Mattias Tegström bor resten av året i Umeå. Familjen har semestrat på Gotland i tolv år, och köpte nyligen ett eget sommarhus i Västerhejde. Bland bekanta i Umeå är det fler och fler som hittar till ön, berättar han.
– Det blåste mycket den dagen och när vi låg på stranden noterade jag några som ganska långt ute på vattnet försökte paddla tillbaka in. En halvtimme senare insåg jag att de var på exakt samma ställe, berättar Mattias Tegström.
Han började snabbt leta efter roddbåt eller informationsskylt om var man kunde söka hjälp, men hittade ingenting. Familjen, en mamma, pappa och ett barn som såg ut att vara i sexårsåldern, lyckades så småningom ta sig tillbaka till stranden med hjälp av ytterligare en person på Stand Up Paddle- (SUP) board med bogserlina. Väl tillbaka vid strandkanten hjälpte Mattias Tegströms sällskap familjen med frukt och vatten, som märkbart var i chocktillstånd.
– De var helt tagna och knappt kontaktbara först, berättar han.
I en sockengrupp på Facebook skriver Mattias dagen efter om händelsen och lyfter det faktum att möjligheterna att hjälpa familjen i nöd tycktes få.
– Jag hittade inga livbojar, ingen båt av något slag att ta sig ut med och ingen skylt heller. Det hade kunnat sitta en någonstans på stranden med lite information om vem man ringer och vad man gör i en sån här situation, tycker han.
I kommentarsfältet till inlägget på Facebook undrar någon om det inte finns roddbåt att låna i fiskeläget. Det är för långt bort när det skulle kunna handla om liv och död, menar Mattias. Han får medhåll från flera andra.
Tord Turesson, verksamhetschef på Svenska Livräddningssällskapet (SLS) Gotland, kommenterar händelsen.
– Strandsäkerheten har absolut fallit mellan stolarna.
Tord Turesson är verksamhetschef på Svenska Livräddningssällskapet på Gotland och jobbar som livräddare på ön under somrarna på ideell basis.
Frånlandsvind som driver badgäster på flytsaker ut till havs är det vanligaste vattentillbudet som SLS får på sommaren, enligt Tord Turesson.
– Att man inte ger sig ut på SUP-bräda när det blåser friskt borde vara självklart, säger han och fortsätter:
– Samtidigt kan det vara svårt att uppskatta vindens styrka och riktning när man befinner sig på stranden. Det kan vara lä vid vattenbrynet även fast det blåser frånlandsvind. Den kan bli kännbar först 50, 100 eller 150 meter ut på havet.
Han rekommenderar att paddla nära kusten och förslagsvis längs med den, istället för rakt ut och rakt in.
– Om vinden tar en kan man driva mycket snabbt, och då kan det bli svårt att ta sig in även fast man från början inte var långt ute.
Men om man är ute och paddlar och märker att vinden gör det svårt att ta sig tillbaka till land, vad ska man göra?
– Man ska stanna kvar på brädan, eller flytsaken, och försöka vinka och ropa på hjälp. Man ska inte lämna den och försöka simma tillbaka till land. Helst ska man ju ha flytväst på sig också, säger Tord Turesson.
Han har länge efterfrågat informationsskyltar på gotländska stränder. De borde ge information om faran med frånlandsvinden, om var och hur man söker hjälp om något händer och om var eventuell räddningsutrustning, som roddbåtar och livbojar, finns, tycker han.
På Tofta strand driver Svenska Livräddningssällskapet öns enda räddningsstation.
För livbojar finns inte på alla stränder. Det var så sent som förra året som de sattes upp på den välbesökta stranden i Tofta, berättar Tord Turesson.
– Någon slags lägstanivå borde gälla. Livbojar och informationsskyltar vore bra om de fanns tillgängliga på fler ställen.
Både han och Mattias Tegström, vittnet till händelsen på stranden i Ljugarn, konstaterar samtidigt att den 800 kilometer långa gotländska kusten är svår att hålla "säker" överallt. Men säkerheten på öns mest besökta stränder borde prioriteras högre, menar de.