Så många gånger som de semestrat på Västkusten, så varför inte som omväxling prova Gotland? Och så blev det, det är åtta år sedan nu.
Sedan dess har ingenting varit sig likt för Therese Redmo, maken Lasse och sonen Hugo, 11. För aldrig har tanken på att bosätta sig på ön riktigt kunnat släppa greppet.
– Det var magiskt! Atmosfären, lugnet, människorna, det kände vi alla tre. Sedan dess har tanken grott, säger Therese Redmo.
För tre år sedan tog de tag i saken, när de än en gång sett på varandra, Therese och maken Lars, och sagt att ”ta mig tusan, vi måste flytta dit!”.
Då satt de – och sitter för all del än – med jobb och villa i Rödeby utanför Karlskrona, där de båda har sitt ursprung.
– Vi hörde av oss till Inflyttarbyrån och har sedan dess haft kontinuerlig kontakt, väldigt tät det senaste året. Vi har fått ovärderlig hjälp därifrån.
När det väl till slut blev allvar har det gått undan, många är bitarna i det pussel som lagts.
Så sent som i onsdags blev det klart med boende, en gård i Stånga som de får hyra tills vidare.
– Det är perfekt, vi har inte lust att slänga upp flera miljoner innan vi faktiskt provat, säger hon, och ger prov på en gnutta realism.
Annars närmast svävar hon på moln under telefonsamtalet, Therese.
Som om hon inte riktigt fattar vad som händer, men samtidigt förstår precis: att familjens gemensamma dröm är på väg att gå i uppfyllelse.
Och så det där med jobben. Maken, som är integrationshandledare, sade upp sig så sent som under tisdagen.
Therese, som är förskollärare och just nu tjänstledig för studier, har ännu inte kommit så långt, den punkten är kvar på ”att göra”-listan.
Hur det blir på arbetsfronten på ön vet de ännu inte, det löser sig, tror hon.
Och hon har ju faktiskt, under onsdagen, genomfört en anställningsintervju på telefon. Så kanske, kanske.
– Fattar du, 1 januari flyttar vi dit. Det är fem veckor bara. Och då ska vi sälja huset också, men det går nog, det med.
Du låter alldeles salig!
– Det är jag också, det är en dröm, det här är vad vi vill, vad vi väntat på. Det bemötande vi fått på Gotland, av Inflyttarbyrån, av folk i affären, av alla, är helt makalöst.