– Det skapar trygghet i Linde när vi har fonden i ryggen, säger Caroline Nygren som är vice ordförande i tullförvaltare Rudolf Odins stiftelse.
Redan i unga år blir Lindeborna bekanta med fonden. En del av avkastningen blir premier till sockens skolungdomar.
– Jag tror att jag fick första premien 1955. Det var 150 kronor, om jag minns rätt, säger Claes Amlinger som nu är ordförande i föreningen som driver skolhuset.
Fonden har betydelse för skolhuset. Uppbackning från den var nödvändig när Lindeborna övertog huset från kyrkan. Nu är skolhuset med samlingssal, vävstuga och musiklekis socknens knutpunkt.
Likadant är det med bastun. När kommunen upphörde med driften tog sockenborna över, och nu hålls bastun till en del i gång med driftstöd från Odinska fonden.
– Vi får så vi klarar uppvärmningen, säger Stefan Uddin och berättar att det brukade vara 16-17 badande per gång innan pandemin avbröt verksamheten.
I tullförvaltare Rudolf Odins fond finns enligt senaste bokslutet 8,5 miljoner kronor. Nästan hela avkastningen används för stiftelsens ändamål, som enligt stadgarna är ”uppmuntran åt inom före detta Linde kommun boende och där mantalsskrivna personer för idkande av idrotts- eller konstgrenar såsom gotländskt bollspel och varpakastning, hastighetslöpning, sång och musik även till premier åt barn i kommunens skolor”.
En viktig uppgift är att ”för all framtid” underhålla Rudolf Odins grav och hans föräldrars grav på Linde kyrkogård. Till skötseln anslås 5 000 kronor årligen. Gravarna är nu de finaste på kyrkogården. Resten av avkastningen går till annat som gagnar Lindeborna. Förra året var det knappt 180 000 kronor.
– Det mesta används till skolhuset, bastun och badet vid Asa träsk, berättar stiftelsens ordförande Rolf Gahm.
Pengar har under åren även delats ut till fagning och sockendagar, hjärtstartare, pärkplan och varpakastning, skolresor, trappor till Lindeberget, Linde hornmusikkår, söndagsskola och juniorförening, väntkur för skolbarn och sommarfest.
– Sommarfesten är mycket uppskattad. Den har växt ut till Lindeveckan, som avslutas med grillkväll med lamm och gris och musik, säger Stefan Uddin och berättar att till senaste festen 2019 kom 150 personer.
Är grannsocknarna avundsjuka på Linde?
– Lite kanske. Vi har bra sammanhållning i Linde, säger Stefan Uddin.
– Jag bor vid gränsen till Fardhem och deltar en del i aktiviteterna där. Fardhemborna måste hela tiden tänka på hur evenemang ska bekostas. Vi har det enklare, konstaterar Caroline Nygren.
Vem var då denne socknens välgörare?
Rudolf Niklas Odin föddes den 10 juli 1850 vid Odvalds i Linde, som ett av tio syskon. Pappa Ingemund var hemmansägare och riksdagsman. Rudolf avlade studentexamen i Visby 1874 och flyttade till Linköping 1877. Han anställs som ”kontorsskrifare”, troligen vid Tullmyndighetens östra distriktskontor i Linköping. Där avancerade han till tullförvaltare.
– Som tullförvaltare var Rudolf Odin en hög tjänsteman. Han belönades med Vasaorden, berättar Rolf Gahm som i höstas började släktforska om Odin.
– Alla pratar om Rudolf Odin, men vi vet nästan ingenting om honom, förklarar han.
Rudolf Odin återvände till ön 1923, och bodde sista tiden vid Odvalds i Klinte. Där avled han 1926 i en ålder av 76 år.
Eftersom Rudolf inte var gift och saknade egna barn testamenterade han sina tillgångar till Linde socken. När stiftelsen bildades 1927 fanns 74 108 kronor i kassan. Enligt stadgarna skulle bidrag börja delas ut när tillgångarna översteg 100 000 kronor. Den gränsen passerades 1944. Hur många miljoner som därefter delats ut har ingen räknat ut.
Enligt stadgarna ska fonden förvaltas av Linde kommun. När kommunerna slogs samman 1952 övertog Hemse kommun förvaltningen, vilket inte innebar någon förändring.
– Nej. Det var Lindebor som svarade för stiftelsen, säger Rolf Gahm.
När Gotlands kommun bildades 1971 flyttade förvaltningen till Visby. Lindeborna protesterade.
– Vi kämpade med näbbar och klor för att behålla förvaltningen, säger Rolf Gahm.
Nu svarar regionen för förvaltningen. Men Lindeborna har ändå ett stort inflytande, eftersom styrelsen enligt stadgarna bör tillsättas med sockenbor.
– Sammansättningen ska spegla det politiska läget, men det märker vi inte. I första hand är vi Lindebor, säger Rolf Gahm men tillägger att man vid något tillfälle nödgats att ta in en Fardhembo i styrelsen för att få rätt politisk fördelning.