsert, så jag ställde mig där. När den stunden kom stod jag så nära att jag kunde klatscha hennes hand. Pappa, som hade stått kvar på sin plats, trodde att jag hittade på när jag berättade vad som just hänt, berättar Emma.
Konserterna är förstås en sak, men att hon och Peter delar ett intresse sätter även sin prägel på vardagen.
– Ja, det blir att vi skickar mycket till varandra på Instragram. Typ: "Har du sett här Taylor-klippet? Och hörde du att ..." Det känns faktiskt otroligt häftigt att man som förälder får vara med i matchen. Jag menar, det här är något vi har tillsammans, och Emma kommer aldrig att glömma de där upplevelserna i London och nu i Stockholm, säger Peter.
Du kunde inte möta dina föräldrar i musiken på det sättet?
– Nej, haha. Jag gillade Adam and the Ants och U2. Farsan var mer för Evert Taube.
Gillar ni samma låtar och album av Swift också?
– Typ. Jag tror inte att det finns nån som jag hatar och han älskar, vice versa. Sen kan det så klart vara så att man dras till och lyssnar mer på vissa grejer än den andra, säger Emma.
Många "swiftie dads" och "swiftiedöttrar" har vittnat om hur musiken fört dem närmare varandra. Peter och Emma är inget undantag. Tack vare "Taylor" har far och dotter Edlund också blivit en musicerande duo, med Peter på gitarr och Emma på sång.
– Jag har spelat gitarr sen jag var tolv, men i vuxen ålder har det inte riktigt funnits tid. När Emma blev sugen på att sjunga lite fick jag en chans att plocka upp det igen. Nu tackar vi ja till alla gig vi får, säger Peter.