Jan Nilsson visar bilden som han tog av sig själv tidigt på morgonen på Karolinska. Han fick syrgas i grimma men hade överlevt hjärtstoppet helt utan men, något som han tackar dottern Linda för som gjorde HRL i 16 minuter.
Varje år drabbas 10 000 svenskar av plötsligt hjärtstopp. Jan Nilsson i Levide hade drivit gården i 40 år, var nybliven pensionär, och vältränad med ett liv som fotbollsspelare och tränare i Levide IF.
– Jag betraktade mig som fullt frisk och vid god fysisk form när det hände, säger han och berättar att dottern Linda med familj då hade flyttat hem från Frankrike och tagit över gården.
Tillsammans med sin fru Lena bor Jan i Fröjel, men just den här dagen den 1 maj 2015 var de hemma på gården för att förbereda begravningen av Jans mamma nästa dag.
– Jag hade varit i skogen på förmiddagen och huggit granris, det ska man ha till en begravning på Gotland. Över bröstet hade jag känt som träningsvärk, säger han och berättar att det sista han minns var hur barnbarnet Axel cyklade in i ladugårdsväggen.
På gården var släkten samlad när Linda såg hur pappa Jan segnade ihop mitt på gårdsplanen.
– Jag trodde att han hade svimmat, men efter en stund blev han helt blå. Att påbörja hjärt- lungräddning kändes så bisarrt – då var han ju på väg att dö, säger Linda Todd och berättar att hon egentligen aldrig tvekade.
15 år tidigare hade hon gått utbildning och visste att tryckningarna över bröstkorgen måste vara djupa och intensiva. Under tiden larmades 112, men det blev strul med adressen eftersom larmcentralen saknade lokalkännedom.
– Det slutade med att äldste sonen Jonas sambo som är vältränad rusade upp till kyrkan och mötte ambulansen, säger Jan Nilsson som själv inte minns någonting av dramatiken.
Strax därpå kom ambulanshelikoptern och landade på åkern intill, räddningstjänst och polis kom också snabbt till platsen. Då hade Linda hållit liv i sin pappa i 16 långa minuter.
– Medan man håller på fattar man inte att det fungerar, eller om han ens är kvar i livet, säger Linda Todd.
Hon berättar att hon fick ovärderlig hjälp av larmoperatören hos SOS via mobilen, och stöd av den övriga familjen som just då var hemma för att förbereda begravning.
– Jag hade varit död om jag varit ensam. Nu har jag fått sex bonusår, det är ett under att det har gått så bra som det har, säger Jan Nilsson och berättar att ambulansen hade hjärtstartare som fick igång hans hjärta igen.
Helikoptern tog honom till Visby lasarett, för vidare färd till Karolinska där läkarna gick in i en åder i armen för att med hjälp av ballongvidgning kunna sätta i ett metallnät i blodkärlet i hjärtat som orsakat stoppet.
– Jag tog en selfie och skickade hem, och skrev att jag lever, säger Jan Nilsson och visar bilden han fortfarande har kvar i mobilen, där han får syrgas i näsan via en grimma.
Medan Jan fick vård på Karolinska höll familjen begravning som planerat för hans mamma.
– Hon blev 90 år. Jag hade ordnat med allt, präst och minnesstund i Djupvik, men jag fick inte delta, säger han.
Jan Nilsson är pigg och stark, återställd och tacksam över att han hittills fått sex och ett halvt år i bonus. Hemma på gårdsplanen hade allt kunnat vara över vid lunchtid den 1 maj 2015.
Efter begravningskaffet kunde familjen åka till Visby lasarett och hälsa på Jan, som då mådde relativt bra igen.
– Det drogs igång en förskräcklig apparat med dietist, sjukgymnaster och psykolog. Jag var rädd och visste inte om jag skulle dö av att gå i en trappa, men jag fick sitta på en cykel och cykla till jag nästan inte fick luft längre, då visste jag ju att det gick bra, säger han.
Den närmaste tiden efteråt fick Linda och Jan ställa upp i intervjuer i radio och tidningar, Linda nominerades också till den stora hjältegalan i Visby.
– Det var en som hade hoppat i och räddat ett barn i barnvagn, det var svårt att slå, säger hon och visar ett av reportagen i veckotidningen Året runt.
Sex år senare är Jan pigg och full av energi, men också av tacksamhet över att vara en av ytterst få som överlever ett plötsligt hjärtstopp.
– Jag har sett till att det finns en hjärtstartare i Levide bygdegård och en i Fröjel vid vår samfällighet. De har svårt att argumentera mot mig, säger han.
Linda såg hur pappa Jan segnade ihop på gårdsplanen och blev blå i ansiktet. Hon tvekade inte att ingripa och menar att utbildning i hjärt- lungräddning är något som alla bör ha.
Att bara 600 av 10 000 drabbade överlever uppmärksammas under "Restart a heart day". Med facit i hand gick det mesta rätt när Jannes hjärta stannade. De är tacksamma över att deltidskåren snabbt var på plats, människor som de känner och som gav dem trygghet. Men Linda, Jan och hans fru Lena menar att det ändå finns mycket att lära sig av dramat som utspelade sig på gårdsplanen.