Göran Greider är allestädes närvarande – chefredaktör för Dala-Demokraten, omhuldad debattör, föreläsare, skribent, poet. I morgon kommer han till Bokens Dag i Visby för att presentera sin självbiografiska bok En av dessa morgnar ska du stiga upp sjungande (Albert Bonniers Förlag 2019). Ersätter just en Bonnier (Jonas Bonnier) som fått hoppa in till inspelningen av nästa Babel i SVT (smäller väl högre än Bokens Dag i Visby). En intressant ersättare, förvisso. Tack för det!

Utgivningslistan är imponerande. Det började med diktsamlingen Vid fönstret slår ensamheten ut från 1981. För nästan 40 år sedan. Därefter har han givit ut 35 titlar. Den senaste, före den nu utgivna, var Liten bergspredikan för socialister (2018). Tydlig vänsterman är han, men knappast i någon partifålla.

Den nu aktuella boken inleds med meningen: ”När jag växte upp i en liten glesbygdshåla utan samtal eller böcker, i en väldig sorlande tystnad, visste jag att det alltid fanns någon vid sidan av mig själv som var jag.” 

Här känner jag igen min egen uppväxt –  att vid sidan av mig gick någon som var Jag. Som ville vidare, som ville ut. Så blev det. Fler i min generation kan vittna om detta. Det var ju brytningstid i Sverige då välfärden växte fram. En fantastisk resa vi fått vara med om fram till dagens bekymmersamma tid i landet och i världen.

Om allt detta vittnar Göran Greiders författarskap och frustande debatterande. Om allt detta skriver han i sin bok med nio kapitel som börjar med Barn och slutar med Poet. I grunden vill han nog se sig som poet. Självbiografiska avsnitt varvas med reflekterande prosatexter och så en lång rad dikter. Tänkvärda, nära dikter lätta att ta till sig. Igenkänning, leenden och nickanden. Jo visst, så var det.

När jag var barn/hörde jag som alla barn/till de odödliga/Varje ögonblick var en evighet/Sedan bröt vi oss ur evigheten/och räknar/sedan dess dagarna.

Nog blev det så – igenkänning.

Eller dessa rader under det kanske överraskande kapitlet Bibelsidor: En människa går bort och spåren efter/denna människa leder alltid in i en själv/Döden uppenbarar ett myller av detaljer/Inget enda liv kan sammanfattas.

Igenkänning igen.

Greider är också en känslig naturlyriker. Skriver om hållbarhet och klimat: vi måste gå med lättare steg.

Slutraderna i boken summerar författarskapet:

Varför skriver du så mycket/Svar: För att upphäva/tystnaden hos hela släktled.

Göran Greider söker sitt eget Jag. Och vi med honom.