Levide är platsen i Marianne Mattssons hjärta, GA tidningen hon inte kan leva utan.
På ett hörn av det vaxduksbeklädda köksbordet strax bakom kyrkan i Levide sluts en märklig cirkel.
– Där lägger jag alltid GA, säger Marianne Mattsons och berättar hur hon i hela sitt läskunniga liv alltid har börjat dagen med Gotlands Allehanda till frukost.
Marianne Mattsson fyller 80 nästa år och det var hennes föräldrar, Elsa och Albert Jakobsson vid Skinnarve i Levide, som hade GA redan innan hon föddes.
– Mina föräldrar var jordbrukare, men lite speciella som ändå hade Allehanda. Min farfar hade också GA. De var väl precis som jag och tyckte om den, säger hon och berättar att farfar Fredrik var näst intill jämnårig med hennes tidning som just i dag fyller 150 år.
"GA kommer vid 03 varje morgon, i ur som skur", säger Marianne Mattsson och uppmanar andra att göra som hon, hänga ut en bulle i en påse kvällen innan julafton till tidningsbudet.
GA:s reporter, som Marianne Mattsson minsann har full koll på och följer i spalterna, har med sig en bunt gulnade tidningar från 1952 – sommaren då Marianne var nio år. På första uppslaget finns ett referat just från Levide, där en Herr Karl Sjöberg firade 75 år.
– Han var min granne! Han bodde uppe vid Dals och sålde AGA-spisar. Jag kommer ihåg precis hur han såg ut, en liten kort gubbe, säger hon medan vi hjälps åt att räkna på årtalen.
Det visar sig att Karl Sjöberg föddes när första numret av GA bara var fem år gammalt. 145 år senare ligger dagens GA på köksbordet.
– I den står allt som hänt och som är bra att veta. När de jag känner frågar vad jag har till frukost, då svarar jag att det minsann inte är någon marmelad på smörgåsen inte – det är Gotlands Allehanda, säger hon.
För Marianne Mattsson i Levide är katterna och Gotlands Allehanda sällskap till morgonkaffet. Hur skulle dagen annars se ut, frågar hon sig.
Hennes tidning kommer punktligt i brevlådan i Levide.
– I ur och skur, tidningsbudet ska han en stor eloge. Kvällen innan julafton tänker jag hänga ut en påse med en bulle och det tycker jag att alla borde göra, säger Marianne Mattsson.
Timmen mellan klockan 06 och 07 ägnar hon sedan varje morgon åt att läsa vad som hänt på ön och i omvärlden. Ledarsidan, gärna insändare, nyheter, men sporten hoppar hon över – om det inte är Levide IF som gjort stordåd i fotboll eller annat.
– Jag läser Helagotland i mobilen också, men jag vill ändå ha en klok tidning att sitta med vid köksbordet – det tror jag inte att jag är ensam om att tycka, säger hon.
Marianne Mattsson i Levide har alltid haft Gotlands Allehanda till frukost. När hon börjar bläddra i bunten från 1952, sommaren när hon som nioåring nyfiket läste GA, blir nostalgifaktorn hög.
När tidningen är läst, och har legat till sig några dagar i hörnet på vaxduken, märks en annan skillnad mot den digitala läsningen.
– Jag brukar lägga en GA under katternas matskålar, och hur skulle jag få eld i pannan utan GA? Den brinner bra, den där reklamen man får i lådan är så blank och svartnar bara, säger Marianne Mattsson.
Mariannes katter kan söla hur mycket de vill, en GA ligger alltid tryggt under skålarna. Sedan använder hon den när det ska tändas i pannan.
Kasserade tidningar, och gamla telefonkataloger, användes när hon var barn också på utedassen.
– Utanför hade vi en kaprifolbuske, för att den luktade gott, säger hon och skrattar åt minnet medan hon bläddrar vidare i den gamla bunten från 1952.
En annons från ekiperingsbutiken Duse&Melin på Hemse får henne att minnas Hemse förr i tiden.
– Min mamma skulle jämt in och ha någon blus där. Duse var en kort karl och frun så parant, jag kan precis se dem framför mig.
När Marianne Mattssons granne, Karl Sjöberg, fyllde 75 år sommaren 1952 skrev GA ett referat. Marianne minns honom väl. Karl som föddes när GA bara funnits i fem år.
Vi jämför priser och där har en hel del hänt.
– När vi flyttade hit för 49 år sedan kunde jag köpa en kiloburk med kaffe för 9.90, och plåtburken var bra att göra rent färgpenslar i, säger Marianne Mattsson och häller upp kaffe ur termosen och bjuder reportern på en bit saffranskrans.
Sin GA tänker hon fortsätta läsa för att hänga med i vad som händer.
– Fast den är dyr har jag sagt att den är det sista jag ska sluta med, säger hon.
Marianne Mattsson har alltid haft GA, såsom hennes föräldrar och farfar hade.